| Erbium |
 |
|
|
|---|
| Allmänt |
|---|
| Ämnesklass | lantanoider |
|---|
| Densitet | ca 9,0 kg/m3 (273 K) |
|---|
| Utseende | Silvrigt vit |
|---|
|
|
| Atomens egenskaper |
|---|
| Atommassa | 167,26 u |
|---|
| Atomradie (beräknad) | 175 (226) pm |
|---|
| Kovalent radie | 157 pm |
|---|
| Elektronkonfiguration | [Xe]6s24f12 |
|---|
| e– per skal | 2, 8, 18, 30, 8, 2 |
|---|
| Oxidationstillstånd (O) | 3 (basisk) |
|---|
| Kristallstruktur | Hexagonal |
|---|
| Ämnets fysiska egenskaper |
|---|
| Aggregationstillstånd | fast |
|---|
| Smältpunkt | 1 795 K (1 522 °C) |
|---|
| Kokpunkt | 2 783 K (2 510 °C) |
|---|
| Molvolym | 18,4 ·10-6 m3/mol |
|---|
| Ångbildningsvärme | 292,88 kJ/mol |
|---|
| Smältvärme | 17,15 kJ/mol |
|---|
| Ljudhastighet | 2 830 m/s vid 293,15 K |
|---|
| Diverse |
|---|
| Elektronegativitet | 1,24 (Paulingskalan) |
|---|
| Värmekapacitet | 170 J/(kg·K) |
|---|
| Elektrisk ledningsförmåga | 1,17·106 S/m (Ω−1·m−1) |
|---|
| Värmeledningsförmåga | 14,3 W/(m·K) |
|---|
| 1a jonisationspotential | 589,3 kJ/mol |
|---|
| 2a jonisationspotential | 1 150 kJ/mol |
|---|
| 3e jonisationspotential | 2 194 kJ/mol |
|---|
| 4e jonisationspotential | 4 120 kJ/mol |
|---|
| Stabilaste isotoper |
|---|
| Isotop
|
F %
|
Halv.tid
|
Typ
|
Energi (MeV)
|
Prod.
|
| 160Er
|
syntetisk
|
28,58 timmar
|
ε
|
0,330
|
160Ho
|
| 162Er
|
0,14 %
|
162Er, stabil isotop med 94 neutroner
|
| 164Er
|
1,61 %
|
164Er, stabil isotop med 96 neutroner
|
| 165Er
|
syntetisk
|
10,36 timmar
|
ε
|
0,376
|
165Ho
|
| 166Er
|
33,6 %
|
166Er, stabil isotop med 98 neutroner
|
| 167Er
|
22,95 %
|
167Er, stabil isotop med 99 neutroner
|
| 168Er
|
26,8 %
|
168Er, stabil isotop med 100 neutroner
|
| 169Er
|
syntetisk
|
9,4 dygn
|
β-
|
0,351
|
169Tm
|
| 170Er
|
14,9 %
|
170Er, stabil isotop med 102 neutroner
|
| 171Er
|
syntetisk
|
7,516 timmar
|
β-
|
1,490
|
171Tm
|
| 172Er
|
syntetisk
|
49,3 timmar
|
β-
|
0,891
|
172Tm
| |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits. |
Erbium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Oxiden, som är rosenröd, utstrålar vid glödgning ett mycket intensivt grönaktigt ljus och fanns vanligen i de saltblandingar, som användes för tillverkning av Auers glödstrumpa för gasljus.
Förekomst
Erbium förekommer i enstaka, mera sällsynta bergarter, som de skandinaviska gadolinit och ytterjord, eller som samarskit i North Carolina, USA.[1]
Historia
Erbium har fått sitt namn efter Ytterby gruva i Stockholms skärgård. Grundämnet upptäcktes av svensken Carl Gustaf Mosander år 1843.
Källor
- ↑ Meyers varulexikon, Forum, 1952
Se även
.svg){kind=small}