Landhöjningen i Stockholm

2013-01-17T16:06:33Z

83.149.2.30: /* Landhöjningen i stockholmstrakten */

[[Fil:Västerbron och vattenstånd.jpg|miniatyr|440px|Förenklad illustration av olika historiska vattenstånd beroende på landhöjningen med hjälp av [[Västerbron]] och [[Riddarfjärden]]. Observera att höjdangivelserna är mycket grova.]]

[[Landhöjningen]] i [[Stockholm]]strakten har pågått sedan senaste [[Weichsel (nedisning)|istiden]], då den avsmältande [[inlandsis]]en lättade på trycket mot [[jordskorpan]]. Landhöjningen i [[Skandinavien]] kallas därför även [[postglacial landhöjning]]. Landhöjningen har gått hand i hand med varierande vattennivåer i det smältvattenhav som vi idag kallar [[Östersjön]]. Både landhöjningen och vattennivåer har tillsammans utformat förändringar i strandlinjen runt Östersjön. Uppkomsten av Stockholm som stad hänger intimt samman med isoleringen av [[Mälaren]] från Östersjön. Artikeln handlar om strandlinjeförändringar (strandförskjutningar) i Stockholmstrakten och deras historiska tillkomst. När det talas i denna artikel om “landhöjning” menas den "absoluta landhöjningen" som är en kombination av den pågående postglaciala landhöjningen, av nivåförändringarna i havsvattnen och av förändringar i [[gravitationen]].<ref name="L10">Stephansson 1986, sida 10</ref>

==Östersjöns tillkomst==
{{huvudartikel|Östersjöns utvecklingshistoria}}
[[Weichselistiden]], som täckte nästan hela [[Skandinavien]] och stora delar av [[Tyskland|Nordtyskland]] ända ner till dagens [[Berlin]] varade i ungefär 100 000 år. Ismassornas tjocklek har uppskattats till upp till 3 km. På grund av [[klimatförändring]]ar började ismassorna att smälta för cirka 15 000 år sedan och Östersjöns föregångare, [[Baltiska issjön]] bildades. Baltiska issjön var ett uppdämt sötvattenhav som omkring 9 700 f.Kr. tömde stora mängder av sitt vatten västerut genom Mellansverige via [[Mälardalen]] och [[Vänern]]. En tidigare tömning hade också skett ett årtusende tidigare. Det följde olika stadier i Östersjöns historia, som [[Yoldiahavet]] (9500-8700 f.Kr), [[Ancylussjön]] (8700 – 8000 f.Kr.) och [[Littorinahavet]] (8000 – 2000 f.Kr.) Under den sista fasen av Östersjöns tillkomst bildades cirka 2000 f.Kr. [[Limneahavet]], dagens Östersjön. Alla dessa faser i Östersjöns historia har präglats av stigande ([[transgression|transgressiva]]) respektive sjunkande ([[regression|regressiva]]) vattennivåer, av större eller mindre kontakt med världshaven och av [[sötvatten|söt]]-, [[saltvatten|salt]]-, och [[bräckt vatten]]perioder.

==Landhöjningen i stockholmstrakten==
[[Fil:Stockholm county 3000-BC.png|miniatyr|upright|Stockholmsområdet vid 3 000 f.kr.]]

Den postglaciala landhöjningen som fortfarande pågår, dock i mindre takt, har sin största effekt i området kring [[Umeå]] och [[Luleå]] med för närvarande cirka 9-10 millimeter per år. Effekten avtar med ökande avstånd från detta centrum och kan redovisas i form av en landhöjningskarta, med sammanhängande, ovala kurvor som geologen och forskaren [[Gerard De Geer (1858–1943)|Gerard De Geer]] (1858–1943) kallade ”isobaser”.<ref>Stephansson 1986, sida 54</ref> Problematiken kring strandförskjutningen har intresserat många forskare. På 1700-talet utbröt den så kallade striden om ''[[vattuminskning]]en'', när [[Anders Celsius]] 1724 uppmärksammade fenomenet med havsytans sänkningar. Först på 1865 lanserades teorin om landhöjningen, där Gerard De Geer gjorde betydande insatser i slutet av 1800-talet.<ref name="ReferenceA">''Uppsalaområdet från hågatid till medeltid. En förstudie inriktad på litteratur och strandnivåer'', Lars Landström</ref>

Behovet av en landhöjningskurva för Uppland ledde till att Upplands fornminnesförening efter förslag av [[Knut Stjerna]] och [[Rutger Sernander]] 1909 verkställde en utredning rörande Upplands strandnivåer under olika historiska perioder. Uppdraget gavs åt [[Joel Eriksson (geograf)|Joel Eriksson]] vars resultat publicerades 1913 och [[Gunnar Ekholm]], vars resultat publicerades 1915.<ref name="ReferenceA"/>

Den första landhöjningskurvan speciellt utformad för Stockholmsområdet publicerades av geologen Erik Granlund 1928 och 1930. I likhet De Geer baserade han sig främst på historiskt dokumenterade strandnivåer, en del äldre ekar, runristningar och gravhögar. 1970 publicerade naturgeografen Lars-Erik Åse en ny kurva, delvis baserad på liknande material som de äldre forskarna, men även genom att man numera med C-14 resultat kunde fastställa "pasströsklar" och få fram dateringar av när enskilda sjöar hade avsnörts från saltsjön.<ref>''Helgeandholmen 1000 år i Stockholms ström'' s 36-37</ref> Förbättrade isobasnivåkurvor och bättre kalibreringskurvor för C-14 dateringar har gjort att de äldre beräkningarna. S. Karlsson och J. Risberg lade 2006 fram en ny och förbättrad strandhöjningskurva för Södra Uppland och Södertörn.<ref>''Land och samhälle i förändring. Uppländska bygder i ett långtidspersptiv'' Band 4 i serien Arkeologi E4 Uppland s. 124-125</ref>

I stockholmstrakten är höjningen idag cirka 4 millimeter per år, i [[Skåne]] +/- 0 millimeter och söder därom blir värden negativa, vilket innebär att landet sjunker. Det finns även fyra stadier av större transgressioner i Litorinahavet som hade sina toppar ungefär 5000, 4000, 3500 och 1500 f.Kr. Därefter fortsatte flackare ”vågrörelser” av transgressioner vid 500 före och 500 efter Kr. samt vid 1000 e.Kr. Däremellan ökade alltså landhöjningen i varierande grad, vilket påverkade strandlinjer och därmed val av mänskliga boplatser och aktiviteter.<ref name="L38">Stephansson 1986, sida 38</ref> Vad som framför allt senare observerats är att landhöjningen varierat stort på samma breddgrad, beroende på jordskorpans tjocklek och isens tjocklek på i det aktuella området. Högt belägna områden har en betydligt kraftigare landhöjning än lägre belägna och Södertörns högland har en kraftigare landhöjning än Stockholms ström.<ref>''Land och samhälle i förändring. Uppländska bygder i ett långtidspersptiv'' Band 4 i serien Arkeologi E4 Uppland s. 122-123</ref>

===Stockholmsområdet under stenåldern===
[[Fil:Landhöjningen i Stockholm stenåldern, 1.jpg|miniatyr|vänster|Rekonstruktion av stockholmsområdets strandlinjer under stenåldern (3000-4000 f.Kr.).]]
[[Fil:Landhöjningen i Stockholm, sv.jpg|vänster|miniatyr|Rekonstruktion av centrala Stockholms strandlinjer cirka 2000 f.Kr., år noll och idag.<br>Enligt [[Gerard De Geer]].]]
För cirka 10 300 år sedan<ref>{{webbref |url=http://runeberg.org/stf/1922/0066.html |titel=Svenska Turistföreningens årsskrift, 1922 |hämtdatum= |format= |verk= }}</ref><ref name="SNA">Sveriges Nationalatlas.</ref> stod isgränsen i höjd med Stockholmstrakten.<ref>En källa talar om 7 000 år; t ex Stephansson 1986, sida 10</ref> Då låg området minst 150 meter under nuvarande havsvattennivå<ref>Landell 1992, sida 6</ref> och en isbarriär sträckte sig i öst-västriktning förbi nuvarande [[Hornstull]]. Avsmältningen och isens tillbakadragande mot norr gick mycket fort, i genomsnitt handlade det om cirka 250 meter per år. Knappt tio år efter att iskanten stod vid Hornstull hade den förflyttat sig norrut till [[Stockholms ström]] och efter 15 år hade den nått dagens [[Norrtull]]. På bara tjugo år blev dagens Stockholm isfritt.<ref>{{webbref |url=http://runeberg.org/stf/1922/0068.html |titel=Svenska Turistföreningens årsskrift, 1922 |hämtdatum= |format= |verk= }}.</ref> Hur landskapet såg ut efter isens reträtt kan man ana när man betraktar obebodda kobbar och skär i [[Stockholms skärgård]].

De avsmältande ismassorna bildade starkt strömmande vattendrag, där [[jättegrytor]] bildades. En sådan, 2,7 meter djup gryta hittades vid bygget av [[Haga tingshus]]. I [[Flatens naturreservat]] syns ett mindre [[klapperstensfält]] intill en brant sluttning mitt i skogen. Det formades för cirka 5000 år sedan av Litorinahavets svallvågor. Fältet ligger idag 30 meter över havet och en informationsskylt förklarar: “Här skulle du för 5000 år sedan ha stått till knäna i havet.“<ref>Informationsskylt i Flatens naturreservat</ref> Inlandsisen lämnade även [[Stockholmsåsen]] efter sig, en 60 km lång [[rullstensås]] som sträcker sig från nuvarande [[Arlanda]] i norr till [[Jordbro]] i söder. [[Brunkebergsåsen]] på [[Norrmalm]] i centrala Stockholm är en del av denna ås.

Klimatet var milt och söderifrån inflyttade växter och djur efter isens tillbakadragande mot norr. Därefter invandrade de första [[stenålder]]sjägarna och -fiskarna. De kom från norra Tyskland via den breda landförbindelsen som Ancylussjön hade lämnat kring dagens [[Öresund]].

För omkring 8.500 år sedan inträffar en tranreggression, och strandförskjutningen stannade av. Under närmare tusen år stod strandnivån på omkring 50 meter över havet. Därefter skedde en snabb strandförskjutning som från 5.500 f. Kr. till 5.000 f. Kr. flyttar strandnivån från 50 meter över havet till 40 meter över havet. Fram till 4.000 f. Kr. går sedan stradförskjutningen långsammare och låg då på omkring 35 meter över havet.<ref name="ReferenceB">Karlsson, S. & Risberg, J. 2005: ''Växthistoria och strandförskjutning i området kring Fjäturen och Gullsjön, södra Uppland'', 2005</ref>

Vid [[Mesolitikum|sena mellanstenåldern]] (ca 4000 år f.Kr.) var [[Riddarfjärden]], [[Ulvsundasjön]] och [[Brunnsviken]] fortfarande stora havsvikar av Litorinahavet. På [[Norra Djurgården]] fanns bara några öar, som dagens Lilla och Stora [[Lappkärrsberget]] och [[Fiskartorpet|Fiskartorpsberget]]. Södermalm bestod av två avlånga öar, en nordlig ö längs [[Skinnarviksberget]] och [[Katarinaberget]] och en sydlig ö i [[Eriksdal, Stockholm|Eriksdalstrakten]]. [[Årstaviken]] trängde långt in mot söder och bildade en havsvik, där [[Årstafältet]] och [[Enskededalen]] finns idag. Sjön [[Magelungen]] hade en smal förlängning mot nordväst ungefär till dagens [[Örby, Stockholms kommun|Örby]] och [[Brännkyrka kyrka]].<ref name="S10">Friman m.fl. 2008, sida 10.</ref>

Söder om Stockholm, vid sjön [[Gömmaren]] i [[Gömmarens naturreservat]] har man funnit lämningar av stenåldersjägarnas-och fiskarnas boplatser från cirka 6000 f.Kr.<ref>Magnusson 2008, sida 20</ref> Idag ligger dessa fynd 55-60 meter över havsytan.<ref>Informationsskylt i Glömsta naturreservat</ref> En annan, mycket gammal boplats i Stockholmsområdet upptäcktes i [[Skrubba]]. Boplatsen har en utbredning på cirka 20x60 meter och har daterats till omkring 4000 år f.Kr. Här påträffades vid utgrävningar bland annat härdgropar, två skrapor och stora mängder kvartsavslag (så kallat [[Spån (arkeologi)|spån]]) från redskapstillverkning. Ett av de märkligaste stenåldersfynden är en [[Stenyxa#båtyxa|båtyxa]], ''Miniatyrbåtyxan från Rågsved'' som man funnit vid utgrävningar i Brännkyrka.<ref name="S10">Friman m.fl. 2008, sida 10</ref>

Under den [[Sverige under neolitikum|sena stenåldern]] (cirka 2000 f.Kr.) sker en kraftig recession och de högsta bergen i centrala Stockholm sticker allt högre upp ur Litorinahavet som exempelvis [[Skinnarviksberget]] och [[Katarinaberget]] på [[Södermalm]] samt [[Kronoberget]] på [[Kungsholmen]], de höga delarna av [[Stora Essingen]] och [[Skansen]]berget på [[Södra Djurgården]]. Efter denna period sker en kort, cirka 300-400 år lång transgression med en landsänkning av runt 5 meter och delar av stockholmslandet sjunker ner i havet igen.<ref name="L38"/>

===Stockholmsområdet under brons- och järnåldern===
[[Fil:Stockholm county 1200-BC.png|miniatyr|upright|Stockholmsområdet vid 1200 f. Kr.]]
[[Fil:Flatens naturreservat 2009.jpg|miniatyr|upright|Ett [[fossilt klapperstensfält]] sticker upp ur snön i [[Flatens naturreservat]].]]
I början av [[bronsåldern]] låg stränderna drygt 20 meter över nuvarande havsytan (ö.h.y.)<ref name="ReferenceB"/>, det visar fynd från strandbundna bronsåldersboplatser i [[Björnlunda]] och [[Korsnäs, Uppsala kommun|Korsnäs]], dessa påträffades 35 meter ö.h.y. Nu började en lång och mycket kraftig recession och i början av [[järnåldern]] låg strandlinjen på ungefär 12 meter ö.h.y.<ref name="ReferenceB"/>, som styrks av fynd på [[Helgö]]. Det betyder att landhöjningen under bronsåldern låg vid 20 millimeter per år (mot dagens 4 millimeter).<ref name="L38"/>

Av [[Stadsholmen]], där Stockholm skulle anläggas, syntes fortfarande ingenting, men på Norrmalm kom [[Brunkebergsåsen]] upp ur havet och Åsön (Södermalm) reste sig alltmera ur vattnet. På Åsöns mitt blev sjön [[Fatburen]] kvar av en tidigare havsvik. När Fatburen utdikades på 1860-talet fann man de äldsta spåren av mänskliga bosättningar inom det som skulle bli Stockholms stad.<ref>Friman m.fl. 2008, sida 12</ref> Fynd av [[skålgrop]]ar i [[Högalidsparken]]s västra del bekräftar att det funnits boplatser från bronsåldern på flera håll på Åsön. Under bronsåldern var även Årstafältet en havsvik med bosättningar längs dess stränder. 1958-59 utfördes stora utgrävningar på [[Årstafältet]] innan [[Årsta partihallar]] skulle byggas. Bland annat upptäcktes Erstagravfältet med 200 gravar från bronsåldern som daterades till år 0-200 e.Kr.<ref>Friman m.fl. 2008, sida 13</ref>
[[Fil:Glomstastenen 2008a.jpg|miniatyr|vänster|180px|[[Södermanlands runinskrifter 300|Glömstastenen]] vid Glömstadalen]]

Under järnålderns mitt och [[vikingatiden]] (cirka 500-1100 e.Kr.) stod vattnet cirka fem meter högre än idag. Helgö hade förlorat sin betydelse, men [[Birka]] och sedermera [[Sigtuna]] var fortfarande viktiga handelsplatser. I Stockholms omgivningar fanns talrika boplatser och gårdar från den tiden. Här kan nämnas [[Kaknäs]], [[Walmundsö]] och [[Årsta gård|Årsta]].

En av vikingatidens huvudleder in till [[Mälaren]] och [[Birka]] passerade [[Järlasjön]] i [[Nacka]] från Duvnäsviken. Denna huvudled var i bruk fram till mitten av 1200-talet då landhöjningen gjorde den obrukbar. <ref>{{webbref |url=http://kanaler.arnholm.nu/stockholm/sicklas.html |titel= Information enligt arnholm.nu om Sickla kanal |hämtdatum= |format= |verk= }}</ref><ref>{{webbref |url=http://www.jarlasjo.se/omjarlasjo/Industrihistoria.htm |titel= Information från Järla sjös webbplats |hämtdatum= |format= |verk= }}</ref><ref>{{webbref |url=http://www.fki.se/kanotled.pdf |titel= Information enligt Hammarbystadens kanotklubb |hämtdatum= |format= |verk= }}</ref>

I samband med bygget av [[Kungsgatan, Stockholm|Kungsgatan]] genom Brunkebergsåsen fann man ett järnsvärd från början av vår tidsräkning och på Brunkebergsåsen inne i Stockholm hittades ett par [[ringspänne]]n av brons och en järnyxa från 1000-talet.

På 1000-talet e.Kr. var Glömstadalen vid [[Glömstavägen]] i [[Huddinge]] fortfarande vattenförande, för här byggde vikingen Sverker en bro, som [[Glömstastenen]]s [[runor|runinskrift]] berättar. På runhällen står det att ''“Sverker lät göra bron efter Ärengunn, (sin) /goda/ moder".''<ref>Magnusson 2008, sidor 29-30</ref>

Fornfynd och beräkningar visar även att strandförskjutningen under järnåldern har saktat av och till och med stannade upp under vissa perioder. För slutet av järnåldern och vikingatiden (900-tal till 1100-tal) finns indikationer på en mindre transgressiv fas, som hade stor betydelse för Mälarens kontakt med Östersjön. På grund av denna fas fördröjdes Mälarens isolering med flera sekel fram till 1200-talet.<ref name="L39">Stephansson 1986, sida 39</ref>

===Stockholmsområdet från medeltiden till idag===
[[Fil:Lilla Skuggan Fisketorp.jpg|miniatyr|upright|[[Karl XI:s fiskartorp]] på [[Norra Djurgården]] står inte längre vid vattnet.]]
[[Fil:Blasieholmshamnen 2009.jpg|miniatyr|upright|[[Södra Blasieholmshamnen]]s kaj sänks 2009 med 0,5 meter till samma höjd den hade för 100 år sedan.]]
Efter vikingatidens transgressiva fas inträffade på 1300- och 1400-talen en kraftig regression som fynd i den så kallade [[Riksgropen]] på [[Helgeandsholmen]] bevisar, en period som sammanfaller med Stockholms grundande och tidiga år som stad.<ref name="L39"/> Att anlägga en stad vid tröskeln mellan Mälaren och [[Saltsjön]] hänger intimt samman med Mälarens isolering från Östersjön, när vikingatidens farleder relativt snabb blev obrukbara.<ref>Stephansson 1986, sida 14 och 26</ref>

Landhöjningen fortsatte efter 1400-talet med mindre variationer och med en ökningstakt av cirka 4-5 millimeter per år. Även denna blygsamma förändring betydde en höjning med 2,5 meter på 500 år och lämnade tydliga spår i Stockholmsområdet. Ett påtagligt exempel är [[Karl XI:s fiskarstuga]] från 1680-talet som fortfarande står kvar på samma plats där den en gång byggdes på [[Fiskartorpet]] invid [[Husarviken]]s strand. Idag ligger stugan långt uppe på land. På Erland Ströms karta från 1779, som visar 1696-års förhållanden, är Husarviken, [[Laduviken]], [[Uggleviken]] och [[Lillsjön, Norra Djurgården|Lillsjön]] fortfarande stora grunda havsvikar i direkt förbindelse med [[Lilla Värtan]] och man kan förmoda att vattenområdet på den tiden var mycket rikt på fisk. Karl XI hade inte långt till sina fiskevatten.

Andra exempel på synliga förändringar är sjöar och vattendrag som försvunnit från Stockholms [[stadslandskap]]. Sjöar som [[Fatburen]] på Södermalm, [[Katthavet]], [[Träsket, Stockholm|Träsket]] på Östermalm och [[Ormträsket]] på Norrmalm finns ej längre. De hade grundats upp genom landhöjningen under lång tid och slutligen torrlades de, när de blev till hälsofarliga träsk genom människornas föroreningar. I Fatburen anlades [[Södra stationsområdet]] i slutet av 1800-talet. I Katthavet (eller mer officiellt "Packaretorgsviken") finns idag [[Berzelii park]] och i före detta Ormträsket reser sig sedan 1962 [[Wenner-Gren Center]]s 74 meter höga "Pylon".

Att landhöjningen påverkar Stockholm även i våra dagar illustrerar ett aktuellt (2009) ombyggnadsprojekt av [[Södra Blasieholmshamnen]] på [[Blasieholmen]]. Landhöjningen har gjort att kajens fundament kommit i dagen vid lågvatten, detta äventyrar konstruktionen samt har förorsakat problem för båtarna att lägga till vid kajen då landgångarnas lutning blivit för stor. Kajen kommer att sänkas 0,5 meter och breddas samtidigt.<ref>{{webbref |url=http://www.upplandsmuseet.se/upload/1100/Ark_E42002.pdf |titel=Uppgift enligt Stockholms stad, trafikkontoret, tjänsteutlåtande 2007.01.16 |hämtdatum= |format= |verk= }}</ref> Den planerade sänkningen med 0,5 meter motsvarar ungefär landhöjningen i Stockholm på 100 år.

==Framtidsutsikter==
Den pågående [[globala uppvärmningen]] kan resultera i att den "absoluta landhöjningen" i Stockholmstrakten avtar helt beroende på en allt mer accelererande [[havsnivåökning]]. Prognoserna är mycket osäkra, en del forskare förutspår en höjning av medelhavsytan med 0,8 meter<ref>{{Webbref| titel=Kinematic Constraints on Glacier Contributions to 21 st-Century Sea Level Rise | url=http://www.sciencemag.org/cgi/content/abstract/321/5894/1340 | författare=Pfeffer et al.}}</ref> och andra med 1,3 meter<ref>{{Webbref| titel=Rapid early Holocene deglaciation of the Laurentide ice sheet | url=http://www.nature.com/ngeo/journal/v1/n9/abs/ngeo285.html | författare=Carlson et al.}}</ref><ref>{{Webbref| titel=Sea level rises could far exceed IPCC estimates | url=http://www.newscientist.com/article/dn14634-sea-level-rises-could-far-exceed-ipcc-estimates.html | författare=NewScientist}}</ref> till år 2100, alltså 10 millimeter i snitt per år. För Stockholms del skulle detta innebära att landhöjningen inte längre uppväger vattennivåökningen i Mälaren och Östersjön. Strandnära bebyggelse som bland annat delar av [[Slussen, Stockholm|Slussen]], [[Gamla stan]], [[Tegelbacken]] och [[Stockholms central]] samt nybyggda [[Lilla Essingen]] och [[Liljeholmskajen]] kan riskera att hamna i vattnet vid höga vattenflöden. "Mälaren riskerar att dränka stan" var en rubrik i [[Aftonbladet]] den 2 november 2006.<ref>{{tidningsref |författare=Axelsson, Malin |rubrik=Mälaren riskerar att dränka stan |url=http://www.aftonbladet.se/nyheter/article452902.ab |tidning=[[Aftonbladet]] |id= |datum= |sid= |hämtdatum= |språk= |arkivurl=}}</ref>

==Se även==
* [[Lyells ek]] och [[Fiskartorpseken]] på [[Norra Djurgården]] i [[Stockholm]], som geologen [[Charles Lyell]] hade som riktmärken för att beräkna ''[[vattuminskning]]en'' (landhöjningen) 1835.

==Referenser==
<references/>

==Tryckta källor==
*{{bokref/Helena Friman/2008}}
*{{Bokref/Nils-Erik Landell/1992}}
*{{bokref|titel=Landet stiger ur havet|författare=Ove Stephansson (redaktör)|år=1986|utgivare=Centek Förlag|utgivningsort=Luleå|isbn=91 86998 18 8}}
*{{bokref|titel=Huddinge till fots|författare=Olle Magnusson|år=2008|utgivare=Huddinge kommun|utgivningsort=Stockholm|isbn=978 91 977210 3 5}}

==Externa länkar==
* [http://www.lantmateriet.se/templates/LMV_Page.aspx?id=15100 Lantmäteriets sida om landhöjning, med karta]
* [http://www.havet.nu/dokument/HU20031issjon.pdf Om Östersjöns uppkomst]

{{bra}}

[[Kategori:Geovetenskap]]
[[Kategori:Stockholms historia]]

GuldWiki - Användarbidrag [sv]

Landhöjningen i Stockholm