Diagenes
Diagenes är en term som beskriver de kemiska, fysikaliska eller biologiska förändringar som ett sediment eller en jordart genomgår från det avsatts tills det omvandlats till en bergart.[1] Ordet diagenes föreslogs 1868 av den tyske geologen Karl Wilhelm von Gümbel[1] för att beskriva litifiering.
Diagenesens tre viktigaste faser är kompaktion, cementering och kristallisation. Under kompaktionen pressas sedimentet ihop, så att porvolymen minskar. Lera kan minska i volym så mycket som 40 %[2] och löst packad sand kan minska sin porositet från 50 % till 27 %.[3] Osorterade, leriga jordarter packas mer än välsorterad sand.[3] Cementering innebär att det sker kemiska utfällningar mellan mineralkornen, vanligen av kiseldioxid, karbonater eller järnoxider, som binder ihop mineralkornen. Denna process minskar också sedimentets porositet.[2]
Diagenes sker vid låga temperaturer, och när dessa överskrids kallas processen istället metamorfos. Gränsen mellan diagenes och metamorfos går ungefär vid 150 - 200°C.[2]
Referenser
Noter
Tryckta källor
- Selley Richard C., Cocks L. R. M., Plimer I. R., red (2005) (på Engelska). Encyclopedia of geology (utgåva Första upplagan). Amsterdam: Elsevier Academic Press. Libris 9646549. ISBN 0-12-636380-3
- Goudie A.S., red (2004) (på Engelska). Encyclopedia of Geomorphology (utgåva Första upplagan). London: Routledge. Libris 8941096. ISBN 0–415–27298–X
- Tarbuck; Lutgens (2008) (på Engelska). Earth -an introduction to physical geology (utgåva Nionde upplagan). Pearson Prentice Hall. ISBN 0132410664