Bergslagen - Versionshistorik

Dan Olsson den 3 mars 2013 kl. 17.58

2013-03-03T17:58:02Z

← Äldre version		Versionen från 3 mars 2013 kl. 12.58
Rad 1:		Rad 1:
	[[Image:LA2-Bergslagen-vatten.png\|miniatyr\|260px\|<center>'''''Bergslagen'''''</center>]]		[[Image:LA2-Bergslagen-vatten.png\|miniatyr\|260px\|<center>'''''Bergslagen'''''</center>]]
	'''Bergslagen''' är ett inte helt klart geografiskt avgränsat område i [[Mellansverige]] som kan sägas omfatta norra och västra delen av [[Västmanland]] inklusive de norra delar av [[Örebro län]] som ingår i Västmanlands landskap, sydöstra [[Värmland]] och södra [[Dalarna]]. En vidare definition av Bergslagen omfattar även delar av [[Närke]], [[Östergötland]], [[Uppland]] och [[Gästrikland]]. Bergslagen har utmärkt sig för [[gruva\|gruvdrift]] och [[metallindustri]].		'''Bergslagen''' är ett inte helt klart geografiskt avgränsat område i Mellansverige som kan sägas omfatta norra och västra delen av Västmanland inklusive de norra delar av Örebro län som ingår i Västmanlands landskap, sydöstra Värmland och södra Dalarna. En vidare definition av Bergslagen omfattar även delar av Närke, Östergötland, Uppland och Gästrikland. Bergslagen har utmärkt sig för [[gruva\|gruvdrift]] och [[metallindustri]].

	Sedan [[medeltiden]] eller längre har bergshantering, brytning och smältning av malmer ([[bergsbruk]]) haft en stark ställning i området. Vidare förädling skedde ofta utanför Bergslagen vid särskilda [[järnbruk]]. Sedan 1800-talets senare del, när metallindustrin mötte ökad konkurrens, har detta emellertid förändrats till Bergslagens fördel. Fortfarande idag sätter metallindustrin en tydlig prägel på regionen. Sjunkande järnmalmspriser och utländsk konkurrens under 1960- 70-talen (~~se [[~~stålkrisen]]) har emellertid resulterat i att samtliga järnmalmsgruvor idag är nedlagda. Den sista, i [[Grängesberg]], stängdes 1989. Brytning av andra metaller och mineraler förekommer dock fortfarande.		Sedan medeltiden eller längre har bergshantering, brytning och smältning av malmer ([[bergsbruk]]) haft en stark ställning i området. Vidare förädling skedde ofta utanför Bergslagen vid särskilda [[järnbruk]]. Sedan 1800-talets senare del, när metallindustrin mötte ökad konkurrens, har detta emellertid förändrats till Bergslagens fördel. Fortfarande idag sätter metallindustrin en tydlig prägel på regionen. Sjunkande järnmalmspriser och utländsk konkurrens under 1960- 70-talen (stålkrisen) har emellertid resulterat i att samtliga järnmalmsgruvor idag är nedlagda. Den sista, i [[Grängesberg]], stängdes 1989. Brytning av andra metaller och mineraler förekommer dock fortfarande.
	==Namnet Bergslagen==		==Namnet Bergslagen==

	Namnet Bergslagen kommer av att gruvorna utvecklade egna rättssystem under [[bergmästardöme]]n som kallades [[bergslag]]. Allt eftersom nya fyndigheter gjordes bildades nya bergslag. Ordet bergslag i den betydelse nämns första gången 1444 angående [[Norberg]]s hytta, och några år senare, 1508, finns skriftliga belägg för att kalla ett område Bergslagerna. Bergslagerna innefattade östra delar av [[Värmland]], södra [[Dalarna]] och angränsande bergslag i [[Västmanland]] och [[Närke]].<ref>Ekomuseum Bergslagens webbplats</ref> Bergslagen har troligtvis fått sitt namn från det juridiska begreppet "[[lag]]" och inte som tidigare antagits av de arbetslag som fanns vid berget.<ref>Boken om Bergslagen (1988), sida 20.</ref>		Namnet Bergslagen kommer av att gruvorna utvecklade egna rättssystem under [[bergmästardöme]]n som kallades [[bergslag]]. Allt eftersom nya fyndigheter gjordes bildades nya bergslag. Ordet bergslag i den betydelse nämns första gången 1444 angående [[Norberg]]s hytta, och några år senare, 1508, finns skriftliga belägg för att kalla ett område Bergslagerna. Bergslagerna innefattade östra delar av Värmland, södra Dalarna och angränsande bergslag i Västmanland och Närke.<ref>Ekomuseum Bergslagens webbplats</ref> Bergslagen har troligtvis fått sitt namn från det juridiska begreppet "lag" och inte som tidigare antagits av de arbetslag som fanns vid berget.<ref>Boken om Bergslagen (1988), sida 20.</ref>

	==Historia==		==Historia==
Rad 13:		Rad 13:
	[[Fil:Grängshammars bruk 2011a.jpg\|miniatyr\|220px\|[[Grängshammars bruk]]]]		[[Fil:Grängshammars bruk 2011a.jpg\|miniatyr\|220px\|[[Grängshammars bruk]]]]
	[[Fil:Silverringen_2007.jpg\|miniatyr\|220px\|[[Östra Silvbergs gruva]]]]		[[Fil:Silverringen_2007.jpg\|miniatyr\|220px\|[[Östra Silvbergs gruva]]]]
	Utvinning av metaller har skett sedan [[bronsåldern]] i bland annat [[Röda jorden]] ([[Riddarhyttan]]). I nuvarande [[Hedemora kommun]] finns flera lämningar från [[järnåldern]] som vittnar om bergsbruk. Det finns några boplatser från [[stenåldern]] av [[jägarfolk]] i Bergslagen, men det var huvudsakligen under [[medeltiden]] som området befolkades.<ref>http://www.skogforsk.se/kunskapdirekt/templates/popupprint.aspx?id=21080</ref>		Utvinning av metaller har skett sedan bronsåldern i bland annat [[Röda jorden]] ([[Riddarhyttan]]). I nuvarande Hedemora kommun finns flera lämningar från järnåldern som vittnar om bergsbruk. Det finns några boplatser från stenåldern av jägarfolk i Bergslagen, men det var huvudsakligen under medeltiden som området befolkades.<ref>http://www.skogforsk.se/kunskapdirekt/templates/popupprint.aspx?id=21080</ref>

	I skriftliga källor är Bergslagen känd från 1300-talet med tre [[bergsprivilegier]], till Västra och Östra berget i [[Närke]] ([[Lekebergslagen]], [[Lerbäcks bergslag\|Lerbäcks]] och [[Nora bergslag]]), [[Stora Kopparbergs bergslag]] och [[Gästriklands bergslag]]. Genom olika [[regale]] ([[skogsregale\|skogs-]], [[strömregale\|ström-]] och [[bergsregale]]) kom flera moment i metallframställningen att bli starkt reglerade och krävde särskilda tillstånd ([[privilegium]]), vilka gällde kollektivt för bergslaget vid gruvan men som skilde sig starkt åt från ett bergslag till ett annat.		I skriftliga källor är Bergslagen känd från 1300-talet med tre [[bergsprivilegier]], till Västra och Östra berget i Närke ([[Lekebergslagen]], [[Lerbäcks bergslag\|Lerbäcks]] och [[Nora bergslag]]), [[Stora Kopparbergs bergslag]] och [[Gästriklands bergslag]]. Genom olika [[regale]] ([[skogsregale\|skogs-]], [[strömregale\|ström-]] och [[bergsregale]]) kom flera moment i metallframställningen att bli starkt reglerade och krävde särskilda tillstånd ([[privilegium]]), vilka gällde kollektivt för bergslaget vid gruvan men som skilde sig starkt åt från ett bergslag till ett annat.

	Till området värvades yrkesskicklighet från Tyskland, Danmark, Skottland och Holland, och arbetskraft (se [[bergsfriden]] och [[skogsfinnar]]), och genom [[täkterätt]]en kom området att få en bofast befolkning. Omkring 1640 förbjöds [[svedjebruk]], och [[savolax]]arna blev [[torpare]] med skyldighet att arbeta som [[kolare]], en viktig roll för bergsbruket. Alla finnar i området verkar dock inte ha varit svedjefinnar, utan det är troligt att det fanns en annan finsk befolkning som arbetade i gruvorna.<ref>Christina Norlander, "Skogsfinsk kolonisation och gruvdrift i en bergslagsbygd", Mälardalens Högskola HT 2009</ref>		Till området värvades yrkesskicklighet från Tyskland, Danmark, Skottland och Holland, och arbetskraft (se bergsfriden och skogsfinnar), och genom [[täkterätt]]en kom området att få en bofast befolkning. Omkring 1640 förbjöds [[svedjebruk]], och [[savolax]]arna blev torpare med skyldighet att arbeta som [[kolare]], en viktig roll för bergsbruket. Alla finnar i området verkar dock inte ha varit svedjefinnar, utan det är troligt att det fanns en annan finsk befolkning som arbetade i gruvorna.<ref>Christina Norlander, "Skogsfinsk kolonisation och gruvdrift i en bergslagsbygd", Mälardalens Högskola HT 2009</ref>

	Bergsprivilegier innehöll dels skyldigheter som [[avrad]]en till kronan, dels förmåner som att bergsmännen saknade [[rusttjänst]]. Dessa privilegier gällde endast dem som ingick i bergslaget; övriga hade knekthållning i [[Bergsregementet]] och andelen knektar i bergslagssocknarna kunde periodvis vara hög.<ref>''I Noraskogs arkiv'' finns en relation om invånarna i Lindesås på 1500-talet, där 11 knektar av 30 skatteskyldiga invånare betalade [[Älvsborgs lösen]].</ref> ~~[[Skattehemman\|~~Skattebönder]] i området betalade jordskatt på samma sätt som i övriga landet, men andelen [[kronohemman]] kom att bli relativt högt genom [[skogsregale]]t. För att stimulera handeln och viljan att ägna sig åt bergsbruk stiftades städer på 1600-talet, däribland [[Sala]], [[Falun]], [[Säter]] och [[Nora]].		Bergsprivilegier innehöll dels skyldigheter som [[avrad]]en till kronan, dels förmåner som att bergsmännen saknade [[rusttjänst]]. Dessa privilegier gällde endast dem som ingick i bergslaget; övriga hade knekthållning i [[Bergsregementet]] och andelen knektar i bergslagssocknarna kunde periodvis vara hög.<ref>''I Noraskogs arkiv'' finns en relation om invånarna i Lindesås på 1500-talet, där 11 knektar av 30 skatteskyldiga invånare betalade Älvsborgs lösen.</ref> Skattebönder i området betalade jordskatt på samma sätt som i övriga landet, men andelen kronohemman kom att bli relativt högt genom [[skogsregale]]t. För att stimulera handeln och viljan att ägna sig åt bergsbruk stiftades städer på 1600-talet, däribland Sala, Falun, Säter och Nora.

	Ekonomihistorikern [[Rolf Adamson]] skriver i [[Nationalencyklopedin]] att "denna klassiska svenska brukspolitik, som bedrevs med växande eftertryck ca 1650–1750, anses vara ett av de mera framgångsrika exemplen på lagstiftning från äldre tid". Han pekar på att en hård lagstiftning i kombination med en uppdelning av de olika momenten i metallindustrin ska ses som en av anledningarna till framgången. I andra länder, exempelvis [[Storbritannien]], var nämligen regleringar och statliga påbud inte alls lika påfallande. Under denna period växte nya bruksbygder fram kring Bergslagen i vilka järn- stål- och manufakturverk kom att lokaliseras. Detta kom att fungera bra fram till 1800-talets senare del då ny teknik och utländsk konkurrens började slå undan grunden för den metallhantering som då bedrevs.		Ekonomihistorikern Rolf Adamson skriver i Nationalencyklopedin att "denna klassiska svenska brukspolitik, som bedrevs med växande eftertryck ca 1650–1750, anses vara ett av de mera framgångsrika exemplen på lagstiftning från äldre tid". Han pekar på att en hård lagstiftning i kombination med en uppdelning av de olika momenten i metallindustrin ska ses som en av anledningarna till framgången. I andra länder, exempelvis Storbritannien, var nämligen regleringar och statliga påbud inte alls lika påfallande. Under denna period växte nya bruksbygder fram kring Bergslagen i vilka järn- stål- och manufakturverk kom att lokaliseras. Detta kom att fungera bra fram till 1800-talets senare del då ny teknik och utländsk konkurrens började slå undan grunden för den metallhantering som då bedrevs.

	Den s.k. ''[[bruksdöden]]'' gjorde att järnframställningen kom att styras mot allt färre, men större enheter. I detta avseende låg Bergslagen bättre till än de omgivande bruksbygderna, vilka drabbades hårdare av nedläggningarna. Stora [[järnverk]] växte fram där äldre järnbruk funnits, exempelvis i [[Fagersta]], [[Långshyttan]], [[Hofors]], [[Forsbacka]] och [[Söderfors]]. Även helt nya, ur transportsynpunkt bättre lokaliserade, järnverk kom att anläggas. [[Domnarvets Jernverk]] anlades 1872-78 utmed järnvägen [[Falun]]-[[Göteborg]], och kom att bli en av de främsta anledningarna till staden [[Borlänge]]s etablering på samma plats.		Den s.k. ''[[bruksdöden]]'' gjorde att järnframställningen kom att styras mot allt färre, men större enheter. I detta avseende låg Bergslagen bättre till än de omgivande bruksbygderna, vilka drabbades hårdare av nedläggningarna. Stora [[järnverk]] växte fram där äldre järnbruk funnits, exempelvis i [[Fagersta]], [[Långshyttan]], [[Hofors]], [[Forsbacka]] och [[Söderfors]]. Även helt nya, ur transportsynpunkt bättre lokaliserade, järnverk kom att anläggas. Domnarvets Jernverk anlades 1872-78 utmed järnvägen Falun-Göteborg, och kom att bli en av de främsta anledningarna till staden [[Borlänge]]s etablering på samma plats.

	Införande av [[thomasprocessen]] under 1870-talet revolutionerade järnmalmsbrytningen. Förr hade främst rena [[fosfor]]fria malmer använts vid tillverkningen av kvalitetsjärn. Detta kom nu att ändras, och fosforhaltiga malmer började bli högintressanta. I [[Grängesberg]] gynnades gruvbrytningen av utvecklingen och grunden lades för [[Grängesbergsbolaget]], en av de större industrikoncernerna i Sverige under 1900-talet. Exporten av järnmalmen kom att bli viktig. Flera av gruvorna blev dessutom utlandsägda. Gruvor som [[Blötberget]] och [[Håksberg]] ägdes exempelvis av tyska intressen ända fram till [[andra världskriget]]s slut. Bergslagen hade dock förlorat sina geografiska fördelar nu. Exempelvis spelade inte vattenkraften in längre och transportkostnaderna hade minskat. Lokaliseringen av vidareförädlingen av järnmalmen kunde istället med fördel förläggas vid kusten. Exempel på detta är [[Oxelösunds järnverk]] och [[Norrbottens järnverk]], båda anlagda under 1900-talet långt utanför den egentliga Bergslagsregionen men försörjda av järnvägstransporter därifrån.		Införande av [[thomasprocessen]] under 1870-talet revolutionerade järnmalmsbrytningen. Förr hade främst rena [[fosfor]]fria malmer använts vid tillverkningen av kvalitetsjärn. Detta kom nu att ändras, och fosforhaltiga malmer började bli högintressanta. I [[Grängesberg]] gynnades gruvbrytningen av utvecklingen och grunden lades för [[Grängesbergsbolaget]], en av de större industrikoncernerna i Sverige under 1900-talet. Exporten av järnmalmen kom att bli viktig. Flera av gruvorna blev dessutom utlandsägda. Gruvor som [[Blötberget]] och [[Håksberg]] ägdes exempelvis av tyska intressen ända fram till [[andra världskriget]]s slut. Bergslagen hade dock förlorat sina geografiska fördelar nu. Exempelvis spelade inte vattenkraften in längre och transportkostnaderna hade minskat. Lokaliseringen av vidareförädlingen av järnmalmen kunde istället med fördel förläggas vid kusten. Exempel på detta är Oxelösunds järnverk och Norrbottens järnverk, båda anlagda under 1900-talet långt utanför den egentliga Bergslagsregionen men försörjda av järnvägstransporter därifrån.

	En fortsatt hård konkurrens under 1900-talet resulterade i fortsatta koncentrationer av driften. Under 1920-talets krisår lades många äldre träkolshyttor ned, en utveckling som fortsatte till den sista blåstes ned i mitten på 1960-talet. På 1970-talet kom nästa kris, vilken drabbade i stort sett hela västvärldens stålindustri. En omstöpning av ägarbilden till färre, större och mer produktinriktade företag tillsammans med statliga åtgärder räddade stora delar av Bergslagens stålindustri. Neddragningar har emellertid även varit nödvändiga, framför allt vad gäller gruvdriften, och de järnverk som finns kvar omfattar inte lika många anställda jämfört med mitten av 1900-talet. Under statliga [[SSAB]]:s ledning lades flertalet järnmalmsgruvor ned i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. [[Sulfidmalm]]sbrytningen kom att klara sig bättre. [[Garpenberg]] i [[Hedemora kommun]] med anor från 1300-talet är idag Sveriges äldsta gruva i drift.		En fortsatt hård konkurrens under 1900-talet resulterade i fortsatta koncentrationer av driften. Under 1920-talets krisår lades många äldre träkolshyttor ned, en utveckling som fortsatte till den sista blåstes ned i mitten på 1960-talet. På 1970-talet kom nästa kris, vilken drabbade i stort sett hela västvärldens stålindustri. En omstöpning av ägarbilden till färre, större och mer produktinriktade företag tillsammans med statliga åtgärder räddade stora delar av Bergslagens stålindustri. Neddragningar har emellertid även varit nödvändiga, framför allt vad gäller gruvdriften, och de järnverk som finns kvar omfattar inte lika många anställda jämfört med mitten av 1900-talet. Under statliga [[SSAB]]:s ledning lades flertalet järnmalmsgruvor ned i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. [[Sulfidmalm]]sbrytningen kom att klara sig bättre. [[Garpenberg]] i Hedemora kommun med anor från 1300-talet är idag Sveriges äldsta gruva i drift.

	==Se även==		==Se även==
Rad 53:		Rad 53:
	[[Kategori:Bergslag i Sverige]]		[[Kategori:Bergslag i Sverige]]
	[[Kategori:Informella regioner i Sverige]]		[[Kategori:Informella regioner i Sverige]]

	~~[[ca:Bergslagen]]~~
	~~[[da:Bergslagen]]~~
	~~[[de:Bergslagen]]~~
	~~[[en:Bergslagen]]~~
	~~[[fi:Bergslagen]]~~
	~~[[fr:Bergslagen]]~~
	~~[[he:ברגסלאגן]]~~
	~~[[nl:Bergslagen]]~~
	~~[[nn:Bergslagen]]~~
	~~[[no:Bergslagen]]~~
	~~[[pt:Bergslagen]]~~
	~~[[ru:Бергслаген]]~~

Dan Olsson: 1 version

2013-02-24T16:21:47Z

1 version

Ny sida

[[Image:LA2-Bergslagen-vatten.png|miniatyr|260px|<center>'''''Bergslagen'''''</center>]]
'''Bergslagen''' är ett inte helt klart geografiskt avgränsat område i [[Mellansverige]] som kan sägas omfatta norra och västra delen av [[Västmanland]] inklusive de norra delar av [[Örebro län]] som ingår i Västmanlands landskap, sydöstra [[Värmland]] och södra [[Dalarna]]. En vidare definition av Bergslagen omfattar även delar av [[Närke]], [[Östergötland]], [[Uppland]] och [[Gästrikland]]. Bergslagen har utmärkt sig för [[gruva|gruvdrift]] och [[metallindustri]].

Sedan [[medeltiden]] eller längre har bergshantering, brytning och smältning av malmer ([[bergsbruk]]) haft en stark ställning i området. Vidare förädling skedde ofta utanför Bergslagen vid särskilda [[järnbruk]]. Sedan 1800-talets senare del, när metallindustrin mötte ökad konkurrens, har detta emellertid förändrats till Bergslagens fördel. Fortfarande idag sätter metallindustrin en tydlig prägel på regionen. Sjunkande järnmalmspriser och utländsk konkurrens under 1960- 70-talen (se [[stålkrisen]]) har emellertid resulterat i att samtliga järnmalmsgruvor idag är nedlagda. Den sista, i [[Grängesberg]], stängdes 1989. Brytning av andra metaller och mineraler förekommer dock fortfarande.
==Namnet Bergslagen==

Namnet Bergslagen kommer av att gruvorna utvecklade egna rättssystem under [[bergmästardöme]]n som kallades [[bergslag]]. Allt eftersom nya fyndigheter gjordes bildades nya bergslag. Ordet bergslag i den betydelse nämns första gången 1444 angående [[Norberg]]s hytta, och några år senare, 1508, finns skriftliga belägg för att kalla ett område Bergslagerna. Bergslagerna innefattade östra delar av [[Värmland]], södra [[Dalarna]] och angränsande bergslag i [[Västmanland]] och [[Närke]].<ref>Ekomuseum Bergslagens webbplats</ref> Bergslagen har troligtvis fått sitt namn från det juridiska begreppet "[[lag]]" och inte som tidigare antagits av de arbetslag som fanns vid berget.<ref>Boken om Bergslagen (1988), sida 20.</ref>

==Historia==
[[Fil:Falu koppargruva.jpg|miniatyr|220px|[[Falu koppargruva]]]]
[[Fil:Engelsbergs bruk 1996.jpg|miniatyr|220px|[[Engelsbergs bruk]]]]
[[Fil:Flatenbergshyttan 1992.jpg|miniatyr|220px|[[Flatenbergs hytta]]]]
[[Fil:Grängshammars bruk 2011a.jpg|miniatyr|220px|[[Grängshammars bruk]]]]
[[Fil:Silverringen_2007.jpg|miniatyr|220px|[[Östra Silvbergs gruva]]]]
Utvinning av metaller har skett sedan [[bronsåldern]] i bland annat [[Röda jorden]] ([[Riddarhyttan]]). I nuvarande [[Hedemora kommun]] finns flera lämningar från [[järnåldern]] som vittnar om bergsbruk. Det finns några boplatser från [[stenåldern]] av [[jägarfolk]] i Bergslagen, men det var huvudsakligen under [[medeltiden]] som området befolkades.<ref>http://www.skogforsk.se/kunskapdirekt/templates/popupprint.aspx?id=21080</ref>

I skriftliga källor är Bergslagen känd från 1300-talet med tre [[bergsprivilegier]], till Västra och Östra berget i [[Närke]] ([[Lekebergslagen]], [[Lerbäcks bergslag|Lerbäcks]] och [[Nora bergslag]]), [[Stora Kopparbergs bergslag]] och [[Gästriklands bergslag]]. Genom olika [[regale]] ([[skogsregale|skogs-]], [[strömregale|ström-]] och [[bergsregale]]) kom flera moment i metallframställningen att bli starkt reglerade och krävde särskilda tillstånd ([[privilegium]]), vilka gällde kollektivt för bergslaget vid gruvan men som skilde sig starkt åt från ett bergslag till ett annat.

Till området värvades yrkesskicklighet från Tyskland, Danmark, Skottland och Holland, och arbetskraft (se [[bergsfriden]] och [[skogsfinnar]]), och genom [[täkterätt]]en kom området att få en bofast befolkning. Omkring 1640 förbjöds [[svedjebruk]], och [[savolax]]arna blev [[torpare]] med skyldighet att arbeta som [[kolare]], en viktig roll för bergsbruket. Alla finnar i området verkar dock inte ha varit svedjefinnar, utan det är troligt att det fanns en annan finsk befolkning som arbetade i gruvorna.<ref>Christina Norlander, "Skogsfinsk kolonisation och gruvdrift i en bergslagsbygd", Mälardalens Högskola HT 2009</ref>

Bergsprivilegier innehöll dels skyldigheter som [[avrad]]en till kronan, dels förmåner som att bergsmännen saknade [[rusttjänst]]. Dessa privilegier gällde endast dem som ingick i bergslaget; övriga hade knekthållning i [[Bergsregementet]] och andelen knektar i bergslagssocknarna kunde periodvis vara hög.<ref>''I Noraskogs arkiv'' finns en relation om invånarna i Lindesås på 1500-talet, där 11 knektar av 30 skatteskyldiga invånare betalade [[Älvsborgs lösen]].</ref> [[Skattehemman|Skattebönder]] i området betalade jordskatt på samma sätt som i övriga landet, men andelen [[kronohemman]] kom att bli relativt högt genom [[skogsregale]]t. För att stimulera handeln och viljan att ägna sig åt bergsbruk stiftades städer på 1600-talet, däribland [[Sala]], [[Falun]], [[Säter]] och [[Nora]].

Ekonomihistorikern [[Rolf Adamson]] skriver i [[Nationalencyklopedin]] att "denna klassiska svenska brukspolitik, som bedrevs med växande eftertryck ca 1650–1750, anses vara ett av de mera framgångsrika exemplen på lagstiftning från äldre tid". Han pekar på att en hård lagstiftning i kombination med en uppdelning av de olika momenten i metallindustrin ska ses som en av anledningarna till framgången. I andra länder, exempelvis [[Storbritannien]], var nämligen regleringar och statliga påbud inte alls lika påfallande. Under denna period växte nya bruksbygder fram kring Bergslagen i vilka järn- stål- och manufakturverk kom att lokaliseras. Detta kom att fungera bra fram till 1800-talets senare del då ny teknik och utländsk konkurrens började slå undan grunden för den metallhantering som då bedrevs.

Den s.k. ''[[bruksdöden]]'' gjorde att järnframställningen kom att styras mot allt färre, men större enheter. I detta avseende låg Bergslagen bättre till än de omgivande bruksbygderna, vilka drabbades hårdare av nedläggningarna. Stora [[järnverk]] växte fram där äldre järnbruk funnits, exempelvis i [[Fagersta]], [[Långshyttan]], [[Hofors]], [[Forsbacka]] och [[Söderfors]]. Även helt nya, ur transportsynpunkt bättre lokaliserade, järnverk kom att anläggas. [[Domnarvets Jernverk]] anlades 1872-78 utmed järnvägen [[Falun]]-[[Göteborg]], och kom att bli en av de främsta anledningarna till staden [[Borlänge]]s etablering på samma plats.

Införande av [[thomasprocessen]] under 1870-talet revolutionerade järnmalmsbrytningen. Förr hade främst rena [[fosfor]]fria malmer använts vid tillverkningen av kvalitetsjärn. Detta kom nu att ändras, och fosforhaltiga malmer började bli högintressanta. I [[Grängesberg]] gynnades gruvbrytningen av utvecklingen och grunden lades för [[Grängesbergsbolaget]], en av de större industrikoncernerna i Sverige under 1900-talet. Exporten av järnmalmen kom att bli viktig. Flera av gruvorna blev dessutom utlandsägda. Gruvor som [[Blötberget]] och [[Håksberg]] ägdes exempelvis av tyska intressen ända fram till [[andra världskriget]]s slut. Bergslagen hade dock förlorat sina geografiska fördelar nu. Exempelvis spelade inte vattenkraften in längre och transportkostnaderna hade minskat. Lokaliseringen av vidareförädlingen av järnmalmen kunde istället med fördel förläggas vid kusten. Exempel på detta är [[Oxelösunds järnverk]] och [[Norrbottens järnverk]], båda anlagda under 1900-talet långt utanför den egentliga Bergslagsregionen men försörjda av järnvägstransporter därifrån.

En fortsatt hård konkurrens under 1900-talet resulterade i fortsatta koncentrationer av driften. Under 1920-talets krisår lades många äldre träkolshyttor ned, en utveckling som fortsatte till den sista blåstes ned i mitten på 1960-talet. På 1970-talet kom nästa kris, vilken drabbade i stort sett hela västvärldens stålindustri. En omstöpning av ägarbilden till färre, större och mer produktinriktade företag tillsammans med statliga åtgärder räddade stora delar av Bergslagens stålindustri. Neddragningar har emellertid även varit nödvändiga, framför allt vad gäller gruvdriften, och de järnverk som finns kvar omfattar inte lika många anställda jämfört med mitten av 1900-talet. Under statliga [[SSAB]]:s ledning lades flertalet järnmalmsgruvor ned i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. [[Sulfidmalm]]sbrytningen kom att klara sig bättre. [[Garpenberg]] i [[Hedemora kommun]] med anor från 1300-talet är idag Sveriges äldsta gruva i drift.

==Se även==
* [[Bergslag]]
* [[Bergslagssten]]
* [[Bergslagskamin]]
* [[Bruk]]
* [[Brukssamhälle]]
* [[Engelsbergs bruk]]
* [[Falu koppargruva]]
* [[Sala silvergruva]]
* [[Silverringen, Dalarna]]
* [[Bergsfriden]]

==Källor==
<references/>
*''Nationalencyklopedin''

== Externa länkar ==
*[http://www.guldbrand.se/lbsf/bermber.htm Bergmästarberättelser över gruvorna i Linde och Ramsbergs Bergslag]
*[http://www.bergslagen.se Bergslagen]

{{Coord|59.80000|15.80000|display=title|type:mountain}}

[[Kategori:Bergslag i Sverige]]
[[Kategori:Informella regioner i Sverige]]

[[ca:Bergslagen]]
[[da:Bergslagen]]
[[de:Bergslagen]]
[[en:Bergslagen]]
[[fi:Bergslagen]]
[[fr:Bergslagen]]
[[he:ברגסלאגן]]
[[nl:Bergslagen]]
[[nn:Bergslagen]]
[[no:Bergslagen]]
[[pt:Bergslagen]]
[[ru:Бергслаген]]