Krom

Från GuldWiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Krom
Cr-TableImage.png
Tecken
Cr
Atomnr.
24
Grupp
6
Period
4
Block
d
Allmänt
Ämnesklassövergångsmetaller
Densitet7140 kg/m3 (273 K)
Hårdhet8,5
Utseendesilvrig metall
Utseende
Atomens egenskaper
Atommassa51,9961 u
Atomradie (beräknad)140 (166) pm
Kovalent radie127 pm
Elektronkonfiguration[Ar]3d54s1
e per skal2, 8, 13, 1
Oxidationstillstånd (O)6, 3, 2 (stark syra)
Kristallstrukturkubisk rymdcentrerad packning
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillståndfast
Smältpunkt2130 K (1857 °C)
Kokpunkt2945 K (2672 °C)
Molvolym7,23 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme344,3 kJ/mol
Smältvärme16,9 kJ/mol
Ångtryck990 Pa (2130 K)
Ljudhastighet5940 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet1,66 (Paulingskalan)
Värmekapacitet450 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga7,74·106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga93,7 W/(m·K)
1a jonisationspotential652,9 kJ/mol
2a jonisationspotential1590,6 kJ/mol
3e jonisationspotential2987 kJ/mol
4e jonisationspotential4743 kJ/mol
5e jonisationspotential6702 kJ/mol
6e jonisationspotential8744,9 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
50Cr syntetisk > 1,8 · 1017 år ε i.u. 50Ti
51Cr syntetisk 27,7025 dygn ε 0,753 51V
52Cr 83,789 % 52Cr, stabil isotop med 28 neutroner
53Cr 9,501 % 53Cr, stabil isotop med 29 neutroner
54Cr 2,365 % 54Cr, stabil isotop med 30 neutroner
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Krom är ett metalliskt grundämne som ofta används i legeringar. När krommetall exponeras för luft bildas ett tunt oxidskikt som skyddar resten av metallen.

Historia

Krom upptäcktes 1797 av Louis Nicolas Vauquelin i ett blykromatmineral. 1798 lyckades han första gången framställa rent krom genom reduktion av Dikromtrioxid med träkol. Sitt namn fick ämnet på grund av de starka färgerna hos dess legeringar. Metoden att framställa krom genom rostning av kromit med soda upptäcktes kort därefter, men det var först sedan Henri Moissan 1893 framställt krom i en elektrisk ugn genom reaktion mellan dikromtrioxid och kol och Hans Goldschmidt 1898 utfört aluminotermisk reduktion av dikromtrioxid som en storskalig kromutvinning kunde starta.[1]

Robert Wilhelm Bunsen hade redan 1854 lyckats framställa krom genom elektrolytisk utfällning av krom ur Krom(III)klorid, men det dröjde till 1950-talet innan effektiva metoder för en elektrolytisk utfällning av krom.[2]

Användning

Krom används i stål för att göra stålet rostfritt eller hårt. Det används också som prydnad på till exempel bilar.Det har också börjat användas som lack på bilar. Olika kromföreningar kan användas som pigment i glasyrer och färger. Krom används också i olika katalysatorer. Krom används även för garvning av läder.

I kombination med svavelsyra används olika kromatsalter till exempel ammoniumtrikromat till att dubbelbinda en syreatom till ett derivat etc, (oxidation).

Föreningar

Kaliumdikromat (K2Cr2O7) är ett oxiderande salt som används i laboratorier för att ta bort organiska rester från glasutrustning.

Krom(III)oxid (Cr2O3) är ett grönt ämne som används i pigment och vid framställning av kaliumdikromat.

Krom(VI)oxid (CrO3) är ett giftigt och cancerframkallande rött ämne som vid kontakt med vatten bildar en syra.

Kromklorid (CrCl3) är ett lila salt som används vid framställning av vissa andra kromsalter.

Framställning

Krom framställs ur mineralet FeCr2O4 genom reduktion med aluminium eller kisel.

Förekomst

Krommineral finns mestadels i Sydafrika, Indien, Turkiet och Ryssland.

Biologisk roll

Krom är ett livsviktigt spårämne som behövs för förbränning av socker. Hälsokostbranschen säljer flera krompreparat, vilka sägs minska suget efter socker och öka hormonet insulins effekt. För mycket krom är dock giftigt.

RDI för vuxna är cirka 40 μg.

Referenser

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.
  1. Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  2. Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000

Se även