| Indium |
 |
|
|
|---|
| Allmänt |
|---|
| Ämnesklass | övriga metaller |
|---|
| Densitet | 7310 kg/m3 (273 K) |
|---|
| Hårdhet | 1,2 |
|---|
| Utseende | silveraktigt grå |
|---|
|
|
| Atomens egenskaper |
|---|
| Atommassa | 114,818 u |
|---|
| Atomradie (beräknad) | 155 (156) pm |
|---|
| Kovalent radie | 144 pm |
|---|
| van der Waalsradie | 193 pm |
|---|
| Elektronkonfiguration | [Ar]4d105s25p1 |
|---|
| e– per skal | 2,8,18,18,3 |
|---|
| Oxidationstillstånd (O) | 3 (amfoterisk) |
|---|
| Kristallstruktur | tetragonal |
|---|
| Ämnets fysiska egenskaper |
|---|
| Aggregationstillstånd | fast |
|---|
| Smältpunkt | 429,75 K (157 °C) |
|---|
| Kokpunkt | 2345 K (2080 °C) |
|---|
| Molvolym | 15,76 ·10-6 m3/mol |
|---|
| Ångbildningsvärme | 231,5 kJ/mol |
|---|
| Smältvärme | 3,263 kJ/mol |
|---|
| Ångtryck | 1,42 · 10-17 Pa vid 429 K |
|---|
| Ljudhastighet | 1215 m/s m/s vid 293,15 K |
|---|
| Diverse |
|---|
| Elektronegativitet | 1,78 (Paulingskalan) |
|---|
| Värmekapacitet | 233 J/(kg·K) |
|---|
| Elektrisk ledningsförmåga | 11,6×106 S/m (Ω−1·m−1) |
|---|
| Värmeledningsförmåga | 81,6 W/(m·K) |
|---|
| 1a jonisationspotential | 558,3 kJ/mol |
|---|
| 2a jonisationspotential | 1820,7 kJ/mol |
|---|
| 3e jonisationspotential | 2704 kJ/mol |
|---|
| 4e jonisationspotential | 5210 kJ/mol |
|---|
| Stabilaste isotoper |
|---|
|
|
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits. |
Indium är ett mjukt metalliskt grundämne som bland annat används i elektronik, till exempel i bildskärmar.
Framställning
Indium framställs ur koncentrat av zinkmalm, vilken efter rostning behandlas med svavelsyra varefter metallen utskiljs elektrolytiskt. Metallen är beständig i luft, smidig och kan lätt skäras med kniv.[1]
Historik
Indium upptäcktes 1863 av de tyska kemisterna Ferdinand Reich och [[Theodor Richter i zinkblände från Freiberg i Sachsen och visades offentligt första gången i form av en halvkilosklump vid världsutställningen 1867.
Källor
- ↑ Meyers varulexikon, Forum, 1952
Se även
