Schörl
Schörl | |
---|---|
Schörl från Brasilien, insprängt i kvarts | |
Kategori | Mineral |
Grupp | Silikater |
Kemi | Komplex aluminiumborsilikat
[Na][Fe32+][Al6][(OH)3|OH|(BO3)3|Si6O18] |
Färg | Svart, blåsvart, brunsvart, sällsynt grönsvart |
Streckfärg | Gråvitt till blåvitt |
Kristallsystem | Trigonalt |
Brott | Oregelbundet, spröd |
Klyvbarhet | Dålig, oklart Mycket dålig längs axlarna (1120) och (1011) |
Hårdhet | 7 (Mohs hårdhetsskala) |
Ljusbrytning | |
Dubbelbrytning | nω=1,660 — 1,672 nε =1,635 — 1,650 |
Spaltning | |
Densitet | 3 244 kg/m3 (beräknad) |
Dispersion |
Schörl är en ädelsten i turmalingruppen, kallas ibland järnturmalin. Namnet har den fått efter en medeltida fyndort Schörl (dagens Zschorlau) i Sachsen, Tyskland. Stenen finns nämnd 1505, men var troligen känd redan före 1400. Linné beskriver den 1748.
På spanska kallas stenen afrisita, på ryska шерл (scherl), på engelska stavas schorl, shirl och schirl. Synonyma namn afrisite, cockle.
- Fyndorter
- Europa: Nordirland, England, Skottland, Norge, Spanien, Frankrike, Tjeckien, Rügen (Tyskland)
- USA: Kalifornien, North Carolina, Pennsylvania
- Sydamerika: Argentina, Brasilien
- Afrika: Marocko, Burkina Faso, Namibia, Madagaskar
- Asien: Afghanistan, Ukraina, Pakistan, Kina, Japan
- Antarktis: Stornes
Källor
Databas Mindat.org [1]