Kalciumkarbonat
Kalciumkarbonat | |
| |
Systematiskt namn | Kalciumkarbonat |
---|---|
Övriga namn | Kalkspat, kalcit |
Kemisk formel | CaCO3 |
Molmassa | 100,087 g/mol |
Utseende | Vitt pulver |
CAS-nummer | 471-34-1 |
SMILES | [Ca+2].C([O-])(=O)[O-] |
Egenskaper | |
Densitet | 2,71 g/cm³ |
Löslighet (vatten) | 0,15 × 10–3 g/l |
Smältpunkt | 825 °C |
Kokpunkt | sönderfaller °C |
Faror | |
NFPA 704 | |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Kalciumkarbonat, eller kolsyrad kalk, är ett i naturen mycket vanligt salt, som förekommer som aragonit, kalkspat, kalksten, krita och marmor, samt i märgel, dolomit m m. Genom upphettning spaltas det i kalciumoxid (bränd kalk) och koldioxid. Det är också den viktigaste komponenten i skal av marina organismer, snäckor, pärlor och äggskal m m.
Kalciumkarbonat är nästan olösligt i vatten, men löses i kolsyrehaltigt vatten under bildning av surt kalciumkarbonat, Ca(HCO3)2, som är lättlösligt i vatten. Genom kokning av lösningen återbildas det olöslig kalciumkarbonatet (pannsten).
I rent tillstånd uppträder det som ett vitt kristallinskt pulver, om man till en lösning av kalciumklorid sätter en sodalösning, frånfiltrerar och tvättar fällningen.
Framställning och användning
I Sverige utvinns kalciumkarbonat framför allt ur kalksten (nästan rent kalciumkarbonat), märgelsten (65 %) och dolomit (55-60 %). Kalksten mals, upphettas till bränd kalk, tillsätts vatten så att släckt kalk bildas, som genom tillsats av koldioxid bubblas fäller ut kalciumkarbonat.[1]
Nära 6 miljoner ton kalciumkarbonat framställdes i Sverige 1999 och ingick i ca 3.200 produkter registrerade hos Kemikalieinspektionen.[2]
Källor
- ↑ Meyers varulexikon, Forum 1952
- ↑ http://www.shenet.se/ravaror/kalciumkarbonat.html