| Antimon |
 |
|
|
|---|
| Allmänt |
|---|
| Ämnesklass | halvmetaller |
|---|
| Densitet | 6697 kg/m3 (273 K) |
|---|
| Hårdhet | 3 |
|---|
| Utseende | silverglänsande grå |
|---|
|
|
| Atomens egenskaper |
|---|
| Atommassa | 121,76 u |
|---|
| Atomradie (beräknad) | 145 (133) pm |
|---|
| Kovalent radie | 138 pm |
|---|
| Elektronkonfiguration | [Kr]4d105s25p³ |
|---|
| e– per skal | 2, 8, 18, 18, 5 |
|---|
| Oxidationstillstånd (O) | ±1 (svagt sur) |
|---|
| Kristallstruktur | romboedrisk |
|---|
| Ämnets fysiska egenskaper |
|---|
| Aggregationstillstånd | fast |
|---|
| Smältpunkt | 903,78 K (631 °C) |
|---|
| Kokpunkt | 1860 K (1635 °C) |
|---|
| Molvolym | 18,19 ·10-6 m3/mol |
|---|
| Ångbildningsvärme | 77,17 kJ/mol |
|---|
| Smältvärme | 19,87 kJ/mol |
|---|
| Ångtryck | 2,49×10-9 Pa vid 6304 K |
|---|
| Diverse |
|---|
| Elektronegativitet | 2,05 (Paulingskalan) |
|---|
| Värmekapacitet | 210 J/(kg·K) |
|---|
| Elektrisk ledningsförmåga | 2,88×106 S/m (Ω−1·m−1) |
|---|
| Värmeledningsförmåga | 24,3 W/(m·K) |
|---|
| 2a jonisationspotential | 1594,9 kJ/mol |
|---|
| 3e jonisationspotential | 2440 kJ/mol |
|---|
| 4e jonisationspotential | 4260 kJ/mol |
|---|
| 5e jonisationspotential | 5400 kJ/mol |
|---|
| 6e jonisationspotential | 10400 kJ/mol |
|---|
| Stabilaste isotoper |
|---|
|
|
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits. |
Antimon är ett halvmetalliskt grundämne. Antimon används bland annat i mascara och batterier, samt som legeringsämne i typmetall, där det ökar hårdheten. Beteckningen är Sb efter latinets stibium. Som halvmetall har antimon fyra allotroper.
Antimon är en utomordentligt spröd metall som i rent tillstånd lätt kristalliserar i stora romboedrar. Det förekommer knappast gediget i naturen utan i förening med svavel som antimonglans (antimonit eller stibnit), vilket är den viktigaste malmen med en halt av antimon av 71,7 % i rent tillstånd. De främsta förekomsterna finns i Kina, Mexiko, Bolivia, Algeriet, Frankrike och Italien.
I kemiskt avseende liknar antimon metalloiderna inom kvävegruppen, men räknas normalt på grund av sina mekaniska egenskaper till metallerna. Vid normal temperatur påverkas antimon ej av luften, men vid glödgning oxideras den snabbt till oxid, som bildar en tjock, vit rök.
Antimon framställs huvudsakligen ur spetsglans genom rostning av denna vid ca 350°C varvid antimonoxid och avdestilleras. Oxiderna smälts reducerande under tillsättning av soda eller koksalt för att erhålla en lättsmält slagg. Rikare malmer reduceras direkt i en degelugn tillsammans med järnskrot varvid det till antimon bundna svavlet förenar sig med järnet. Råantimonet raffineras från föroreningar genom olika smältmetoder så att den marknadsmässigt rena antimonmetallen med en renhetsgrad på 99,7 % erhålles.[1]
Se även
Källor
- ↑ Meyers varulexikon, Forum, 1952
