Visa källa för Xenon

{{grundämne
|föreg-namn=[[jod]]
|nästa-namn=[[cesium]]
|föreg-i-serie=[[Krypton|Kr]]
|tecken=Xe
|nästa-i-serie=[[Radon|Rn]]
|bild-periodiska-systemet=Xe-TableImage.png
|atomnr=54
|kemisk-serie=ädelgaser
|grupp=18
|period=5
|block=p
|densitet=5,894
|utseende=Färglös gas
|bild-utseende=Xe,54.jpg
|atommassa=131,293
|atomradie=108
|kovalent-radie=130
|van-der-Waal-radie=216
|elektronkonfig=<nowiki>[</nowiki>[[Krypton|Kr]]<nowiki>]</nowiki>4d<sup>10</sup>5s<sup>2</sup>5p<sup>6</sup>
|bild-elektronkonfig = Electron shell 054 Xenon - no label.svg
|e-minus=2, 8, 18, 18, 8
|oxidationstillstånd-oxid=0 (svagt sur)
|kristallstruktur = [[Kubiska kristallsystemet|Kubisk tätpackning (ccp)]]
|bild-kristallstruktur= Cubic-face-centered.svg
|tillstånd=[[Gas]]
|smältpunkt=161,4 [[Kelvin|K]] (−112 °[[Celcius|C]])
|kokpunkt=165,1 [[Kelvin|K]] (−108 °[[Celcius|C]])
|molvolym=35,92
|molpotens=−6
|ångbildningsvärme=12,636
|smältvärme=2,297
|ljudhastighet=1090
|elektronegativitet=2,6
|värmekapacitet=158
|elektrisk ledningsförmåga=
|värmeledning=0,00569
|joniseringspot-1=1170,4
|joniseringspot-2=2046,4
|joniseringspot-3=3099,4
|isotoper=
{{Grundämne/Isotop
 |isotop=<sup>124</sup>Xe
 |förekomst=0,1 %
 |stabil-neutroner=70
}}
{{Grundämne/Isotop
 |isotop=<sup>126</sup>Xe
 |förekomst=0,09 % 
 |stabil-neutroner=72
}}
{{Grundämne/Isotop
 |isotop=<sup>128</sup>Xe
 |förekomst=1,91 %  
 |stabil-neutroner=74
}}
{{Grundämne/Isotop
 |isotop=<sup>129</sup>Xe
 |förekomst=26,4 %  
 |stabil-neutroner=75
}}
{{Grundämne/Isotop
 |isotop=<sup>130</sup>Xe
 |förekomst=4,1 %  
 |stabil-neutroner=76
}}
{{Grundämne/Isotop
 |isotop=<sup>131</sup>Xe
 |förekomst=21,29 % 
 |stabil-neutroner=77
}}
{{Grundämne/Isotop
 |isotop=<sup>132</sup>Xe
 |förekomst=26,9 %
 |stabil-neutroner=78
}}
{{Grundämne/Isotop
 |isotop=<sup>134</sup>Xe
 |förekomst=10,4 %
 |stabil-neutroner=80
}}
{{Grundämne/Isotop
 |isotop=<sup>136</sup>Xe
 |förekomst=8,86 % 
 |halveringstid=2,36×10<sup>21</sup> år <ref name="EXO">{{cite journal|last=Ackerman|first=N.|title=Observation of Two-Neutrino Double-Beta Decay in ^{136}Xe with the EXO-200 Detector|journal=Physical Review Letters|date=2011|volume=107|issue=21|doi=10.1103/PhysRevLett.107.212501}}</ref>
 |sönderfallstyp=[[beta-sönderfall|β<sup>-</sup>β<sup>-</sup>]]
 |sönderfallsenergi=-
 |sönderfallsprodukt=<sup>136</sup>[[Barium|Ba]]
}}
}}

'''Xenon''' är ett [[icke-metall]]iskt [[grundämne]] med [[atomnummer]] 54 och [[kemiskt tecken]] '''Xe'''. Det är en tung, färg- och luktlös [[ädelgas]] som förekommer i mindre mängder i [[jordens atmosfär]].<ref>"[http://www.infoplease.com/ce6/sci/A0852881.html xenon]", ''Columbia Electronic Encyclopedia'', 6:e upplagan, Columbia University Press, 2007. Hämtdatum: 23 oktober 2007</ref> Även om gasen sällan reagerar med andra ämnen så kan xenon genomgå ett fåtal [[kemisk reaktion|kemiska reaktioner]] som exempelvis bildandet av [[xenonhexafluorplatinat]] (PtF<sub>6</sub>Xe), den första ädelgasföreningen som framställts.<ref name=lanl>{{Webbref | titel = Xenon| url = http://periodic.lanl.gov/elements/54.html| författare = Husted, Robert; Boorman, Mollie| datum = 15 december 2003| hämtdatum = 2007-09-26| utgivare = Los Alamos National Laboratory, Chemical Division}}</ref><ref>{{Bokref |efternamn = Rabinovich |förnamn = Viktor Abramovich |medförfattare = Vasserman, A. A.; Nedostup, V. I.; Veksler, L. S. |år = 1988 |titel = Thermophysical properties of neon, argon, krypton, and xenon |upplaga = engelskspråkiga upplagan |utgivare = Hemisphere Publishing Corp. |utgivningsort = Washington, DC |id = ISBN 0-19-521833-7 |url = http://adsabs.harvard.edu/abs/1988wdch...10.....R}} National Standard Reference Data Service of the USSR. Volym 10</ref><ref name=beautiful />

Naturligt förekommande xenon består av nio stabila [[isotop]]er, men det finns även ett 40-tal instabila isotoper som genomgår [[Radioaktivitet|radioaktivt sönderfall]]. Proportionerna av olika xenonisotoper är ett viktigt verktyg vid studiet [[solsystemet]]s tidiga historia.<ref name=kaneoka/> Xenon-135 bildas som ett resultat av [[fission]] och agerar som neutronabsorbent i [[kärnreaktor]]er.<ref name=stacey/>

Xenon används i [[fotoblixt|blixtlampor]]<ref name=burke /> och i [[båglampa|båglampor]],<ref name=mellor/> och som ett generellt [[anestetikum]].<ref name=Sanders>{{Tidningsref |författare = Sanders, Robert D.; Ma, Daqing; Maze, Mervyn|titel = Xenon: elemental anaesthesia in clinical practice|tidning = British Medical Bulletin|datum = 2005|volym = 71|nummer = 1|sidor = 115–135|url = http://bmb.oxfordjournals.org/cgi/content/full/71/1/115|hämtdatum = 2 oktober 2007}}</ref> Den första [[excimerlaser]]n använde xenondimermolekylen (Xe<sub>2</sub>) som sitt aktiva lasermedium<ref name=basov/> och i de tidigaste [[Laser|lasrarna]] användes xenonblixtlampor som laserpumpar.<ref name=toyserkani/> Xenon används även i sökandet efter hypotetiska [[WIMP|svagt interagerande tunga partiklar]], och som [[drivämne]] för [[jonmotor]]er i [[rymdfarkost]]er.<ref name=ball/><ref name=saccoccia/>

== Historia ==
Xenon upptäcktes i England av William Ramsay och Morris Travers den 12 juli 1898, en kort tid efter deras upptäckt av grundämnena [[krypton]] och [[neon]].  Med en maskin som kunde framställa flytande luft försökte de två forskarna extrahera en tyngre gas med fraktionerad destillation ur flytande krypton.<ref>{{Tidningsref |författare = W. Ramsay and M. W. Travers|titel = On the extraction from air of the companions of argon, and neon|tidning = Report of the Meeting of the British Association for the Advancement of Science|datum = 1898|sidor = 828}}</ref><ref>{{Webbref | titel = It's Elemental – Xenon| url = http://education.jlab.org/itselemental/ele054.html| författare = Gagnon| förnamn = Steve| hämtdatum = 2007-06-16| utgivare = Thomas Jefferson National Accelerator Facility}}</ref> Ramsay föreslog namnet ''xenon'' för gasen utifrån det [[grekiska]] ordet ''ξένον'' [xenon], [[neutrum]]-[[singular]]-formen av ''ξένος'' [xenos], vilket betyder främmande, annorlunda, eller gäst.<ref>{{Bokref |författare = Anonym |editor = Daniel Coit Gilman, Harry Thurston Peck, Frank Moore Colby |år = 1904 |titel = The New International Encyclopædia |utgivare = Dodd, Mead and Company |sid = 906}}</ref><ref>{{Bokref |författare = Staff |år = 1991 |titel = The Merriam-Webster New Book of Word Histories |sid = 513 |utgivare = Merriam-Webster, Inc. |id = ISBN 0-87779-603-3}}</ref> 1902 uppskattade Ramsay proportionen xenon i jordens atmosfär till en på 20 miljoner.<ref>{{Tidningsref |författare = Ramsay|förnamn = William|titel = An Attempt to Estimate the Relative Amounts of Krypton and of Xenon in Atmospheric Air|tidning = Proceedings of the Royal Society of London|datum = 1902|volym = 71|sidor = 421–426|url = http://adsabs.harvard.edu/abs/1902RSPS...71..421R|hämtdatum = 2 oktober 2007}}</ref>

Under 1930-talet började ingenjören Harold Edgerton att undersöka [[stroboskop]]tekniken för höghastighetsfotografier. Detta fick honom att uppfinna xenonblixtlampan. I xenonblixtlampan alstras ljus genom att man sänder en hastig [[elektrisk ström]] genom ett glasrör fyllt med xenongas. 1934 kunde Edgerton generera korta blixtar (cirka en mikrosekund) med hjälp av metoden.<ref name=burke/><ref>{{Webbref | titel = History| url = http://www.millisecond-cine.com/history.html| författare = Anonymous| hämtdatum = 2007-11-07| utgivare = Millisecond Cinematography}}</ref><ref>{{Webbref | titel = Lamp-pumped lasers| verk = Encyclopedia of Laser Physics and Technology| url = http://www.rp-photonics.com/lamp_pumped_lasers.html| författare = Paschotta| förnamn = Rüdiger| datum = [[1 november]], [[2007]]| hämtdatum = 2007-11-07| utgivare = RP Photonics}}</ref>

Albert R. Behnke Jr. började 1939 utforska orsakerna till "berusningen" hos djuphavsdykarna i den amerikanska flottan. Han undersökte effekterna av olika inandningsblandningar på sina testpersoner, och upptäckte att detta ledde till att dykarna kände av en förändring av djupet de befann sig på, trots att de i själv verket befann sig på samma djup som tidigare. Från dessa resultat drog han slutsatsen att xenongas kunde tjäna som ett generellt [[anestetikum]]. Trots att Lazharev, i Ryssland, ska ha studerat xenonanestetikum redan 1941 så publicerades inte den första vetenskapliga rapporten om xenons anestetiska effekt förrän 1946, och då av J.H. Lawrence, som hade utfört experiment på möss. Som ett kirurgiskt anestetikum användes xenon för första gången 1951 av Stuart C. Cullen som framgångsrikt utförde operation på två patienter med xenon som anestetikum.<ref>{{Tidningsref |författare = Marx, Thomas; Schmidt, Michael; Schirmer, Uwe; Reinelt, Helmut|titel = Xenon anesthesia|tidning = Journal of the Royal Society of Medicine|datum = 2000|volym = 93|sidor = 513–517|url = http://www.jrsm.org/cgi/reprint/93/10/513.pdf|hämtdatum = 2 oktober 2007}}</ref>

1960 upptäckte den amerikanska fysikern John Reynolds att vissa [[meteorit]]er innehöll en isotopisk avvikelse i form av ett överflöd av xenon-129. Han kom fram till att detta var en [[sönderfallsprodukt]] av radioaktiva [[jod]]-129. Eftersom [[halveringstid]]en för <sup>129</sup>I är 16 miljoner år påvisade detta att meteoriterna hade bildats under [[solsystemet]]s tidiga historia, eftersom <sup>129</sup>I-isotopen troligtvis blev till innan solsystemet antagit sin form.<ref>{{Bokref |förnamn = Donald D. |efternamn = Clayton |år = 1983 |titel = Principles of Stellar Evolution and Nucleosynthesis |sid = 75 |upplaga = 2:a upplagan |utgivare = University of Chicago Press |id = ISBN 0-226-10953-4}}</ref><ref>{{Webbref | titel = John H. Reynolds, Physics: Berkeley| url = http://content.cdlib.org/xtf/view?docId=hb1r29n709&doc.view=content&chunk.id=div00061&toc.depth=1&brand=oac&anchor.id=0| författare = Bolt, B. A.; Packard, R. E.; Price, P. B.| år = 2007| hämtdatum = 2007-10-01| utgivare = The University of California, Berkeley}}</ref>

Man trodde under lång tid att xenon och andra ädelgaser inte kunde bilda några som helst former av [[kemisk förening|kemiska föreningar]]. Men under den tid då [[Neil Bartlett]] undervisade på [[University of British Columbia]] upptäckte han att gasen platinahexafluorid (PtF<sub>6</sub>), som är ett kraftigt [[Redox|oxiderande]] ämne, kunde oxidera syrgas (O<sub>2</sub>) till att bilda [[superoxid|dioxygenylhexafluorplatinat]] (O<sub>2</sub><sup>+</sup>[PtF<sub>6</sub>]<sup>−</sup>).<ref>{{Tidningsref |titel = Dioxygenyl hexafluoroplatinate (V), O<sub>2</sub><sup>+</sup>[PtF<sub>6</sub>]<sup>−</sup>|författare = Neil Bartlett and D. H. Lohmann|tidning = Proceedings of the Chemical Society|utgivare = Chemical Society|utgivningsort = London|nummer = 3|sidor = 115|month = mars|datum = 1962|doi = 10.1039/PS9620000097}}</ref> Eftersom O<sub>2</sub> och xenon har näst intill samma första [[jonisationspotential]] insåg Bartlett att platinahexafluorid kanske även kan oxidera xenon. Den [[23 mars]] [[1962]] blandade han de två gaserna och producerade den första kända ädelgasföreningen, [[xenonhexafluorplatinat]].<ref name=bartlettxe>{{Tidningsref |titel = Xenon hexafluoroplatinate (V) Xe<sup>+</sup>[PtF<sub>6</sub>]<sup>−</sup>|författare = Bartlett, N.|tidning = Proceedings of the Chemical Society|volym = |utgivare = Chemical Society|utgivningsort = London|nummer = 6|sidor = 218|month = juni|datum = 1962|url = |doi = 10.1039/PS9620000197}}</ref><ref name=beautiful>{{Webbref | titel = Chemistry at its Most Beautiful| url = http://www.chem.umn.edu/class/2301/barany03f/fun/beautiful1.pdf| författare = Freemantel| förnamn = Michael| datum = [[25 augusti]], [[2003]]| hämtdatum = 2007-09-13| utgivare = Chemical & Engineering News}}</ref> Bartell trodde att föreningens sammansättning var Xe<sup>+</sup>[PtF<sub>6</sub>]<sup>−</sup>, även om senare studier har påvisat att det förmodligen rörde sig om en blandning innehållande flera xenonsalter.<ref name="grahm">{{Tidningsref |författare = Graham|förnamn = L.|författare2 = Graudejus, O., Jha N.K., and Bartlett, N.|datum = 2000|titel = Concerning the nature of XePtF<sub>6</sub>|tidning = Coordination Chemistry Reviews|volym = 197|sidor = 321–334|doi = 10.1016/S0010-8545(99)00190-3}}</ref><ref>p. 392, §11.4, ''Inorganic Chemistry'', translated by Mary Eagleson and William Brewer, edited by Bernhard J. Aylett, San Diego: Academic Press, 2001, ISBN 0-12-352651-5;  översättning av ''Lehrbuch der Anorganischen Chemie'', ursprungligen av A. F. Holleman, fortsatt av Egon Wiberg, redigerad av Nils Wiberg, Berlin: de Gruyter, 1995, 34:e upplagan, ISBN 3-11-012641-9.</ref><ref>{{Webbref | titel = Biography of Neil Bartlett| url = http://chemistry.berkeley.edu/Publications/news/summer2006/bio_bartlett.html| författare = Steel| förnamn = Joanna| år = 2007| hämtdatum = 2007-10-25| utgivare = College of Chemistry, University of California, Berkeley}}</ref> Sedan dess har många andra xenonföreningar upptäckts,<ref>{{Tidningsref |författare = Bartlett|förnamn = Neil|datum = [[8 september]], [[2003]]|url = http://pubs.acs.org/cen/80th/noblegases.html|titel = The Noble Gases|tidning = Chemical & Engineering News|volym = 81|nummer = 36|utgivare = American Chemical Society|hämtdatum = 1 oktober 2007}}</ref> och vissa föreningar av ädelgaserna [[argon]], [[krypton]] och [[radon]] har även identifierats, däribland [[argonfluorhydrid]] (HArF),<ref>{{Tidningsref |författare = Leonid Khriachtchev, Mika Pettersson, Nino Runeberg, Jan Lundell, and Markku Räsänen|datum = [[24 augusti]], [[2000]]|titel = A stable argon compound|tidning = Nature|volym = 406|sidor = 874–876|doi = 10.1038/35022551|url = http://www.nature.com/nature/journal/v406/n6798/abs/406874a0.html}}</ref> kryptondifluorid (KrF<sub>2</sub>),<ref>{{Bokref |författare = Lynch, C. T.; Summitt, R.; Sliker, A. |år = 1980 |titel = CRC Handbook of Materials Science |utgivare = CRC Press |id = ISBN 0-87819-231-X}}</ref><ref>{{Tidningsref |titel = Krypton Difluoride: Preparation and Handling|författare = D. R. MacKenzie|datum = [[20 september]], [[1963]]|tidning = Science|volym = 141|nummer = 3586|sidor = 1171|doi = 10.1126/science.141.3586.1171}}</ref> och radonfluorid.<ref>{{Tidningsref |författare = Paul R. Fields, Lawrence Stein, and Moshe H. Zirin|titel = Radon Fluoride|tidning = Journal of the American Chemical Society|datum = 1962|volym = 84|nummer = 21|sidor = 4164–4165|doi = 10.1021/ja00880a048}}</ref>

== Förekomst ==
Xenon är en spårgas i [[jordens atmosfär]], och förekommer i cirka 0,087±0,001&nbsp;[[ppm|miljontedelar]] (ppm eller μL/L).<ref name=kirk>{{Bokref |efternamn = Hwang |förnamn = Shuen-Cheng |medförfattare = Robert D. Lein, Daniel A. Morgan |kapitel = Noble Gases |titel = Kirk-Othmer Encyclopedia of Chemical Technology |utgivare = Wiley |år = 2005 |upplaga = 5th edition |doi = 10.1002/0471238961.0701190508230114.a01 |isbn = 047148511X}}</ref> Den återfinns även bland de gaser som avges från naturliga [[vattenkälla|vattenkällor]]. Vissa radioaktiva varianter av xenon, exempelvis <sup>133</sup>Xe och <sup>135</sup>Xe, bildas genom [[neutron]]bestrålning av klyvbart material i [[kärnreaktor]]er.<ref name=lanl />

Kommersiellt framställs xenon som en biprodukt till separationen av [[luft]] till [[syrgas]] och [[kvävgas]]. Efter separationen, som vanligen utförs genom fraktions[[destillation]] i en dubbelkolonnsanläggning, kommer det flytande syret som producerats att innehålla en liten mängd krypton och xenon. Genom ytterligare steg i fraktionsdestillationen kan det flytande syret anrikas så att det innehåller 0,1–0,2 % krypton-/xenonblandning, vilket utvinns antingen genom [[adsorption]] till [[kiselsyragel]] eller genom destillation. Slutligen kan krypton-/xenonblandningen separeras till [[krypton]] och xenon genom destillation.<ref>{{Bokref |förnamn = Frank G. |efternamn = Kerry |år = 2007 |titel = Industrial Gas Handbook: Gas Separation and Purification |sid = 101–103 |utgivare = CRC Press |id = ISBN 0-8493-9005-2}}</ref><ref>{{Webbref | titel = Xenon - Xe| url = http://www.c-f-c.com/specgas_products/xenon.htm| datum = [[10 augusti]], [[1998]]| hämtdatum = 2007-09-07| utgivare = CFC StarTec LLC}}</ref> Extraktionen av en liter xenon från atmosfären kräver cirka 220 [[wattimme|wattimmar]] energi.<ref name=singh>{{Webbref |efternamn = Singh|förnamn = Sanjay|datum = [[15 maj]], [[2005]]|url = http://www.expresshealthcaremgmt.com/20050515/criticare10.shtml|titel = Xenon: A modern anaesthetic|utgivare = Indian Express Newspapers Limited|hämtdatum = 10 oktober 2007}}</ref> Världsproduktionen av xenon 1998 uppskattdes till mellan 5 000–7 000&nbsp;m<sup>3</sup>.<ref name=ullmann>{{Bokref |efternamn = Häussinger |förnamn = Peter |medförfattare = Reinhard Glatthaar, Wilhelm Rhode,
Helmut Kick, Christian Benkmann, Josef Weber, Hans-Jörg Wunschel,
Viktor Stenke, Edith Leicht, Hermann Stenger |kapitel = Noble Gases |titel = Ullmann's Encyclopedia of Industrial Chemistry |utgivare = Wiley |år = 2001 |upplaga = 6:e upplagan |doi = 10.1002/14356007.a17_485 |isbn = 3527201653}}</ref> På grund av den låga tillgången till xenon så är gasen betydligt dyrare än de lättare ädelgaserna – det uppskattade priset på köp av mindre kvantiteter xenon i Europa 1999 låg på 10&nbsp;[[Euro|€]]/L för xenon, 1&nbsp;€/L för krypton, och 0,20&nbsp;€/L för [[neon]].<ref name=ullmann/>

Xenon är relativt ovanlig i [[solen]]s atmosfär, på jorden, och i [[asteroid]]er och [[komet]]er. [[Mars (planet)|Mars]] [[atmosfär]] påvisar ungefär samma halt xenon som jordens: 0,08&nbsp;[[ppm]].<ref>{{Webbref |efternamn = Williams|förnamn = David R.|datum = [[1 september]], [[2004]]|url = http://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/marsfact.html|titel = Mars Fact Sheet|utgivare = NASA|hämtdatum = 10 oktober 2007}}</ref> Emellertid påvisar mars en högre halt <sup>129</sup>Xe än på jorden och solen. Eftersom den här isotopen blir till genom radioaktivt sönderfall, indikerar mätresultaten att mars förlorade större delen av sin ursprungliga atmosfär, förmodligen inom de första 100 miljoner åren efter att planeten blev till.<ref>{{Webbref |efternamn = Schilling|förnamn = James|url = http://humbabe.arc.nasa.gov/mgcm/HTML/FAQS/thin_atm.html|titel = Why is the Martian atmosphere so thin and mainly carbon dioxide?|utgivare = Mars Global Circulation Model Group|hämtdatum = 10 oktober 2007}}</ref><ref>{{Tidningsref |författare = Zahnle|förnamn = Kevin J.|titel = Xenological constraints on the impact erosion of the early Martian atmosphere|tidning = Journal of Geophysical Research|datum = 1993|volym = 98|nummer = E6|sidor = 10899–10913|url = http://www.agu.org/pubs/crossref/1993/92JE02941.shtml|hämtdatum = 10 oktober 2007}}</ref> Som kontrast har planeten [[Jupiter]] en ovanligt hög halt xenon i sin atmosfär, cirka 2,6 gånger så mycket som på solen.<ref name=mahaffy>{{Tidningsref |författare = Mahaffy, P. R.; Niemann, H. B.; Alpert, A.; Atreya, S. K.; Demick, J.; Donahue, T. M.; Harpold, D. N.; Owen, T. C.|titel = Noble gas abundance and isotope ratios in the atmosphere of Jupiter from the Galileo Probe Mass Spectrometer|tidning = Journal of Geophysical Research|datum = 2000|volym = 105|nummer = E6|sidor = 15061–15072|url = http://adsabs.harvard.edu/abs/2000JGR...10515061M|hämtdatum = 1 oktober 2007}}</ref> Man har ännu inte funnit någon förklaring till de höga halterna, men det kan ha berott på en tidig och snabb uppbyggnad av [[planetesimal]]er – små, subplanetära himlakroppar – innan solnebulosan började hettas upp.<ref>{{Tidningsref |författare = Owen, Tobias; Mahaffy, Paul; Niemann, H. B.; Atreya, Sushil; Donahue, Thomas; Bar-Nun, Akiva; de Pater, Imke|titel = A low-temperature origin for the planetesimals that formed Jupiter|tidning = Nature|datum = 1999|volym = 402|nummer = 6759|sidor = 269–270|url = http://adsabs.harvard.edu/abs/1999Natur.402..269O|hämtdatum = 4 februari 2007}}</ref> (Annars hade inte xenon ha kunnat fångats upp i planetesimalernas isar). Inom [[solsystemet]] är mängden xenon (i alla dess isotoper) 1,56 × 10<sup>−8</sup>, eller en på 64 miljoner av den totala massan.<ref>{{Bokref |förnamn = David |efternamn = Arnett |år = 1996 |titel = Supernovae and Nucleosynthesis |utgivare = Princeton University Press |utgivningsort = Princeton, New Jersey |isbn = 0-691-01147-8}}</ref> Problemet med den låga halten jordnära xenon kan delvis besvaras med xenons [[kovalent bindning|kovalenta bindningar]] till [[syre]]t i [[kvarts]], vilket reducerar mängden xenon i atmosfären.<ref>{{Tidningsref |författare = Chrystèle Sanloup ''et al''|titel = Retention of Xenon in Quartz and Earth's Missing Xenon|tidning = Science|datum = 2005|volym = 310|nummer = 5751|sidor = 1174–1177|url = http://www.sciencemag.org/cgi/content/abstract/310/5751/1174|hämtdatum = 8 oktober 2007}}</ref>

Till skillnad mot de lättare ädelgaserna bildas inte xenon vid [[nukleosyntes|stellär kärnsyntes]] i stjärnor. Grundämnen tyngre än [[järn]]-56 har en nettoenergikostnad för att produceras genom [[fusion]], så en stjärna tjänar ingen energi på att skapa xenon.<ref>{{Bokref |förnamn = Donald D. |efternamn = Clayton |år = 1983 |titel = Principles of Stellar Evolution and Nucleosynthesis |utgivare = University of Chicago Press |id = ISBN 0-226-10953-4}}</ref> Istället bildas många xenonisotoper genom [[supernova]]explosioner.<ref name=heymann>{{cite conference| author=Heymann, D.; Dziczkaniec, M.| title =Xenon from intermediate zones of supernovae| booktitle =Proceedings 10th Lunar and Planetary Science Conference| pages =1943–1959| publisher = Pergamon Press, Inc.| date = 19-23 mars, 1979| location = Houston, Texas| url = http://adsabs.harvard.edu/abs/1979LPSC...10.1943H| accessdate = [[2 oktober]] [[2007]]}}</ref>

== Kännetecken ==
[[Fil:Electron shell 054 Xenon.svg|miniatyr|Ett [[elektronskal]]sdiagram över xenon. Notera de åtta elektronerna i det yttersta skalet.]]
Xenon är definierat som en atom med 54 [[proton]]er i kärnan. Vid [[standardtryck och -temperatur]] har ren xenongas en densitet på 5,761&nbsp;kg/m<sup>3</sup>, cirka 4,5 gånger högre än ytdensiteten i jordens atmosfär, 1,217&nbsp;kg/m<sup>3</sup>.<ref>{{Webbref |efternamn = Williams|förnamn = David R.|datum = [[19 april]], [[2007]]|url = http://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/earthfact.html|titel = Earth Fact Sheet|utgivare = [[NASA]]|hämtdatum = 4 oktober 2007}}</ref> Som vätska har xenon en densitet på upp till 3,1&nbsp;g/mL, med den högsta densiteten vid [[trippelpunkt]]en.<ref name=detectors>{{Bokref |förnamn = Elena |efternamn = Aprile |medförfattare = Aleksey E. Bolotnikov, Tadayoshi Doke |titel = Noble Gas Detectors |utgivare = Wiley-VCH |år = 2006 |isbn = 3527609636 |sid = 8-9}}</ref> Under samma förhållanden är fast xenons densitet, 3,640&nbsp;g/cm<sup>3</sup>, högre än genomsnittsdensiteten för [[granit]], 2,75&nbsp;g/cm<sup>3</sup>.<ref name=detectors/>. Under tryck på cirka en [[Pascal (måttenhet)|gigapascal]] har man lyckats tvinga in xenon i en [[metall]]isk fas.<ref>{{Tidningsref |författare = Caldwell|förnamn = W. A.|författare2 = Nguyen, J., Pfrommer, B., Louie, S., and Jeanloz, R.|titel = Structure, bonding and geochemistry of xenon at high pressures|tidning = Science|volym = 277|sidor = 930–933|datum = 1997}}</ref>

Xenon tillhör den grupp grundämnen som saknar [[valenselektron]]er, de så kallade [[ädelgas]]erna. Den reagerar ogärna i det flesta kemiska reaktioner (som exempelvis förbränning) eftersom det yttre [[elektronskal]]et redan innehåller åtta elektroner. Detta skapar en stabil lågenergikonfiguration i vilken de yttre elektronerna är starkt sammanbundna.<ref>{{Webbref |efternamn = Bader|förnamn = Richard F.W.|url = http://miranda.chemistry.mcmaster.ca/esam/|titel = An Introduction to the Electronic Structure of Atoms and Molecules|utgivare = McMaster University|hämtdatum = 27 september 2007}}</ref> Gasen kan dock [[oxidation|oxideras]] med hjälp av kraftigt oxiderande ämnen, och många xenonföreningar har framställt genom denna typ av reaktion.

I ett avlastningsrör avger xenon ett [[blå]]tt eller [[lavendel]]färgat sken då gasen exciteras genom [[ljusbåge|elektrisk urladdning]]. Xenon avger även ett band av [[spektrallinje]]r som spänner sig över det synliga spektrumet,<ref>{{Webbref |efternamn = Talbot|förnamn = John|url = http://web.physik.rwth-aachen.de/~harm/aixphysik/atom/discharge/index1.html|titel = Spectra of Gas Discharges|utgivare = Rheinisch-Westfälische Technische Hochschule Aachen|hämtdatum = 10 augusti 2006}}</ref>
men det mest intensiva linjerna framkommer i det blå spektrumet, vilket ger färgen.<ref>{{Bokref |förnamn = William Marshall |efternamn = Watts |år = 1904 |titel = An Introduction to the Study of Spectrum Analysis |utgivare = Longmans, Green, and co. |utgivningsort = London}}</ref>

== Isotoper ==
Naturligt förekommande xenon består nio stabila [[isotop]]er. Isotoperna <sup>124</sup>Xe, <sup>134</sup>Xe och <sup>136</sup>Xe antas genomgå [[dubbelt betasönderfall]], men detta har aldrig observerats så de anses vara stabila.<ref>{{Webbref |efternamn = Lüscher|förnamn = Roland|år = 2006|url = http://www.shef.ac.uk/physics/bus2006/talks/luscher_roland.pdf|titel = Status of ββ-decay in Xenon|utgivare = University of Sheffield|hämtdatum = 1 oktober 2007}}</ref><ref>{{Tidningsref |författare = Barabash|förnamn = A.S.|titel = Average (Recommended) Half-Life Values for Two-Neutrino Double-Beta Decay|tidning = Czechoslovak Journal of Physics|datum = 2002|volym = 52|nummer = 4|sidor = 567–573|url = http://dx.doi.org/10.1023/A:1015369612904|hämtdatum = 1 oktober 2007}}</ref> Förutom dessa stabila former finns det över 40 instabila isotoper som har studerats. <sup>129</sup>Xe bildas under [[betasönderfall]] av <sup>129</sup>[[jod|I]], som har en [[halveringstid]] på 16 miljoner år, medan <sup>131m</sup>Xe, <sup>133</sup>Xe, <sup>133m</sup>Xe, och <sup>135</sup>Xe är produkter av [[fission]] av både <sup>235</sup>[[uran|U]] och <sup>239</sup>[[plutonium|Pu]],<ref name=caldwell>{{Webbref |efternamn = Caldwell|förnamn = Eric|datum = januari 2004|url = http://wwwrcamnl.wr.usgs.gov/isoig/period/xe_iig.html|titel = Periodic Table--Xenon|verk = Resources on Isotopes|utgivare = USGS|hämtdatum = 8 oktober 2007}}</ref> och därför används de som indikatorer vid [[atombomb|atomexplosioner]]. De olika xenonisotoperna blir till genom [[supernova]]explosioner,<ref name=heymann/> [[röd jätte|röda jättar]] som har förverkat vätet i sina kärnor och gått in i den [[asymptotiska jättegrenen]], klassiska [[nova]]explosioner<ref>{{Tidningsref |författare = Pignatari|förnamn = M.|författare2 = Gallino, R.; Straniero, O.; Davis, A.|titel = The origin of xenon trapped in presolar mainstream SiC grains|tidning = Memorie della Societa Astronomica Italiana|datum = 2004|volym = 75|sidor = 729–734|url = http://adsabs.harvard.edu/abs/2004MmSAI..75..729P|hämtdatum = 26 oktober 2007}}</ref> och det radioaktiva sönderfallet av grundämnen såsom [[jod]], [[uran]] och [[plutonium]].<ref name=caldwell/>

Den artificiella isotopen <sup>135</sup>Xe är av hög betydelse i driften av [[kärnkraft]]sreaktorer. <sup>135</sup>Xe har avsevärt tvärsnitt för termiska neutroner, 2,6 ×10<sup>6</sup> [[Barn (enhet)|barn]],<ref name=stacey>{{Bokref |förnamn = Weston M. |efternamn = Stacey |år = 2007 |titel = Nuclear Reactor Physics |sid = 213 |utgivare = Wiley-VCH |id = ISBN 3-527-40679-4}}</ref> på så vis fungerar det som neutronabsorbent och kan därigenom sakta ner eller stoppa kedjereaktionen efter en viss period i driften. Detta upptäcktes i de tidigaste kärnkraftsreaktorerna som byggdes av det amerikanska [[Manhattanprojektet]] för [[plutonium]]produktion. Lyckligtvis hade konstruktörerna vidtagit åtgärder i utformningen för att öka reaktorns reaktivitet (antalet neutroner per fission som fortsätter dela atomer i [[kärnbränsle]]t).<ref>{{Webbref |författare = Staff|url = http://www.cfo.doe.gov/me70/manhattan/hanford_operational.htm|titel = Hanford Becomes Operational|verk = The Manhattan Project: An Interactive History|utgivare = U.S. Department of Energy|hämtdatum = 10 oktober 2007}}</ref> <sup>135</sup>Xe absorberande förmåga spelade en viktig roll i [[Tjernobylolyckan]].<ref>{{Bokref |titel = Modern Physics: An Introductory Text |år = 2000 |författare = Jeremy I. Pfeffer and Shlomo Nir |sid = 421ff. |utgivare = Imperial College Press |id = ISBN 1-86094-250-4}}</ref>

Under dåliga förhållanden kan relativt höga halter xenon observeras läcka ut från kärnkraftsreaktorer på grund av utsläppen av fissionsprodukter från spruckna bränslestavar,<ref>{{Bokref |förnamn = Edwards A. |efternamn = Laws |år = 2000 |titel = Aquatic Pollution: An Introductory Text |sid = 505 |utgivare = John Wiley and Sons |id = ISBN 0-471-34875-9}}</ref> eller klyvning av uran i avkylningsvatten.<ref>{{Tidningsref | författare = Staff| titel = A Nuclear Nightmare| url = http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,920196-4,00.html| datum = [[9 april]], [[1979]]| hämtdatum = 2007-10-09| utgivare = Time}}</ref>  

Eftersom xenon är ett spårämne för två föräldraisotoper så är dess halter i [[meteorit]]er ett viktigt verktyg för att studera [[solsystemet]]s uppkomst och utveckling. Jod-xenon-metoden för [[radiometrisk datering]] ger den tid som förflutit mellan [[nukleosyntes]] och komprimeringen av ett fast objekt från solnebulosan. Xenons olika isotophalter som exempelvis <sup>129</sup>Xe/<sup>130</sup>Xe och <sup>136</sup>Xe/<sup>130</sup>Xe är även ett viktigt verktyg för att förstå jorddifferentiering och tidiga gasutsläpp.<ref name=kaneoka>{{Tidningsref |författare = Kaneoka|förnamn = Ichiro|titel = Xenon's Inside Story|tidning = Science|datum = 1998|volym = 280|nummer = 5365|sidor = 851-852|url = http://www.sciencemag.org/cgi/content/full/sci;280/5365/851b|hämtdatum = 10 oktober 2007}}</ref> Överskotts-<sup>129</sup>Xe som hittats tillsammans med [[koldioxid]] i [[vattenkälla|källgaser]] i [[New Mexico]] antas komma från sönderfall av gaser med sitt ursprung i [[manteln|jordmanteln]] strax efter jordens bildande.<ref name=caldwell/><ref>{{Tidningsref |författare = Boulos|förnamn = M.S.|författare2 = Manuel, O.K.|titel = The xenon record of extinct radioactivities in the Earth.|tidning = [[Science]]|volym = 174|sidor = 1334–1336|datum = 1971}}</ref>

== Kemiska föreningar ==
:''Se även: [[:Kategori:Xenonföreningar]]''
[[Fil:Xenon-tetrafluoride-3D-vdW.png|miniatyr|100px|vänster|[[Xenontetrafluorid]]]]
[[Xenonhexafluorplatinat]] var den första [[kemisk förening|kemiska föreningen]] med xenon, framställd 1962.<ref name=bartlettxe/> Efter detta har ytterligare många föreningar med xenon upptäckts och framställts. Några exempel på sådana föreningar är [[xenondifluorid]] (XeF<sub>2</sub>), [[xenontetrafluorid]] (XeF<sub>4</sub>), [[xenonhexafluorid]] (XeF<sub>6</sub>), [[xenontetroxid]] (XeO<sub>4</sub>), och [[natriumperxenat]] (Na<sub>4</sub>XeO<sub>6</sub>). En högexplosiv förening, [[xenontrioxid]] (XeO<sub>3</sub>), har också skapats. De flesta av de över 80<ref name=CRC>{{Webbref |url = http://www.chemnetbase.com/periodic_table/elements/xenon.htm|titel = Xenon|verk = Periodic Table Online|utgivare = CRC Press|hämtdatum = 8 oktober 2007}}</ref><ref>{{Tidningsref |författare = Moody|förnamn = G. J.|titel = A Decade of Xenon Chemistry|tidning = Journal of Chemical Education|datum = 1974|volym = 51|sidor = 628–630|url = http://www.eric.ed.gov/ERICWebPortal/recordDetail?accno=EJ111480|hämtdatum = 16 oktober 2007}}</ref> xenonföreningar som man hittat så här långt innehåller [[elektronegativ]]a fluor- eller syreatomer. När andra atomer binds (exempelvis [[väte]] eller [[kol]]) är de oftast en del av en molekyl som innehåller fluor eller syre.<ref>{{Bokref |författare = Harding, Charlie J.; Janes, Rob |år = 2002 |titel = Elements of the P Block |utgivare = Royal Society of Chemistry |id = ISBN 0-85404-690-9}}</ref> Vissa xenonföreningar är [[färg]]ade, men de flesta är färglösa.<ref name=CRC/>

1995 tillkännagav ett forskarlag vid [[Helsingfors universitet]] i [[Finland]] (M. Räsänen et al.) att de lyckats framställa xenondihydrid (HXeH), och senare xenonhydridhydroxid (HXeOH), hydroxenonacetylen (HXeCCH), och en rad andra xenoninnehållande molekyler.<ref>{{Tidningsref |författare = Gerber|förnamn = R. B.|month = juni|datum = 2004|url = http://arjournals.annualreviews.org/doi/abs/10.1146/annurev.physchem.55.091602.094420|doi = 10.1146/annurev.physchem.55.091602.094420|titel = Formation of novel rare-gas molecules in low-temperature matrices|tidning = Annual Review of Physical Chemistry|volym = 55|sidor = 55–78}}</ref> [[Deuterium|Deutererade]] molekyler som HXeOD och DXeOH har även framställts.<ref>{{Tidningsref |författare = Pettersson|förnamn = Mika|författare2 = Khriachtchev, Leonid; Lundell, Jan; Räsänen, Markku|titel = A Chemical Compound Formed from Water and Xenon: HXeOH|tidning = Journal of the American Chemical Society|datum = 1999|volym = 121|nummer = 50|sidor = 11904–11905|url = http://pubs.acs.org/cgi-bin/abstract.cgi/jacsat/1999/121/i50/abs/ja9932784.html|hämtdatum = 10 oktober 2007}}</ref>
[[Fil:Xenon tetrafluoride.gif|miniatyr|100px|XeF<sub>4</sub>-kristaller. 1962.]]

Precis som föreningar där xenon bildar kemiska bindningar så kan det även bildas [[klatrat]]substanser där xenonatomer insluts i en annan förenings [[kristallstruktur]]. Ett exempel är [[xenonhydrat]] (Xe·5,75 H<sub>2</sub>O), där xenonatomer upptar hålrummen i [[vatten]]molekyler.<ref>''A molecular theory of general anesthesia'', [[Linus Pauling]], ''Science'' '''134''', #3471 ([[7 juli]], [[1961]]), s. 15–21.  I senare upplagor s. 1328–1334, ''Linus Pauling: Selected Scientific Papers'', vol. 2, redigerad av Barclay Kamb et al.  River Edge, New Jersey: World Scientific: 2001, ISBN 981-02-2940-2</ref> Den deutererade varianten av detta hydrat har även framställts.<ref>{{Tidningsref |författare = Tomoko Ikeda, Shinji Mae, Osamu Yamamuro, Takasuke Matsuo, Susumu Ikeda, and Richard M. Ibberson|titel = Distortion of Host Lattice in Clathrate Hydrate as a Function of Guest Molecule and Temperature|tidning = Journal of Physical Chemistry A|datum = [[23 november]], [[2000]]|volym = 104|nummer = 46|sidor = 10623–10630|doi = 10.1021/jp001313j}}</ref> Sådana [[klatrathydrat]]er kan förekomma naturligt vid förhållanden med högt tryck, som exempelvis i [[Vostoksjön]] under [[Antarktis]] istäcke.<ref>{{Tidningsref |författare = McKay, C. P.; Hand, K. P.; Doran, P. T.; Andersen, D. T.; Priscu, J. C.|titel = Clathrate formation and the fate of noble and biologically useful gases in Lake Vostok, Antarctica|tidning = Geophysical Letters|datum = 2003|volym = 30|nummer = 13|sidor = 35|url = http://www.agu.org/pubs/crossref/2003/2003GL017490.shtml|hämtdatum = 2 oktober 2007}}</ref> Klatratformation kan användas för att destillera mindre mängder xenon, argon och krypton.<ref>{{Tidningsref |författare = Barrer, R. M.;Stuart, W. I.|titel = Non-Stoichiometric Clathrate of Water|tidning = Proceedings of the Royal Society of London|datum = 1957|volym = 243|sidor = 172–189}}</ref> Xenon kan även bilda endohedrala [[fulleren]]föreningar, där en xenonatom fångas in i en fullerenmolekyl. Den xenonatom som fångats inuti fullurenet kan övervakas genom <sup>129</sup>Xe-[[kärnmagnetisk resonans]]spektroskopi. Med hjälp av den här tekniken kan kemiska reaktioner på fullurenmolekyler analyseras tack vare känsligheten i det kemiska skiftet för xenonatomen till dess omgivning. Emellertid har xenonatomen även en elektrisk påverkan på reaktiviteten hos fulleren.<ref>{{Tidningsref |författare = Frunzi|förnamn = Michael|författare2 = Cross, R. James; Saunders, Martin|titel = Effect of Xenon on Fullerene Reactions|tidning = Journal of the American Chemical Society|datum = 2007|volym = 129|doi = 10.1021/ja075568n}}</ref>

== Användningsområden ==
Trots att xenon är ovanligt och relativt dyrt att framställa från [[jordens atmosfär]], så har ämnet fortfarande ett antal användningsområden.

=== Gasurladdningslampor ===
[[Fil:XeTube.jpg|miniatyr|100px|vänster|Xenon i formade [[Heinrich Geissler|Geisslerrör]].]]
Xenon används i ljusemitterande så kallade [[blixtlampa|xenonblixtlampor]], som används i [[fotoblixt]]ar och [[stroboskop]]lampor;<ref name=burke>{{Bokref |förnamn = James |efternamn = Burke |år = 2003 |titel = Twin Tracks: The Unexpected Origins of the Modern World |utgivare = Oxford University Press |id = ISBN 0-7432-2619-4 |sid = 33}}</ref> för att excitera det aktiva mediet i [[laser|lasrar]] vilka sedan genererar [[Koherens|koherent ljus]];<ref>{{Webbref |författare = Staff|år = 2007|url = http://www.praxair.com/praxair.nsf/1928438066cae92d85256a63004b880d/32f3a328e11bb600052565660052c139?OpenDocument|titel = Xenon Applications|utgivare = Praxair Technology|hämtdatum = 4 oktober 2007}}</ref> och, ibland, bactericidiska lampor.<ref>{{Tidningsref |författare = Baltás, E.; Csoma, Z.; Bodai, L.; Ignácz, F.; Dobozy, A.; Kemény, L.|titel = A xenon-iodine electric discharge bactericidal lamp|tidning = Technical Physics Letters|datum = 2003|volym = 29|nummer = 10|sidor = 871–872}}</ref> Den första [[halvledarlaser]]n, uppfunnen 1960, pumpades av en xenonblixtlampa,<ref name=toyserkani>{{Bokref |författare = Toyserkani, E.; Khajepour, A.; Corbin, S. |sid = 48 |år = 2004 |titel = Laser Cladding |utgivare = CRC Press |id = ISBN 0-8493-2172-7}}</ref> och lasrar som använder sig av fusion genom tröghetsinneslutning pumpas även de med hjälp av xenonblixtlampor.<ref>{{Tidningsref |författare = Skeldon, M.D.; Saager, R.; Okishev, A.; Seka, W.|titel = Thermal distortions in laser-diode- and flash-lamp-pumped Nd:YLF laser rods|tidning = LLE Review|datum = 1997|volym = 71|sidor = 137–144|url = http://www.lle.rochester.edu/pub/review/v71/6_thermal.pdf|hämtdatum = 4 februari 2007}}</ref>

[[Fil:Xenon short arc 1.jpg|höger|miniatyr|240px|En kortbågslampa med xenon.]]
Fortlöpande, kortbågade, högtrycksxenonbåglampor har en [[vitbalans]] som nära överensstämmer med solljuset mitt på dagen, och de används därför i solsimulatorer. [[Kromaticitet]]en hos dessa lampor stämmer nästan överens med den hos ett upphettat [[svartkropp]]selement med en temperatur nära solens. Strax efter att dessa lampor introducerades under 1940-talet så började de ersätta kolbåglampor i filmprojektorer.<ref name=mellor>{{Bokref |förnamn = David |efternamn = Mellor |år = 2000 |sid = 186 |titel = Sound Person's Guide to Video |utgivare = Focal Press |id = ISBN 0-240-51595-1}}</ref> De används i typiska [[35 mm]]- och [[IMAX]]-filmprojektionssystem, självgående [[urladdningslampa|urladdningslampor]] i [[bilstrålkastare]] och andra specialiserade användningsområden. Dessa båglampor är en utmärkt källa för kortvågig [[ultraviolett strålning]] och de har intensiv utstrålning nära det [[infraröd strålning|infraröda]], vilket används i vissa mörkerseendesystem.

De individuella cellerna i en [[plasmaskärm]] innehåller en blandning av xenon och neon som omvandlas till ett [[plasma]] med hjälp av [[elektrod]]er. Samspelet mellan plasmat och elektroderna skapar ultravioletta [[foton]]er, som sedan exciterar [[fosfor]]beläggningen på skärmens framsida.<ref>{{Webbref |författare = Anonym|url = http://www.plasmatvscience.org/theinnerworkings.html|titel = The plasma behind the plasma TV screen|utgivare = Plasma TV Science|hämtdatum = 14 oktober 2007}}</ref><ref>{{Tidningsref | författare = Marin| förnamn = Rick| titel = Plasma TV: That New Object Of Desire| datum = [[21 mars]], [[2001]]| utgivare = The New York Times}}</ref>

Xenon används som "initieringsgas" i [[Natriumlampa|högtrycksnatriumlampor]]. Det har den lägsta [[värmeledningsförmåga]]n och den lägsta [[jonisationspotential]]en av alla icke-radioaktiva ädelgaser. I egenskap av ädelgas så stör den inte de kemiska reaktionerna i lampan. Den låga värmeledningsförmågan minimerar värmeförluster i lampan när den övergått till driftstadiet, vilket gör att lampan har enklare att komma igång.<ref>{{Bokref |förnamn = John |efternamn = Waymouth |år = 1971 |titel = Electric Discharge Lamps |utgivare = The M.I.T. Press |utgivningsort = Cambridge, MA |id = ISBN 0-262-23048-8}}</ref>

=== Lasrar ===
Under 1962 upptäckte en grupp forskare vid [[Bell Labs|Bell Laboratories]] [[laser]]verkan hos xenon,<ref>{{Tidningsref |författare = C. K. N. Patel, W. R. Bennett, Jr., W. L. Faust, and R. A. McFarlane|titel = Infrared spectroscopy using stimulated emission techniques|volym = 9|nummer = 3|datum = [[1 augusti]], [[1962]]|sidor = 102–104|tidning = Physical Review Letters|url = http://prola.aps.org/abstract/PRL/v9/i3/p102_1|doi = 10.1103/PhysRevLett.9.102}}</ref> och senare att lasereffekten förbättrades ytterligare genom att tillsätta [[helium]] till lasermediet.<ref>{{Tidningsref |författare = C. K. N. Patel, W. L. Faust, and R. A. McFarlane|titel = High gain gaseous (Xe-He) optical masers|tidning = Applied Physics Letters|volym = 1|number = 4|sidor = 84–85|datum = [[1 december]], [[1962]]|doi = 10.1063/1.1753707}}</ref><ref>{{Tidningsref |författare = W. R. Bennett, Jr.|titel = Gaseous optical masers|tidning = Applied Optics Supplement|volym = 1|datum = 1962|sidor = 24–61}}</ref> Den första [[excimerlaser]]n använde en xenondimermolekyl (Xe<sub>2</sub>) som stimulerats av en elektronstråle för att producera stimulerad emission vid en [[ultraviolett strålning|ultraviolett]] våglängd på 176 [[nanometer|nm]].<ref name=basov>{{Tidningsref |url = http://www.turpion.org/php/paper.phtml?journal_id=qe&paper_id=3011|doi = 10.1070/QE1971v001n01ABEH003011|författare = Basov, N. G.; Danilychev, V. A.; Popov, Yu. M.|titel = Stimulated Emission in the Vacuum Ultraviolet Region|tidning = Soviet Journal of Quantum Electronics|datum = 1971|volym = 1|nummer = 1|sidor = 18–22}}</ref> Xenonklorid och xenonfluorid har även de använts i excimerlasrar.<ref>{{Webbref |url = http://www.rstp.uwaterloo.ca/laser/documents/laser_types.html|titel = Laser Output|utgivare = University of Waterloo|hämtdatum = 7 oktober 2007}}</ref> Xenonkloridlasern har till exempel använts inom viss [[dermatologi]].<ref>{{Tidningsref |doi = 10.1111/j.1468-3083.2006.01495.x|författare = E. Baltás, Z. Csoma, L. Bodai, F. Ignácz, A. Dobozy, and L. Kemény|titel = Treatment of atopic dermatitis with the xenon chloride excimer laser|tidning = Journal of the European Academy of Dermatology and Venereology|month = juli|datum = 2006|volym = 20|nummer = 6|sidor = 657–660}}</ref>

=== Anestesi ===
Xenon har använts som ett [[anestesi|generellt anestetikum]], men det är dyrt. Trots detta så börjar anestesimaskiner som kan erbjuda xenon att komma ut på europeiska marknaden.<ref>{{Tidningsref |författare = Tonner|förnamn = P. H.|titel = Xenon: one small step for anaesthesia..?|tidning = Current Opinion in Anaesthesiology|datum = 2006|volym = 19|nummer = 4|sidor = 382–384}}</ref> Det har föreslagits två mekanismer för xenonanestesi. Den första innefattar hämmande av [[kalcium-ATPas]]-pumpen – den mekanism som cellerna använder för att föra bort [[kalcium]] (Ca<sup>2+</sup>) – i [[cellmembran]]et hos [[synaps]]er.<ref>{{Tidningsref |författare = Franks, John J. MD; Horn, Jean-Louis MD; Janicki, Piotr K. MD, PhD; Singh, Gurkeerat PhD|titel = Halothane, Isoflurane, Xenon, and Nitrous Oxide Inhibit Calcium ATPase Pump Activity in Rat Brain Synaptic Plasma Membranes.|tidning = Anesthesiology|datum = 1995|volym = 82|nummer = 1|sidor = 108–117}}</ref> Detta sker på grund av en [[konformation]]sändring då xenonet binder till opolära områden inuti proteinet.<ref>{{Tidningsref |författare = Lopez, Maria M.; Kosk-Kosicka, Danuta|titel = How do volatile anesthetics inhibit Ca<sub>2</sub><sup>+</sup>-ATPases?|tidning = Journal of Biological Chemistry|datum = 1995|volym = 270|nummer = 47|sidor = 28239–28245}}</ref> Den andra mekanismen fokuserar på den ickespecifika växelverkan mellan anestetika och [[lipid]][[membran]]et.<ref>{{Tidningsref |författare = Heimburg, T.; Jackson A. D.|titel = The thermodynamics of general anesthesia|tidning = Biophysical Journal|datum = 2007|volym = 92|nummer = 9|sidor = 3159–3165|doi = 10.1529/biophysj.106.099754}}</ref>

Xenon har ett MAC-värde ([[minimum alveolar concentration]]) på 0,63, vilket innebär att xenon är 50 % mer kraftfull än N<sub>2</sub>O som ett anestetikum. Således kan det användas tillsammans med högre halter syrgas vilket minskar risken för [[hypoxi]]. Till skillnad mot [[lustgas]] (N<sub>2</sub>O) är xenon inte en [[växthusgas]], vilket gör att den betraktas som ett miljövänligare val. På grund av det höga priset på xenon kommer det ekonomiska användandet att kräva ett slutet system så att gasen kan återanvändas genom att filtreras ordentligt mellan användningarna.<ref name=singh/>

=== Nervskyddande ===  <!-- Översatt 2011-10-20 -->
Xenon har hittat tillämpningar för att behandla hjärnskador, då det är en [[Antagonist (farmakologi)|antagonist]] till<!--of?--> N-metyl-d-aspartate<!--korrekt svenskt namn?--> receptorer ([[NMDA-receptorn|NMDA receptorer]]). 
Dessa receptorer förvärrar skador av [[Kvävning|syrebrist]] och xenon fungerar bättre som skydd för nerver än [[ketamin]] eller [[lustgas|dikväveoxid]] (lustgas), som har oönskade [[Biverkning|bieffekter]].<ref>{{cite journal |last1=Ma |first1=D. |last2=Wilhelm |first2=S. |last3=Maze |first3=M. |last4=Franks |first4=N.P. |year=2002 |title=Neuroprotective and neurotoxic properties of the 'inert' gas, xenon |journal=British Journal of Anaesthesia |publisher=  |pmid=12393773|volume=89 |issue=5 |pages=739–46 |url=http://bja.oxfordjournals.org/cgi/content/abstract/89/5/739 |doi=10.1093/bja/aef258}}</ref>
Xenon lades till som ingrediens i [[Respirator|ventilatorblandningen]] för en nyfödd bebis på St. Michael's Hospital, Bristol, Storbritannien, vars livschanser annars var äventyrade, och var framgångsrik, som ledde till tillstånd för [[klinisk prövning]] för liknande fall.<ref>{{Webbref |författare = Staff |titel = First baby given xenon gas to prevent brain injury |verk = BBC News |datum = April 9, 2010 |url = http://news.bbc.co.uk/1/hi/england/bristol/8611130.stm |hämtdatum = 9 april 2010 }}</ref>
Behandlingen görs samtidigt med att [[hypotermi|kroppen kyls]] (hypotermi) till en kroppstemperatur på {{nowrap|33.5 °C}}.<ref>{{Webbref |hämtdatum = 19 oktober 2011 |förnamn = Sian |efternamn = Newman |utgivare = Swansea University |url = http://www.swan.ac.uk/medicine/newsandevents/ilsnewsbulletinhiddenpages/drjohndingley-babyriley/ |titel = Xenon gas used in a bid to reduce brain injury in newborns }}</ref>

=== Övrigt ===
Inom vissa användningsområden av [[atomenergi]] används xenon bland annat i [[bubbelkammare]],<ref>{{Bokref |förnamn = Peter Louis |efternamn = Galison |år = 1997 |titel = Image and Logic: A Material Culture of Microphysics |sid = 339 |utgivare = University of Chicago Press |id = ISBN 0-226-27917-0}}</ref> sonder, och i andra områden där hög [[formelmassa]] och lågreagent miljö eftersträvas.
[[Fil:Xenon ion engine prototype.png|vänster|miniatyr|En prototyp av en xenonjonmotor som testas vid [[NASA]]:s ''Jet Propulsion Laboratory''.]]
Flytande xenon används som ett sätt att upptäcka hypotetiska [[WIMP|svagt interagerande tunga partiklar]], eller "WIMPs". Då en WIMP kolliderar med en xenonkärna borde den, rent hypotetiskt, tappa en elektron och bilda en primär [[Scintillation (fysik)|scintillation]]. Med hjälp av xenon kan det här energiutbrottet sedan lätt urskiljas från liknande fall som orsakats av andra partiklar som exempelvis [[kosmiska partiklar|kosmisk strålning]].<ref name=ball>{{Webbref |efternamn = Ball|förnamn = Philip|datum = [[1 maj]], [[2002]]|url = http://www.nature.com/news/2002/020429/full/news020429-6.html|titel = Xenon outs WIMPs|utgivare = Nature|hämtdatum = 8 oktober 2007}}</ref> Emellertid så har XENON-experimentet vid [[Laboratori Nazionali del Gran Sasso]] i [[Italien]] ännu inte lyckats att hitta några bekräftade WIMP:s.

Xenon är det föredragna bränslet för [[jonmotor]]er på [[rymdfarkost]]er på grund av sin låga [[jonisationspotential]] per [[atommassa|massenhet]], möjligheten att kunna förvara ämnet i flytande form nära rumstemperatur (men under högt tryck) samtidigt som det enkelt omvandlas tillbaka till en gas som kan driva motorn. Eftersom xenon ogärna reagerar så är det vänligt mot omgivningen och mindre tärande på jonmotorn än andra bränslen som exempelvis [[kvicksilver]] eller [[cesium]]. Xenon användes först i satellitjonmotorer under 1970-talet.<ref>{{Webbref |efternamn = Zona|förnamn = Kathleen|datum = [[17 mars]], [[2006]]|url = http://www.nasa.gov/centers/glenn/about/fs08grc.html|titel = Innovative Engines: Glenn Ion Propulsion Research Tames the Challenges of 21st century Space Travel|utgivare = NASA|hämtdatum = 4 oktober 2007}}</ref> Det kom senare att användas som ett drivmedel för Europas [[SMART-1]]-rymdfarkost.<ref name=saccoccia>{{Tidningsref | författare = Saccoccia, G.; del Amo, J. G.; Estublier, D.| titel = Ion engine gets SMART-1 to the Moon| url = http://www.esa.int/SPECIALS/SMART-1/SEMLZ36LARE_0.html| datum = [[31 augusti]], [[2006]]| hämtdatum = 2007-10-01| utgivare = ESA}}</ref> och för de tre jonmotorerna i Nasas [[Dawn (rymdsond)|Dawn-rymdsond]].<ref>{{Webbref |url = http://www.jpl.nasa.gov/news/press_kits/dawn-launch.pdf|format = PDF|titel = Dawn Launch: Mission to Vesta and Ceres|utgivare = NASA|hämtdatum = 1 oktober 2007}}</ref>

Kemiskt sett används perxenatföreningar som [[oxidationsmedel]] inom [[analytisk kemi]]. [[Xenondifluorid]] används som ett [[etsning]]smedel för [[kisel]], och då särskilt inom produktionen av [[mikroelektromekaniska system]] (MEMS).<ref>{{cite conference| author=Brazzle, J.D.; Dokmeci, M.R.; Mastrangelo, C.H.| title=Modeling and Characterization of Sacrificial Polysilicon Etching Using Vapor-Phase Xenon Difluoride| booktitle=Proceedings 17th IEEE International Conference on Micro Electro Mechanical Systems (MEMS)| pages=737–740| publisher=IEEE| date = 28 juli-1 augusti, 1975| location = [[Maastricht]], [[Nederländerna]]| id = ISBN 978-0-7803-8265-7}}</ref>  Anticancermedicinen [[Fluorouracil|5-fluorouracil]] kan framställas genom att låta xenondifluorid reagera med [[uracil]].<ref>{{Webbref |författare = Staff|år = 2007|url = http://acswebcontent.acs.org/landmarks/bartlett/tool.html|titel = Powerful tool|utgivare = American Chemical Society|hämtdatum = 10 oktober 2007}}</ref> Xenon används även inom [[röntgenkristallografi|proteinkristallografi]]. Applicerad till en proteinkristall under tryck mellan 0,5 och 5 [[Pascal (måttenhet)|MPa]] (5 till 50&nbsp;[[atmosfär (tryckenhet)|atm]]) binder xenonatomer i framförallt proteinernas [[hydrofob]]a håligheter, vilket ofta skapar ett isomorft tungatomsderivat av hög kvalitet som kan användas för att lösa [[fasproblem]].<ref>{{Webbref |författare = Staff|datum = [[21 december]], [[2004]]|url = http://www.srs.ac.uk/px/facilities/xenon_notes_1.html|titel = Protein Crystallography: Xenon and Krypton Derivatives for Phasing|utgivare = PX|hämtdatum = 1 oktober 2007}}</ref><ref>{{Bokref |författare = Jan Drenth and Jeroen Mesters |kapitel = The Solution of the Phase Problem by the Isomorphous Replacement Method |sid = 123–171 |doi = 10.1007/0-387-33746-6_7 |titel = Principles of Protein X-Ray Crystallography |utgivare = Springer |utgivningsort = New York |isbn = 978-0-387-33334-2 |upplaga = 3:e upplagan |år = 2007}}</ref>

== Säkerhetsåtgärder ==
Xenon kan förvaras säkert i vanliga förseglade [[glas]]- eller [[metall]]behållare vid [[standardtryck och -temperatur]]. Emellertid så löser det sig gärna i många [[plast]]er och [[gummi]], och kommer därför gradvis att försvinna ur behållare som förslutits med sådana material.<ref>{{Tidningsref |författare = LeBlanc, Adrian D.|författare2 = Johnson, Philip C.|titel = The handling of xenon-133 in clinical studies|datum = 1971|tidning = Physics in Medicine and Biology|volym = 16|nummer = 1|sidor = 105–109|doi = 10.1088/0031-9155/16/1/310}}</ref> Xenon är [[gift|ogiftig]], även om det löser sig i blod och tillhör en liten grupp av ämnen som kan penetrera [[blod-hjärnbarriären]] vilket leder till mild eller fullständig kirurgisk bedövning då den inhaleras tillsammans med höga koncentrationer syrgas (se underrubriken [[Xenon#Användningsområden|anestesi]] ovan). Många xenonföreningar är explosiva och giftiga på grund av sina starkt [[oxidation|oxiderande]] egenskaper.<ref>{{Webbref |författare = Finkel, A. J.; Katz, J. J.; Miller, C. E.|datum = [[1 april]], [[1968]]|url = http://ntrs.nasa.gov/search.jsp?R=306918&id=2&qs=No%3D40%26Ne%3D26%26N%3D297%2B140%26Ns%3DPublicationYear%257C0|titel = Metabolic and toxicological effects of water-soluble xenon compounds are studied|utgivare = NASA|hämtdatum = 4 oktober 2007}}</ref>

[[Ljudets hastighet]] i xenon är cirka 169&nbsp;m/s, det vill säga avsevärt lägre än i luft.<ref>169,44&nbsp;m/s i xenon (vid 0&nbsp;°C och 107&nbsp;kPa), jämfört med 344&nbsp;m/s i luft. Se: {{Tidningsref |författare = Vacek, V.; Hallewell, G.; Lindsay, S.|titel = Velocity of sound measurements in gaseous per-fluorocarbons and their mixtures|tidning = Fluid Phase Equilibria|datum = 2001|volym = 185|sidor = 305–314}}</ref> (på grund av den lägre medelhastigheten hos de tunga xenonatomerna jämfört med de betyligt lättare kväve- och syremolekylerna), så xenon sänker därmed [[resonans]]frekvensen hos [[stämband]]en då gasen inhaleras. Detta skapar en karaktäristisk lägre röst, till skillnad mot den högre röst man får om man andas in [[helium]]. Likt helium så tillgodoser inte xenon kroppens behov av syre och kan därför lätt leda till [[kvävning]]; på grund av detta tillåter många universitet inte längre det här tricket som en allmän kemisk demonstration. Eftersom xenon är dyrt så används gasen [[svavelhexafluorid]], som har ungefär samma formelmassa (146 mot 131), vanligtvis för den här typen av demonstrationer, även om också den här gasen kan kväva.<ref>{{Webbref |förnamn = Steve|efternamn = Spangler|år = 2007|url = http://www.stevespanglerscience.com/experiment/from-donald-duck-to-barry-white-how-gases-change-your-voice|titel = Anti-Helium - Sulfur Hexafluoride|utgivare = Steve Spangler Science|hämtdatum = 4 oktober 2007}}</ref>

Det är möjligt att på ett säkert sätt andas in tunga gaser som xenon eller svavelhexafluorid när de är utblandade med 20 % syre (även om xenon i den här koncentration visserligen skulle leda till medvetslöshet på grund av sin egenskap som ett generellt anestetikum). Lungorna blandar gaserna väldigt effektivt och snabbt, så att de tunga gaserna rensas bort med syret så att det inte ansamlas i botten av lungorna.<ref>{{Tidningsref |författare = Yamaguchi|förnamn = K.|författare2 = Soejima, K.; Koda, E.; Sugiyama, N|titel = Inhaling Gas With Different CT Densities Allows Detection of Abnormalities in the Lung Periphery of Patients With Smoking-Induced COPD|tidning = Chest Journal|datum = 2001|volym = 51|sidor = 1907–1916|url = http://www.chestjournal.org/cgi/content/full/120/6/1907|hämtdatum = 16 oktober 2007}}</ref> Det finns å andra sidan en fara som förknippas med alla tunga gaser i större mängder: Om en person kommer in i en behållare som innehåller stora mängder av en tung gas så kan han eller hon omedvetet andas in den osynliga, luktfria gasen utan att vara medveten om det. Xenon används sällan i tillräckligt stora mängder för att detta ska bli ett problem, men den potentiella faran finns varje gång som en tank eller behållare med xenon fraktas eller lagras på en oventilerad plats.<ref>{{Webbref |författare = Staff|datum = [[1 augusti]], [[2007]]|url = http://www-group.slac.stanford.edu/esh/hazardous_substances/cryogenic/p_hazards.htm|titel = Cryogenic and Oxygen Deficiency Hazard Safety|utgivare = Stanford Linear Accelerator Center|hämtdatum = 10 oktober 2007}}</ref>

== Se även ==
* [[Anestesi]]
* [[Gasurladdningslampa]]
* [[Xenonlampa]]

== Referenser ==

=== Noter ===
<references/>

=== Källor ===
{{översatt|url=http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Xenon&oldid=189431109 |språkversion=engelskspråkiga}}

== Externa länkar ==
{{Commons|Xenon}}
{{wiktionary|xenon}}
* [http://www.webelements.com/webelements/elements/text/Xe/index.html WebElements.com – Xenon]
* [http://wwwrcamnl.wr.usgs.gov/isoig/period/xe_iig.html USGS Periodic Table - Xenon]
* [http://environmentalchemistry.com/yogi/periodic/Xe.html EnvironmentalChemistry.com – Xenon]
* [http://www.anaesthetist.com/anaes/drugs/xenon.htm Xenon som ett anestetikum]

{{successionsbox |företrädare=[[Jod]] |år='''Xenon''' |titel=[[Grundämnen i period 5]] |efterträdare=[[Cesium]] |företrädare2=[[Krypton]] |år2='''Xenon''' |titel2=[[Ädelgas]]er |efterträdare2=[[Radon]]}}

{{Utmärkt}}
{{Periodiska systemet navbox}}

[[Kategori:Xenon| ]]
[[Kategori:Ädelgaser]]
[[Kategori:Grundämnen]]
[[Kategori:Generella anestetika]]
[[Kategori:NMDA-receptorantagonister]]