| Yttrium |
 |
|
|
|---|
| Allmänt |
|---|
| Ämnesklass | övergångsmetaller |
|---|
| Densitet | 4472 kg/m3 (273 K) |
|---|
| Utseende | Silvrigt vit |
|---|
|
|
| Atomens egenskaper |
|---|
| Atommassa | 88,90585 u |
|---|
| Atomradie (beräknad) | 180 (212) pm |
|---|
| Kovalent radie | 162 pm |
|---|
| Elektronkonfiguration | [Kr]4d15s2 |
|---|
| e– per skal | 2, 8, 18, 9, 2 |
|---|
| Oxidationstillstånd (O) | 3 (svag bas) |
|---|
| Kristallstruktur | hexagonal |
|---|
| Ämnets fysiska egenskaper |
|---|
| Aggregationstillstånd | fast |
|---|
| Smältpunkt | 1799 K (1526 °C) |
|---|
| Kokpunkt | 3609 K (3336 °C) |
|---|
| Molvolym | 19,88 ·10-6 m3/mol |
|---|
| Ångbildningsvärme | 363 kJ/mol |
|---|
| Smältvärme | 11,4 kJ/mol |
|---|
| Ångtryck | 15,31 Pa vid 1799 K |
|---|
| Ljudhastighet | 3300 m/s vid 293,15 K |
|---|
| Diverse |
|---|
| Elektronegativitet | 1,22 (Paulingskalan) |
|---|
| Värmekapacitet | 300 J/(kg·K) |
|---|
| Elektrisk ledningsförmåga | 1,66 106 S/m (Ω−1·m−1) |
|---|
| Värmeledningsförmåga | 17,2 W/(m·K) |
|---|
| 1a jonisationspotential | 600 kJ/mol |
|---|
| 2a jonisationspotential | 1180 kJ/mol |
|---|
| 3e jonisationspotential | 1980 kJ/mol |
|---|
| 4e jonisationspotential | 5847 kJ/mol |
|---|
| 5e jonisationspotential | 7430 kJ/mol |
|---|
| 6e jonisationspotential | 8970 kJ/mol |
|---|
| 7e jonisationspotential | 11190 kJ/mol |
|---|
| 8e jonisationspotential | 12450 kJ/mol |
|---|
| 9e jonisationspotential | 14110 kJ/mol |
|---|
| 10e jonisationspotential | 18400 kJ/mol |
|---|
| Stabilaste isotoper |
|---|
|
|
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits. |
Yttrium är ett grundämne, som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna.
Yttrium upptäcktes först i ett mineral av Johan Gadolin år 1794. Det då nya mineralet hade funnits av amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison, i Ytterby gruva på Resarö vid Vaxholm i Stockholms skärgård och kallades först av Johan Gadolin för yttria eller ytterjord. Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visats ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.
År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna och han lyckades isolera yttriumoxid från två andra oxider, erbium- och terbiumoxid ca 1843.
Grundämnet yttrium fick också - liksom flera andra grundämnen bland de sällsynta jordartsmetallerna - sitt namn efter Ytterby gruva.
Yttrium är Upplands landskapsgrundämne.
Litteraturreferenser
- F. Wöhler: "Sur le Glucinium et l'Yttrium", Ann. chim. phys., [2], 39 (1828) 77-84.
- M. E. Weeks, revised by H. M. Leicester: Discovery of the Elements, 7th Ed, Journal of Chemical Education, 1968.
- T. I. Williams, editor: A Biographical Dictionary of Scientists, Adam & Charles Black, London, 1969.
Se även
