Visa källa för Magnet

[[Fil:Feeling magnetic repulsion.JPG|thumb|Permanenta magneter visar repulsion mellan lika poler]]
[[Fil:Magnetite Lodestone.jpg|thumb|Segelstenar är magnetiserade av [[Åska|blixtar]]]]
En '''magnet''' är en [[Kropp (fysik)|kropp]] som ger upphov till ett [[magnetfält]]. Man skiljer på permanentmagneter, som ger ett konstant magnetfält, och [[elektromagnet]]er, som bara ger ifrån sig ett fält när de utsätts för en elektrisk [[ström]].

Permanentmagneter och eventuella kärnor i elektromagneter består av [[ferromagnetisk]]a material. Om magnetfältet kvarstår även efter det att det yttre fältet avlägsnats talar man om ett ''hårdmagnetiskt'' material, till exempel olika [[ferrit]]er, i annat fall är det ''mjukmagnetiskt'', till exempel [[järn]]. 

== Historia ==
Redan de gamla grekerna kände till magneter. Det förekommer naturliga permanentmagneter av till exempel mineralen [[magnetit]]. Den joniska naturfilosofen Thales från Miletos tillskrev båda magneten och [[bärnsten]] en [[själ]].<ref>
    {{webbref|författare=[[Diogenes Laertios]] |titel=Life of Thales    
    |url=http://classicpersuasion.org/pw/diogenes/dlthales.htm}}</ref> 
Magnetisk influens beskrivs av [[Platon]] i dialogen ''[[Ion (dialog)|Ion]]''. Där jämför [[Sokrates]] poetisk inspiration med hur man kan hänga järnringar på en järnring som hänger under en permanentmagnet, men när man tar bort permanentmagneten försvinner järnringens magnetiska kraft. [[Lucretius]] nämner magnetisk repulsion. [[Aurelius Augustinus|Augustinus]] berättar med förvåning om hur järnspån på en silvertallrik följer en magnet som flyttas runt under den.<ref>
    {{bokref|författare=[[Aurelius Augustinus]] |titel=The City of God 
    [[:src:en:The_City_of_God/Book_XXI/Chapter_4|Bok XXI, kap. 4]] |år=426 }}</ref>

Den första att förklara hur kompassen fungerade var kinesen Shen Kou. I Kina upptäcktes också magnetens benägenhet att vrida sig i nord-syd riktning. Under tidig medeltid blev [[kompass]]en känd som navigationsinstrument. 1269 skrev Petrus Peregrinus om magnetens två poler, i analogi med himmelssfärens [[Nordpolen|nordpol]] och [[Sydpolen|sydpol]]. Kring 1600 skrev William Gilbert sin studie ''De Magnete'' (Om magneten). Där visade han att jordens magnetfält kan beskrivas med att jorden har magnetiska poler nära dess rotationsaxel som attraherar och repellerar de magnetiska polerna i kompassnålen.

Hans Christian Ørsted observerade 1820 hur en elektrisk ström i en tråd påverkade riktningen av en kompassnål i dess närhet, och 1824 lindade William Sturgeon den första elektromagneten.

== Material ==
[[Fil:Kylskåpsmagnet.jpg|miniatyr|En kylskåpsmagnet]]
Permanentmagneter består av material med stor [[magnetisk hysteres]]. Naturligt förekommande magneterna består till största delen av [[magnetit]], ett ganska allmänt mineral. Magnetstenar eller segelstenar med stor magnetisering är dock sällsynta. Orsaken är att det krävs starka fält för att magnetisera materialet, och att sådana fält på jorden endast finns på korta avstånd från [[åska|blixtar]].<ref>
    {{tidskriftsref |författare=Peter Wasilewski och Günther Kletetschka 
    |titel=Lodestone: Nature's only permanent magnet - What it is and how it gets charged  
    |url=http://lep694.gsfc.nasa.gov/gunther/gunther/Wasilewski1999.pdf 
    |tidskrift=Geophysical Research Letters |volym=26 |nummer=15 |sid=2275-78 |år=1999 }}</ref> 
Det förklarar också varför magnetstenar endast påträffas nära jordytan.<ref>
    {{webbref |författare=[[Sven Rinman]] |titel=Magnet 
    |url=http://www.jernkontoret.se/bibliotek/urkunder_och_kallor/bergwerkslexicon/m.php 
    |verk=Bergverkslexikon |år=1789 }}</ref>

Kompassnålar bestod av [[stål]] (järn med någon procent kol), som magnetiserades genom kontakt med en pol av segelstenen, eller genom strykning.<ref>
    David Stenquist, {{runeberg.org|nfbq|0263.html Magnetisering}}</ref> 
Man kunde även magnetisera stänger genom kallhamring parallellt med jordens magnetfält. 1855 upptäckte man att wolframstål var ett bättre material för permanentmagneter, men även dessa kunde lätt tappa i magnetisering genom mekaniska stötar. 1917 utvecklade [[Kotaro Honda]] KS stål, järn med 35 procent [[kobolt]], som var ett mer stabilt material.<ref>
    {{tidskriftsref |författare=Kôtarô Honda och Shôzô Saitô |titel=On K. S. Magnet Steel 
    |tidskrift=[[Physical Review]] |volym=16 |år=1920 |sid=495-500 
    |url=http://prola.aps.org/abstract/PR/v16/i6/p495_1 }}</ref> 
På 1930-talet upptäcktes [[Alnico]], legeringar av järn med aluminium, nickel, kobolt och koppar.

De starkaste permanentmagneterna tillverkas idag genom [[sintring]] av en [[pulver]]blandning av [[grundämne]]na [[neodym]], [[järn]] och [[bor]].

== Former ==
[[Fil:MagnetEZ.jpg|thumb|En hästskomagnet]]
De traditionella formerna för en magnet är stavmagneten och hästskomagneten. Orsaken till detta är att det så kallade [[demagnetiseringsfält]]et är mindre för former med mer magnetiskt material mellan polerna. Med nyare material kan man tillverka platta magneter. De har tillräckligt stor [[koercivitet]] att de kan motstå starka demagnetiseringsfält. Det möjliggör mindre likströmsmotorer i till exempel fönsterhissar och i hårddiskar.

Högtalare innehåller en magnet med en smal cylinderformig luftspalt som talspolen rör sig i.

Magneter kan också tillverkas med poler på fler än två ställen. Dessa finns till exempel i cykelgeneratorer och i kylskåpsmagneter, som är magnetiska bara på en sida.

== Se även ==
* [[Kompass]]
* [[Magnetism]]
* [[Magnetfält]]
* {{commonscat|Magnets}}

== Referenser ==
<references/>

[[Kategori:Magnetism]]
[[Kategori:Wikipedia:Basartiklar]]