Vanadin

Från GuldWiki
Vanadin
Tecken
V
Atomnr.
23
Grupp
5
Period
4
Block
d
Allmänt
Ämnesklassövergångsmetaller
Densitet6110 kg/m3 (273 K)
Hårdhet7,0
UtseendeGrå-silvrig metall
Utseende
Atomens egenskaper
Atommassa50,9415 u
Atomradie (beräknad)135 (171) pm
Kovalent radie125 pm
Elektronkonfiguration[Ar]3d34s2
e per skal2, 8, 11, 2
Oxidationstillstånd (O)5, 3 (amfoterisk)
Kristallstrukturkubisk
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillståndfast
Smältpunkt2175 K (1902 °C)
Kokpunkt3682 K (3409 °C)
Molvolym8,32 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme0,452 kJ/mol
Smältvärme20,9 kJ/mol
Ångtryck3,06 Pa vid 2175 K
Ljudhastighet4560 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet1,63 (Paulingskalan)
Värmekapacitet490 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga4,89·106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga30,7 W/(m·K)
1a jonisationspotential650,9 kJ/mol
2a jonisationspotential1414 kJ/mol
3e jonisationspotential2830 kJ/mol
4e jonisationspotential4507 kJ/mol
5e jonisationspotential6298,7 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
48V syntetisk 15,9735 dygn ε 4,012 48Ti
49V syntetisk 330 dagar ε 4,012 49Ti
50V 0,25 % 1,4 · 1014 år ε
β
2,208
1,037
50Ti
50Cr
51V 99,75 % 51V, stabil isotop med 28 neutroner
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Vanadin är ett sällsynt, mjukt metalliskt grundämne. Det har atomnummer 23 i det periodiska systemet. Används främst i hårda legeringar till exempel tillsammans med krom som ofta används i verktyg. Ämnet upptäcktes av den spansk-mexikanske vetenskapsmannen Andrés Manuel del Río 1801. Grundämnet återupptäcktes 1831 av Nils Gabriel Sefström som uppkallade det efter gudinnan Vanadis (även Freja eller Fröja).

Användning

Ungefär 80 % av all vanadin används i legeringar med andra metaller. Andra användningsområden är:

Föreningar

Förekomst

Vanadin finns inte i fri form i naturen utan i många föreningar som vanadinsulfid (VS4) eller i komplex med bly och klor.

Framställning

Vanadin framställs genom att reducera vanadinpentoxid med kalciummetall.

V2O5 + 5Ca → 2V + 5CaO

Se även