Epidot
Epidot | |
Kemisk formel | Ca2(Al,Fe)3(SiO4)3(OH) |
---|---|
Färg | Pistagegrön, gulgrön, grönsvart |
Kristallsystem | monoklint - prismatiskt |
Spaltning | bra på längden |
Brott | Platt regelbunden till ojämn |
Hårdhet (Mohs) | 6 - 7 |
Glans | glaskropp till kåda |
Dubbelbrytning | δ=0,019 - 0,046 |
Pleokroism | Stark |
Transparens | Transparent till nästan ogenomskinlig |
Streckfärg | gråvit |
Specifik vikt | 3,3 – 3,6 |
Epidot är ett grönblått mineral som består av kalciumaluminiumjärnhydroxidsilikat med den kemiska sammansättningen Ca2(Al, Fe)3(SiO4)3(OH).
Epidot är format som monosymmetriska kristaller eller som aggregat i pseudomorfoser efter fältspater, augit, hornblände, biotit, granat och så vidare. Kristallerna är ofta utdragna efter symmetriaxeln (= på tvärs); genomgångsytorna är starkt glänsande och färgen pistaschgrön, grågrön eller svartgrön. Det förekommer också en röd variant som kallas thulit.
Förekomst
Epidot förekommer som kristaller på gångar och klyftor i metamorfoserade granit-, gabbro- och diabasbergarter samt såsom omvandlingsprodukter i de så kallade grönstenarna. Järnskarn innehåller ofta epidot.
Viktiga fyndplatser för genomskinliga kristaller är Sulzbachtal i Salzburg, Minas Geraës i Brasilien, Rabun County i Nordamerika. I Sverige förekommer epidot i de flesta av våra gruvfält, såsom Gällivare, Långban, Persberg, Norberg etc, samt i Arendal i Norge (s.k. arendalit eller skantikon).[1]
Användning
Epidot kan slipas till smycken; mineralet kallas då pistacit.
Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Epidot, 1904–1926.
- ↑ Meyers varulexikon, Forum, 1952
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Wikipedia