Järnverk

Stålarbetare arbetandes i järn- och stålverket Třinecké železárny i Třinec, Tjeckien.

Ett järnverk eller stålverk är en industriell anläggning för järn- och stålproduktion. Ett järnverk kan bestå, beroende på produktionen, av masugnar, stålugnar, stålreningsutrustningar, gjututrustningar, valsverk, smedjor och verkstäder av olika slag. Idag har benämningen järnverk ofta ersatts av stålverk, men det är även vanligt att ordet syftar på den del av anläggningen där stålugnarna finns.

Historia i Sverige

I äldre tider kallades verken järnbruk eller hammare (efter hammarsmedja), vilka uppkom i Sverige på 1600-talet. Orsaken till järnbrukens uppkomst var att det saknades kunskaper i Sverige att förädla tackjärnet, varför Gustav Vasa lät inkalla ämbetsmän och smeder från utlandet vilka bildade egna korporationer. Likaså adelsmän och rika borgare uppmuntrades av staten att anlägga bruk, eftersom järnet var viktigt för ekonomin och samhället. Järnbruken hade som regel ensamrätt på att förädla tackjärn till stångjärn. Vid bruken kunde också tillverkas knippjärn, spik och svartsmide, och hammaren uppkallades efter typen av produkter som tillverkades: hammarsmedja, stångjärnshammare, knippsmedja och spiksmedja. Ett bruk kunde ha flera olika hammare. Den smed som arbetade där kallades hammarsmed.

De enskilda brukens produktion reglerades av det privilegiebrev som det erhållit, och varierade därför mycket, och berodde bland annat på tillgången på skog till kolning och strömt vatten. Det var inte ovanligt att bruken låg på annan ort än bergsbruken som tillverkade deras tackjärn. Till skillnad från bergsmännen i bergsbruken var järnbrukens ägare mera av godsägare, och kallades brukspatroner eller bruksherrar. Vid järnbruken växte brukssamhällen upp, allt eftersom bruken behövde arbetskraft. Bruken som industri- och ägandeform ersattes med tiden av bolag.

Större järnverk i Sverige

Avesta jernverk Björneborgs jernverk Bofors bruk Boxholms bruk Bångbro järnverk Degerfors järnverk Domnarvets jernverk Fagersta bruk Forsbacka jernverk Guldsmedshytte bruk Hagfors järnverk Hallstahammars bruk

Halmstads järnverk Hofors bruk Horndals bruk Hällefors järnverk Lesjöfors Klosterverken i Långshyttan Kockums jernverk i Kallinge. Kohlswa jernverk Munkfors bruk Norrbottens järnverk Nyby bruk i Torshälla Nykroppa järnverk

Oxelösunds järnverk Sandvikens jernverk Smedjebackens valsverk Storfors bruk Surahammars bruk Söderfors bruk Ramnäs bruk Wikmanshytte bruk Wirsbo bruk Åkers styckebruk Österbybruk

Se även

• Lista över järnbruk i Sverige
• Stålverk
• Hytta

Källor

Tryckta källor

• Historik: De dalsländska järnbruken av Anders Edestam (1977)

Vidare läsning

• De Geer, Gerard (1960). Järnet: stormakt i svenskt näringsliv. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 907715 
• Furuskog, Jalmar (1938). Det svenska järnet genom tiderna. Vi och vår värld. Stockholm: Åhlén. Libris 412067 
• Furuskog, Jalmar (1924). De värmländska järnbruken: kulturgeografiska studier över den värmländska järnhanteringen under dess olika utvecklingsskeden. Filipstad: Bronellska bokhandeln. Libris 8286 
• Stockman, Sven K. (1922). Den svenska järnhanteringens utveckling med särskild hänsyn till åren 1890-1913: utredning. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden, 99-2637067-5 ; 16Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1922:52. Stockholm. Libris 1882224