Gruvrätt

Gruvrätt kallades bergstingsrätten vid Sala silververk och Falu kopparverk, där bergmästaren som ordförande och med vissa bisittare, ägde att döma i saker rörande bergshanteringen och de till denna hanterings bruk upplåtna skogarna. Gruvrätterna i Sala och Falun var även ekonomiskt administrativa myndigheter. Från bergstingsrätt appellerades till 1828 till Bergskollegium.

Sala

Gruvrätten i Sala infördes egentligen genom Gustav II Adolfs bergsordning för Sala av 1 maj 1624 och skulle utgöras av bergmästaren och tolv rådmän, vilka "på grufveting alla saker bruket och grufvan angående uptaga, skärskåda och dömma skola". Denna rätt förblev sedan inte endast en domstol i frågor rörande gruvan och de till bergsbruket upplåtna skogarna, utan även Sala bergslags högsta administrativa myndighet ända till 1737, då en "bergsrätt" infördes, som i avseende på stadens och bergslagets "allmänna hushållning och politie" överordnades gruvrätten.

Gruvrätten i Sala upphävdes i sin helhet 1853 och ersattes med en bergslagstyrelse, sedan bergstingsrätternas och gruvrätternas i Sala och Falun domsrätt genom kunglig förordning 5 juni 1850 överflyttats på de allmänna domstolarna.

Falun

Gruvrätten i Falun infördes redan 24 februari 1347 genom kung Magnus Erikssons privilegier för kopparbergsmännen och skulle bestå av 14 rådmän, av vilka två var bergmästare och satt domare varsitt år. Rätten skulle överlägga var söndag och hålla ting var måndag. Denna rätt fortfor sedan, med vissa ändringar i sin sammansättning och befogenhet, ända till 1853, då den upphörde på grund av ovannämnda beslut av 1850. De mål, som bergstings- och gruvrätterna som domstolar handlade, rörde brott mot bergsartiklarna, tvister mellan bergsman- och hyttelagen om skogslotter, åverkansmål å bergverksallmänningar, likvidationsmål mellan förläggare och förlagstagare i järnbergslagen o.s.v. "Dråpsaker" avgjordes ej av bergstingsrätterna.

Om asylrätt

Det var svårt att få arbetare till bergsbruket. Kungamakten införde redan år 1340 genom ett privilegiebrev till Västra Berget. Asylrätten eller bergsfriden som den också kallades innebar att dömda brottslingar gavs frid vid berget förutsatt att de ville arbeta för sitt uppehälle.

Källor

• Grufrätt i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1909)