Finnmossens gruva

Från GuldWiki
Hoppa till: navigering, sök

---Finnmossens gruvfält---

Detta gruvfält upptäcktes år 1713. Det var malmletaren Nils Nilsson Jern, som i samarbete med bergsmannen Joen Ersson fann fyndigheten. Redan påföljande år var verksamheten ganska omfattande, då hela 37 man arbetade i gruvorna, vilka till antalet var fem stycken. 1802 lades driften ned men återupptogs under 1850-talet, då en ny konst (pumpanordning) byggdes. Under den här tiden, närmare bestämt 1856, skedde också en av de värsta gruvolyckorna i Sverige genom tiderna. Vid försöksarbeten i den så kallade Liljenbergsgruvan fick man oväntat genomslag med en vattenfylld gruva i närheten och hela tio man drunknade omedelbart. I mitten av 1870-talet erhöll gruvan järnväg, vilket också gällde för Taberg och Nordmarksberg. Det mesta av malmen från gruvorna i Nordmark gick hädanefter till det nyligen uppförda Hagfors Järnverk. År 1900 började Tibergs schakt drivas, vilket fungerade som centralschakt fram till nedläggningen 1973. Maskinborrning med tryckluft infördes 1902 och Finnmossen var först med detta i Värmland. Tibergs schakt var år 1922 308 meter djupt och i mitten på 1920-talet jobbade ca 25 man vid gruvorna. Anrikningsverket lades ned i slutet av 1940-talet och malmen anrikades i fortsättningen vid Tabergs gruvor. En brand i januari månad förstörde år 1965 den dåvarande trälaven, men redan i december samma år stod en ny lave färdig. År 1973 lades gruvan ned, trots att man funnit en ny stor malmkropp i anslutning till de äldre malmerna. Vid gruvans nedläggande var schaktet drygt 400 meter djupt.