Guld

Guld
Tecken Au Atomnr. 79 Grupp 11 Period 6 Block d
Allmänt
Ämnesklass	övergångsmetaller
Densitet	19 300 kg/m3 (273 K)
Hårdhet	2,5
Utseende	metalliskt gul
Atomens egenskaper
Atommassa	196,96655 u
Atomradie (beräknad)	135 pm
Kovalent radie	144 pm
van der Waalsradie	166 pm
Elektronkonfiguration	[Xe]4f145d106s1
e– per skal	2, 8, 18, 32, 18, 1
Oxidationstillstånd (O)	3, 1 (neutral)
Kristallstruktur	Kubisk tätpackning (ccp)
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd	fast
Smältpunkt	1337,15 K (1064 °C)
Kokpunkt	3080,15 K (2807 °C)
Molvolym	10,21 ·10−6 m3/mol
Ångbildningsvärme	334,4 kJ/mol
Smältvärme	12,55 kJ/mol
Ångtryck	0,000237 Pa vid 1337 K
Ljudhastighet	1740 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet	2,54 (Paulingskalan)
Värmekapacitet	128 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga	45,5 · 106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga	317 W/(m·K)
1a jonisationspotential	890,1 kJ/mol
2a jonisationspotential	1980 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod. 195Au syntetisk 186,1 d ε 0,227 195Pt 196Au syntetisk 6,1669 d ε β- 1,506 0,686 196Pt 196Hg 197Au 100 197Au, stabil isotop med 118 neutroner 198Au syntetisk 2,69517 d β- 1,372 198Hg 199Au syntetisk 3,169 d β- 0,453 199Hg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Guld (latinskt namn Aurum) är ett grundämne som tillhör gruppen ädelmetaller och gruppen myntmetaller samt är en mineral. Guld har det kemiska beteckningen Au som kommer av aurum, det latinska ordet för guld. Det är en eftertraktad metall vilken under århundraden har använts som betalningsmedel, som värdebeständig tillgång, och som smycken. Metallen finns som korn och klumpar i berggrunden, i underjordiska ådror och i guldrik alluvialjord. Guld är kompakt, mjukt, glänsande och den mest formbara och kemiskt tåliga av alla kända metaller. Rent guld har en klart gul färg som traditionellt har ansetts tilltalande.

Guld är bas för den monetära standard som använts av Internationella valutafonden (IMF) och Bank for International Settlements (BIS). ISO:s valutakod för guldtackor är XAU. Vid avräkning mellan telefonförvaltningar för internationella samtal används av alla länder taxor satta i guldfranc som gemensam värdebeständig jämförelsevaluta.

Guld

Historiskt har guld ofta varit basen i olika länders myntfot.

Modern användning inom industrin inkluderar produkter som används inom tandvård och elektronik, där guld traditionellt har använts på grund av dess goda resistens mot oxiderande korrosion.

Guld var den 22 februari 2010 värt cirka 259 kronor/gram, eller 1115,25 amerikanska dollar/oz. Ett troy ounce, som ädelmetaller mäts i, är cirka 31,10348 gram. Det totala värdet av allt guld på jorden uppgår till $9 500 miljarder.

Fysikaliska och kemiska egenskaper

Kompakt guld utmärker sig genom sin karakteristiska gula färg och starka glans. Kompakt guld har densiteten 19,3 g/cm³ och hör till de bästa ledarna för elektricitet. Guld har atomvikten 196,97 u och uppträder som metall, men även som katjonerna Au⁺ och Au³⁺. Guld har mycket svårt att förena sig med syre, oavsett temperatur. På grund av detta hör guldet till de ädlaste metaller som finns.

Guld är den mest smidbara och duktila av alla metaller. Ett enda gram kan slås ut till ett kvadratmeterstort blad. Bladguld kan hamras tunt nog, mindre än 100 nm tjockt, för att bli genomskinligt. Ljuset som skiner igenom blir grönblått då guld reflekterar gult och rött.

Historik

Guld är ett av de få metaller som förekommer naturlig som klimpar, och torde ha varit en av de första metallerna att tas i bruk av människan. I Egypten sände man tidigt expeditioner till Nubien där man utvann guld med slavarbete. Den egyptiska guldsmedskonsten nådde en nivå som endast med svårigheter kan kopieras idag. De första europeiska guldföremålen dyker upp under femte årtusendet före kristus. De äldsta svenska guldföremålet är en guldspiral påträffad i en hällkista i Jällby, Östergötland från Senneolitisk tid. I Mellansverige utgörs det äldsta guldföremålet av en guldtråd från en grav i Sommaränge, Viksta socken, påträffad 2003 och daterad till 1.880- 1.630 f. Kr.

Den första myntningen av guldmynt skedde troligen i Mindre Asien, cirka 600 f. Kr.

Medeltiden

Maliriket i Afrika var känt över hela den gamla världen på grund av de stora mängderna guld. Mansa Moussa, härskare över riket (1312–1337) blev omtalad för sin extravaganta hajj till Mekka år 1324.

Nya tiden

Under medeltiden gick den europeiska guldproduktionen starkt ned. De flesta människor från Europa sökte sig till Mexiko och Brasilien, som under 1700-talet lämnade större delen av allt guld som producerades i världen. Under tiden 1691–1800 kom från Brasilien guld till omkring 2 115 miljoner kronors värde. Betydande guldmängder träffades redan tidigt i Peru, där inkariket samlat kolossala, sedermera av spanjorerna rövade skatter, vidare i Chile och Colombia.

1800-talet

Se även Guldrusch.

I början av 1800-talet gick guldproduktionen ned till ett relativt minimum, tills återupptäckten av de givande alluviallagren på östra sluttningen av Uralbergen medförde en ny ökning. 1845 var Rysslands guldproduktion nästan dubbelt så stor som Sydamerikas. Ett ännu större uppsving medförde upptäckten av Kaliforniens och Australiens guldrika svämlager (1848 och 1851). Efter utvaskningen av de rikaste lagren började brytningen av de mäktiga guldförande kvartsgångarna på Sierra Nevadas väst- och östsluttningar. Den berömda Comstockgången lämnade 1860-75 guld till ett värde av 300 miljoner kronor. Kalifornien lämnade redan första året för 38 miljoner kronor guld, och produktionen uppnådde 1853 sitt maximum med 246 miljoner kronor. Sedan dess har Kaliforniens guldproduktion alltjämt sjunkit och är numera knappast nämnvärd. Australiens guldproduktion nådde sin höjdpunkt i Victoria 1857 med omkring 88 ton. 1891 hade den gått ned där till 18 ton. Nästa för världsproduktionen betydande guldfynd gjordes i Transvaal 1882-86. Dessutom upptäcktes de rika guldfälten vid Klondike och Yukonfloden 1896. 1897 lämnade de för 9 miljoner, 1898 för 30 miljoner och 1900 för 73 miljoner kr av den ädla metallen.

Fynd av guldföremål

Enskilda personers fynd av guldföremål i fornlämningar i Sverige skall enligt lag obligatoriskt erbjudas staten för inlösen.

Användning

70 % av det guld som efterfrågas idag går till smycken, 11 % används industriellt och 13 % blir rena investeringsobjekt som exempelvis mynt och guldtackor.

I industrin används guld bland annat av juvelerare och guldsmeder, urmakare, galvanoplastiker, förgyllare, glas- och porslinsfabrikanter, tandtekniker och fotografer. Bland förgyllningsmetoder (se förgyllning) har den galvaniska största betydelsen.

Ämnet är godkänt som livsmedelstillsats med E-nummer E 175.

Guld har en konduktivitet – elektrisk ledningsförmåga – som är högre än de flesta metaller, men lägre än till exempel koppar. Dess renhet och beständighet mot oxidation, och möjligheten att göra mycket tunna trådar, gör att man vanligen har guldplätering vid kontaktytor. Guldplätering används frekvent inom telekom och HiFi-produkter. Tyvärr drabbas pläteringen av nötning, då guld är relativt mjukt jämfört med andra ädelmetaller.

Guld har använts till smycken sedan förhistorisk tid, i Sverige i minst 4 000 år. På Historiska museet i Stockholm kan en sjuringad halskrage från Möne socken i Västergötland, daterad till 400-talet e.Kr. beskådas tillsammans med andra arkeologiska guldföremål från tiden 350–500 e.Kr.

Källor

Denna artikel är delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

• Nationalencyklopedin. Bra Böcker. 1989. Sid. 172. ISBN 91-7024-621-1 
• Sherwood, Martin (1990). Kemin, Grundämnen & föreningar. Bonniers. Sid. 29. ISBN 91-34-50893-7 

Se även

• Vitt guld
• Rött guld
• Periodiska systemet
• Alkemi
• Guldallergi
• Guldmedalj
• Guldsmed
• Gulddragare
• Guldrusch
• Guldskiva
• Investeringsguld
• Internetguld
• Kungsvatten
• Karat
• Mineral
• Myntfot
• Tandguld
• Gulddublé

• Wikimedia Commons har media som rör Guld.
  Bilder & media