Erbium

Från GuldWiki
Hoppa till: navigering, sök
Erbium
Er-TableImage.png
Tecken
Er
Atomnr.
68
Grupp
3
Period
6
Block
f
Allmänt
Ämnesklasslantanoider
Densitetca 9,0 kg/m3 (273 K)
UtseendeSilvrigt vit
Utseende
Atomens egenskaper
Atommassa167,26 u
Atomradie (beräknad)175 (226) pm
Kovalent radie157 pm
Elektronkonfiguration[Xe]6s24f12
e per skal2, 8, 18, 30, 8, 2
Oxidationstillstånd (O)3 (basisk)
KristallstrukturHexagonal
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillståndfast
Smältpunkt1 795 K (1 522 °C)
Kokpunkt2 783 K (2 510 °C)
Molvolym18,4 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme292,88 kJ/mol
Smältvärme17,15 kJ/mol
Ljudhastighet2 830 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet1,24 (Paulingskalan)
Värmekapacitet170 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga1,17·106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga14,3 W/(m·K)
1a jonisationspotential589,3 kJ/mol
2a jonisationspotential1 150 kJ/mol
3e jonisationspotential2 194 kJ/mol
4e jonisationspotential4 120 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
160Er syntetisk 28,58 timmar ε 0,330 160Ho
162Er 0,14 % 162Er, stabil isotop med 94 neutroner
164Er 1,61 % 164Er, stabil isotop med 96 neutroner
165Er syntetisk 10,36 timmar ε 0,376 165Ho
166Er 33,6 % 166Er, stabil isotop med 98 neutroner
167Er 22,95 % 167Er, stabil isotop med 99 neutroner
168Er 26,8 % 168Er, stabil isotop med 100 neutroner
169Er syntetisk 9,4 dygn β- 0,351 169Tm
170Er 14,9 % 170Er, stabil isotop med 102 neutroner
171Er syntetisk 7,516 timmar β- 1,490 171Tm
172Er syntetisk 49,3 timmar β- 0,891 172Tm
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Erbium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Oxiden, som är rosenröd, utstrålar vid glödgning ett mycket intensivt grönaktigt ljus och fanns vanligen i de saltblandingar, som användes för tillverkning av Auers glödstrumpa för gasljus.

Förekomst

Erbium förekommer i enstaka, mera sällsynta bergarter, som de skandinaviska gadolinit och ytterjord, eller som samarskit i North Carolina, USA.[1]

Historia

Erbium har fått sitt namn efter Ytterby gruva i Stockholms skärgård. Grundämnet upptäcktes av svensken Carl Gustaf Mosander år 1843.

Källor

  1. Meyers varulexikon, Forum, 1952

Se även