Mässing

Från GuldWiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Skalstock av mässing.

Mässing är en icke-magnetisk kopparlegering, där koppar är legerat med zink. Det kan förekomma fler legeringsämnen. Vanligast är att mässing består av 65 % koppar och 35 % zink och kan såväl gjutas som svarvas, fräsas och lödas. Den går även att svetsa, men det är ovanligt. På grund av sin gulbruna färg kan den ibland sammanblandas med guld. Mässing leder ström med 15 MS/m. Den har en specifik värmekapacitet på 377 J/kg. Poissons konstant ligger på 0,37. Smältpunkten är 900–940 °C beroende på sammansättningen. Den väger 8400 till 8700 kilogram per kubikmeter.

Tunna konstruktioner i mässing har en benägenhet att spricka med tiden (spänningskorrosion), framför allt i ammoniakhaltig miljö. Men mässingen har låg smältpunkt och går lätt att smälta om och återanvända.

Mässingen, som är relativt billig, har sedan länge använts för prydnadsföremål, och kallades förr av den anledningen "fattigmanguld". Den leder också ljud mycket bra, 3530 m/s (vid 18 °C).

Gjuten mässing har tidigare använts för saxöglor. Muntz metall är en sorts mässing. Den svenska tiokronan och senare även euromynt är gjorda i en mässingsliknande legering som kallas nordiskt guld och består av 89 % koppar, 5 % aluminium, 5 % zink och 1 % tenn.

Amiralitetsmässing är ett slags mässing där tenn blandats i legeringen. Blandningen gör att legeringen inte angrips av korrosion och är därför lämplig för marina ändamål. Förr användes även bly, något som idag är mycket sällsynt.

Denna typ av mässing förekommer också under benämningen duranametall, vanligen med sammansättningen 65 % koppar, 30 % zink, 2 % tenn, 1,5 % aluminium och 1,5 % järn. Den är motståndskraftig mot kemisk inverkan och havsvatten.[1]


Historia

Mässing användes redan av romarna. De första spåren av mässing finns dock i Kina, mer än 4000 år före kristus. Från ca 1000 före vår tideräkning har man hittat mässing i Sverige. Mässing tillverkades ursprungligen genom att koppar smältes tillsammans med galmeja och kol.[2] En kemist som forskade på mässing var Johann Glauber. William Champion var en metallurg som fick 1738 patent på en mycket effektiv produktionsprocess.

Se även

Referenser

  1. Meyers varulexikon, Forum, 1952
  2. Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000