Dan Olsson: 1 version

2013-02-23T18:57:15Z

1 version

Ny sida

'''Bergsprivilegium''' var från [[medeltiden]] bergsmännens [[privilegiebrev]], den rätt och de skyldigheter som [[bergsmän]] och [[bergsfrälse]] fick av kronan med deras [[bergsregale]] för att utvinna malm på sina hemman. Bergsprivilegierina upphävdes 1859 då bergshanteringen blev fri i Sverige. Vid sidan av bergsprivilegierna fanns [[bergsordningar]] som reglerade bergsbruket juridiskt.

Bergsprivilegier har i Sverige utfärdats sedan 1300-talet, till bland annat Östra och Västra berget i Närke ([[Lekebergslagen]], [[Lerbäcks bergslag|Lerbäcks-]] och [[Nora bergslag]]), [[Stora Kopparbergets bergslag]] och [[Gästriklands bergslag]], och reglerade bergsmännens och kronans förhållande vad beträffar rätten till inkomsten av bergsbruket. Bergsprivilegierna utgjorde grunden för bergslagen som bildades på medeltiden. I de äldsta privilegiebreven nämns [[bergsfriden]] (asylrätten), som tillgodosåg gruvorna med arbetskraft av fångar.

Den grundläggande orsaken till privilegierna var flera så kallade [[regale]], i första hand [[bergsregalet]]: kronan ägde alla fyndigheter, och bergsmännen hade endast, via privilegiebrevet, nyttjanderätt. Bergsprivilegierna gjorde nyttjanderätten till en plikt att utvinna malm från gruvan och framställa säljbart tackjärn. I utbyte mot att de bröt kronans malm på marken fick de behålla en del av inkomsten. Privilegierna reglerade också kronans [[strömregale]] och gav bergsmännen rätt att förfoga över [[vattenkraft]] till sina [[hyttor]] och hammare, och kontinuerligt upplät kronan sitt [[skogsregale]] så att bergsmännen skulle ha möjlighet att framställa den nödvändiga kolen. Dock kom dessa privilegier att kontrolleras och beviljas av lokala tjänstemän i kronans tjänst, framför allt [[bergmästardöme]]ts [[bergmästare]].

Privilegierna för de olika bergslagen skilde sig åt. Som regel fick bergslagen bara framställa [[tackjärn]], men [[Gästriklands bergslag]] fick dessutom förädla tackjärnet till [[stångjärn]], något som de andra bergslagen tvingades överlåta till [[järnbruk]]en. De första privilegierna innefattade som regel att bergsmännen inte hade plikt att hålla kronan med [[soldat]]er, vilket under [[indelningsverket]] alla andra bönder var förpliktade till. Andra bofasta i Bergslagen hade knekthållning till [[Bergsregementet]]; bergsprivilegierna gällde bara dem som ingick i själva [[bergslag]]et.

Vidare reglerade privilegiebrevet [[skatt]]esatsen som bergsmännen skulle betala kronan för tackjärnet, samt under vilka former deras [[bergsmanshemman]] fick överlåtas. Där också reglerades bergsrättens juridiska instanser, samt beslutades om marknadsdagar. [[Täkterätt]]en, rätten att röja ny mark och låta den gå i arv, är ett av bergsprivilegierna och gällde även fångarna med bergsfrid.

Ordet bergsfrälse är mångtydigt. Under [[medeltiden]] fanns ett slags adelsstånd vid bergsverken som sysslade med [[ädelmetall]]er vid [[Stora Kopparberget]] och [[Åtvidaberg]], som kallas bergsfrälse i källmaterialet.<ref>http://www.ekomuseum.se/vetamer_bergsmannen.html</ref> Dessa behövde liksom annat frälse inte betala skatt till kronan för sin mark. Däremot skattade de för malmen. Många av dessa släkter kom sedermera att få [[adelsbrev]] med hänvisning till sitt gamla frälse. De kom efter [[Gustav Vasa]] att kallas [[bergsadel]], och bergsfrälse kom samtidigt att betyda att vissa hemman fick frälsenatur för att stimulera bergsbruket. Liknande frälsenatur förekom i andra sammanhang, till exempel när kronan ville gynna upptagande av [[ödeshemman]], och innebar inte att dess innehavare tillhörde adeln. Bergsadel blev heller aldrig ett riktigt etablerat begrepp i Sverige. I ett bevarat [[adelsbrev]], utfärdat av [[Gustav II Adolf]], finns dock beteckningen för bergsmannen Kristoffer Olofsson vid Kopparberget. Det bergsfrälse som sedan utvecklades var inte heller av personlig natur. Den betod av att den som innehade bergsfrälset var befriad från [[rusttjänst]], [[kronotionde]] med mera, och gällde även [[täkterätt|täktekarlarna]] vilka hade oavlönat arbetstvång.

Bergsprivilegierna å andra sidan innebar inte fullständigt frälse, utan vissa lättnader. Det kunde röra sig om rätten att slippa [[tull]] vid handel inom ett område, eller skatteunderlättnader. Efter hand förändrades privilegierna. På 1680-talet blev bergslagen i Finspång tvingade till rusttjänst, men de behövde bara utrusta hälften så många soldater som vanliga hemmansägare. Dessa bergssoldater var dock inte verksamma i den reguljära armén, utan vid bergverken som beskydd (se [[bergsknekt]]).

== Källor ==
<references/>
* Nordisk familjebok, bergsadel http://runeberg.org/nfab/0157.html
* Nordisk familjebok, bergsfrälse http://runeberg.org/nfbb/0786.html
* http://www.kulturarvostergotland.se/finspong/berg/bergsprivilegier.htm
* http://histvarld.historiska.se/histvarld/sok/artikel.asp?id=20139
* http://www.pers.katedral.se/~persrvg/Brott%20och%20straff.htm
* http://www.lansstyrelsen.se/NR/rdonlyres/0968F07B-C4DE-4BD2-9D73-6358F45B188F/0/BergetRgb.pdf

[[Kategori:Bergsbruk]]
[[Kategori:Sveriges industrihistoria]]

Bergsprivilegium - Versionshistorik

Dan Olsson: 1 version