Radon

Radon
Tecken Rn Atomnr. 86 Grupp 18 Period 6 Block p
Allmänt
Ämnesklass	ädelgaser
Densitet	9,73 kg/m3 (273 K)
Utseende	färglös
Atomens egenskaper
Atommassa	222 u
Atomradie (beräknad)	120 pm
Kovalent radie	145 pm
Elektronkonfiguration	[Xe]4f145d106s26p6
e– per skal	2, 8, 18, 32, 18, 8
Oxidationstillstånd (O)	0 (okänd)
Kristallstruktur	Kubisk tätpackning (ccp)
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd	gas
Smältpunkt	202 K (-71 °C)
Kokpunkt	211,3 K (-62 °C)
Molvolym	50,5 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme	16,4 kJ/mol
Smältvärme	2,89 kJ/mol
Diverse
Värmekapacitet	94 J/(kg·K)
Värmeledningsförmåga	0,003 64 W/(m·K)
1a jonisationspotential	1037 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod. 211Rn syntetisk 14,6 h ε β- 2,892 5,965 211At 211Po 222Rn 100 % 3,824 dygn α 5,590 218Po
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Radon är ett grundämne, en radioaktiv ädelgas, med beteckning Rn och atomnummer 86. Den vanligast förekommande isotopen är radon-222, som bildas vid sönderfall av radium-226 och ingår i den sönderfallskedja som börjar med uran-238 och slutar med bly-206. Då radon har en halveringstid på 3,8 dagar, sprids gasen lätt, till exempel från uran- och radiumhaltig berggrund in i hus. Radongasen i sig är inte farlig, men då den sönderfaller avges skadlig joniserande strålning, främst i form av alfapartiklar. Sönderfallsprodukterna av radon kallas för radondöttrar.

Äldre namn

Grundämne 86 upptäcktes som en gas som omgav radioaktiva preparat. Denna "gudomliga" gas gavs namnet emanation. Ett annat äldre namn för grundämne 86 är niton.

Isotoperna ²²⁰Rn, ²²²Rn och ²²⁶Rn kallades i början toron, radon och aktinon beroende på preparatets sammansättning, men så småningom övertog namnet radon rollen som grundämnesnamn.

Hälsoproblem

Det är inte radon i sig, utan vissa av radonets sönderfallsprodukter, "radondöttrar", som främst uppmärksammas som ett hälsoproblem. I sönderfallskedjan från radon-222, finns de positivt laddade jonerna polonium-218 och polonium-214, som häftar vid rök- och dammpartiklar och tenderar att fastna i lungorna då de andas in. Alfasönderfallen från dessa joner orsakar skador på lungorna och ökar därmed risken för lungcancer.

I Sverige uppges ofta radon i bostäder orsaka omkring 500 fall av lungcancer per år. Dessa fall drabbar dock huvudsakligen rökare, före detta rökare och passivrökare (se nedan).

Radon har bedömts vara en bidragande riskfaktor till 3–14% av alla lungcancerfall världen över, beroende på medelkoncentrationen av radon i landet.

Risken för grupperna "rökare" kontra "aldrigrökare" (möjligen inklusive en stor del passivrökare) kan illustreras av resultaten från den europeiska poolingstudien. Resultaten kan kort sammanfattas på följande sätt: 1) I total avsaknad av radon är risken för aldrig-rökare respektive rökare 0,41 procent respektive 10,1 procent. Med andra ord, det finns en risk på 0,41 procent som inte har något med radon eller tobaksrök att göra och en tillkommande risk på 9,69 procent från rökning. 2)Den ökande risken för aldrigrökare från radon är omkring 0,06 procent per 100 Bq/m3 upp till 800 Bq/m3. 3) Den ökande risken för rökare från radon är omkring 1,5 procent per 100 Bq/m3 upp till 800 Bq/m3. 4) Alltså, vid 100 Bq/m3 (som är medelvärdet för radon i studien) är risken för aldrig-rökare från radon 0,06 procent och totalrisken för rökare från kombinationen av rökning och radon 11,2 procent (omkring 190 gånger större).

Gränsvärden och åtgärder mot radon i inomhusluft

WHO presenterade år 2009 en rekommenderad referensnivå (national reference level), 100 Bq/m3, för radon i bostäder. Rekommendationen säger också att där detta inte är möjligt bör den valda nivån inte överstiga 300 Bq/m3. En nationell referensnivå ska dock inte vara ett takgränsvärde, utan ska representera ett maximalt accepterat årsmedelvärde för radonkoncentrationen i en bostad..

I Sverige har Boverket fastställt ett gränsvärde för radon i nya byggnader på 200 Bq/m3. Socialstyrelsen anger i sina allmänna råd ett riktvärde på 200 Bq/m3, vilket bl.a. avser bostäder och allmänna lokaler. I föreskrifter från Arbetsmiljöverket anges gränsvärdet 400 Bq/m3 för arbetsplatser. Siffrorna gäller inte för utrymmen där människor endast vistas tillfälligt. Livsmedelsverket och Socialstyrelsen har också regler om radon i dricksvatten.

Gränsvärden och riktvärden i de svenska reglerna kommer inte att sänkas på grund av WHO:s rekommendation.

Den främsta källan till radon i inomhusluft är markluft som tränger in genom otätheter i grunden eller källaren. Det är vanligt att trycket inomhus är lägre än i marken under huset, på grund av termik eller fläktventilation. Detta kan leda till att markluften sugs in i källarutrymmen och lokaler i främst bottenvåningar genom de otätheter och öppningar som finns. Radon kan även avges från vissa byggmaterial, exempelvis blåbetong, som baseras på uranhaltig alunskiffer.

Det finns tre olika sätt att minska radonhalten inomhus, genom att avlägsna radonkällan, utestänga radonet, eller späda ut det radon som nått inomhusluften med ventilation. Kommer radonet från byggnadsmaterialet, sänks radonhalten enklast genom ventilation. Att byta ut det byggnadsmaterial som ger upphov till radon är vanligtvis en kostsam metod, och ofta är det ändå marken under eller kring huset främst bidrar till förhöjd radonhalt.

I de fall där radonet kommer från marken är det vanligt att försöka utestänga radonet genom att täta de sprickor och öppningar som finns i husgrunden, eller att installera exempelvis en radonsug, som sänker trycket i marken under huset och därigenom både suger bort och förhindrar att radonet kommer in. En kombination av olika åtgärder för att sänka radonhalten fungerar oftast bäst.

Gränsvärde och åtgärd för radonhaltigt vatten

Radon kan också förekomma i dricksvatten, främst från borrade brunnar och kallkällor. Att dricka radonhaltigt vatten bedöms inte utgöra någon större hälsorisk. Det problem som har betonats är i stället det radon som övergår från vattnet till inomhusluften.. Som tumregel ger en radonhalt på 1000 Bq/l i vattnet upphov till en höjning med 100 Bq/m3 av radonhalten i luften. Ett enkelt sätt att minska radonhalten i vattnet är luftning. Livsmedelsverket har satt 100 Bq/l som gränsvärdet för tjänligt med anmärkning och 1000Bq/l för otjänligt.

I vattenverk, industrier m.m. med stora öppna bassänger kan detta ibland ge upphov till höga radonhalter i inneluften.

Radon och rökning

Rökning är den i särklass viktigaste riskfaktorn för lungcancer. I västvärlden orsakar rökning mer än 90% av all lungcancer. Även för passiva rökare som bor eller arbetar tillsammans med en rökare, har man kunnat visa en signifikant ökning av lungcancerrisken.

Risken för lungcancer beror på hur mycket man röker. Om man slutar röka sjunker risken eftersom skadad lungvävnad ersätts och skadliga ämnen förs bort, men man kommer aldrig ner till aldrigrökarens nivå - vissa genetiska förändringar i cellerna kvarstår nämligen livet ut.

Radon utgör, liksom andra kända eller misstänkta yttre riskfaktorer för lungcancer, framför allt ett hot för rökare, före detta rökare och passivrökare.

I Radonutredningen noterades: ”En svensk undersökning (under publicering) av risken för ickerökare att drabbas av lungcancer från radonexponering i bostäder presenterades år 2000 av IMM. Studien omfattade 436 personer som fått lungcancer och aldrig varit rökare och en kontrollgrupp på sammanlagt 1 649 personer som heller inte varit rökare. Undersökningen visar att exponering för radon ökar risken för lungcancer hos icke-rökare. Den relativa riskökningen för de personer som inte röker eller har rökt var 0,10 per 100 Bq/m3, det vill säga ungefär samma relativa riskökning som i den svenska nationella studien från 1993. Den grupp av fallen som varit utsatta för miljötobaksrök i hemmet syntes svara för hela riskökningen, medan de som inte varit utsatta för miljötobaksrök inte uppvisade någon riskökning med ökande radonkoncentration. Dessa iakttagelser behöver bekräftas i andra studier.”

Några uppföljande studier synes dock inte ha genomförts, trots studiens uppseendeväckande resultat.

En allmän bedömning måste vara att risker av bostadsradon för aldrigrökare är mer eller mindre försumbara. De rikt- och gränsvärden för radon i bostäder och lokaler som myndigheterna beslutat om får därför i praktiken främst ett syfte att skydda rökare, före detta rökare och i viss mån passivrökare. (Att detta inte är helt oavsiktligt framgår exempelvis av en artikel. Där skriver SSM: "Ur ett samhälleligt perspektiv när rökning är tillåten, och strålskyddsarbetet därför inkluderar rökare, så måste riskerna med radon och möjliga åtgärder, med dess konsekvenser, bedömas utifrån att delar av befolkningen tillhör en speciell riskgrupp.")

Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är åtgärder mot rökning naturligtvis avsevärt mer kostnadseffektiva om syftet är att minska antalet lungcancerfall.

Se även

• Periodiska systemet

Externa länkar

• Radonguiden
• Strålsäkerhetsmyndigheten
• Radonets historia
• Sydsvenskan Radon hälsofarligare än befarat
• (engelska) WHO handbook on indoor radon - a public health perspective
• De nordiska strålsäkerhetsmyndigheternas gemensamma rekommendationer
• Allt om radon