Kvarn
Kvarn, på skånska även benämnt mölla, kan dels åsyfta en stor eller liten maskin för malning av organiskt eller oorganiskt material till mindre kornstorlek, dels den byggnad där sådan malning utförs.
Den mesta kända kvarntypen är den som används för att mala säd till mjöl av en mjölnare. Dagens mjölkvarnbyggnader är stora industrianläggningar med eldrivna kvarnar, men förr fanns det handkvarnar, väderkvarnar, vattenkvarnar, trampkvarnar och ångdrivna eldkvarnar. Det finns även hushållskvarnar för hushållsbruk, till exempel köttkvarnar, pepparkvarnar och kaffekvarnar.
I sin ursprungliga form består kvarnen av skålad sten, mot vilken man maler sädeskornen eller det som skall malas med en mindre flat eller rund sten, en löpare.[1] Inom andra kulturer har istället en stor mortel använts för malning.[2] Senare utvecklades den roterande handkvarnen. Här maldes säden mellan två cirkelrunda stenar, där den övre vrids runt med ett handtag runt en axel av trä eller metall. Denna typ av kvarn förekom hos etruskerna runt 500 f. kr.[3], och var vanliga i Sverige in på 1800-talet.[4]
Det äldsta kända belägget på en vattenkvarn härrör från omkring 25 f.kr. och Vitruvius, och avser en kvarn med överfallhjul, men troligen är skvaltkvarnen nästan lika gammal.[5] Väderkvarnar är först kända på 900-talet och förekom då i området Sistan mellan Iran och Afghanistan. I Västeuropa kan väderkvarnar beläggas i slutet av 1100-talet.[6] I slutet av 1700-talet byggdes de första ångkvarnarna i England och USA. Den första valskvarnen konstruerades 1834.[7]
Källor
- ↑ Gunnar Carlquist, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 381-82
- ↑ Nationalenckyklopedin multimedia plus, 2000
- ↑ Gunnar Carlquist, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 381-82
- ↑ Nationalenckyklopedin multimedia plus, 2000
- ↑ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
- ↑ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
- ↑ Gunnar Carlquist, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 382
- [1] i Herman Juhlin-Dannfelt, Lantmannens uppslagsbok (1923)