Dan Olsson den 25 februari 2013 kl. 00.41

2013-02-25T00:41:28Z

← Äldre version		Versionen från 24 februari 2013 kl. 20.41
Rad 11:		Rad 11:

	[[Kategori:Metallurgi]]		[[Kategori:Metallurgi]]

	~~[[ca:Acer de gresol]]~~
	~~[[en:Crucible steel]]~~
	~~[[es:Acero crucible]]~~
	~~[[fr:Acier au creuset]]~~
	~~[[hr:Čelični lijev]]~~

Dan Olsson: 1 version

2013-02-25T00:04:12Z

1 version

Ny sida

'''Degelstål''' eller ''degelgjutstål'' är [[gjutstål]] framställt genom smältning i [[degel]].

''Degelstålmetoden'' var, före [[götstålsprocesserna]]s intåg under 1800-talets andra hälft, ett sätt ett vanligt sätt att tillverka [[stål]]. Tillverkning av stål genom att smälta [[brännstål]] i [[degel|deglar]] uppfanns i [[Sheffield]], England år [[1740]].<ref name="degel">[http://runeberg.org/nfbf/0025.html Degelstål, Nordisk Familjebok, 1907]</ref> Metoden, som var både dyr och omständlig, gav med rätt råvaror ett stål av yppersta kvalitet lämpat för eggverktyg och fjädrar. För att man skulle få fram ett hårt stål var kolhalten i det mjuka [[stångjärn]]et tvungen att höjas. Kol och stångjärn hettades därför tillsammans upp i en ugn. Järnet man fick fram där smiddes sedan ut till brännstål. Kvaliteten på stålet höjdes därefter ytterligare i degelstålugnen. Brännstålet smältes då ned i deglar, och på så vis blev kolhalten absolut jämn.

Sverige importerade under 1800-talet degelstål från England trots att själva råvaran, stångjärnet, producerades vid de svenska [[vallonbruk]]en. Det ansågs nämligen att endast det svenska ''vallonjärnet'' kunde hålla måttet som råvara vid ståltillverkningen. År [[1870]] bildades emellertid ''Dannemora gjutstålsbolag'' vid [[Österbybruk]] i ett försök att ersätta den engelska importen med inhemsk produktion. Degelstål var svårt att tillverka, och det kom att dröja innan produktionen kom igång på allvar.

Från 1859 införde [[Vikmanshyttans bruk]] en förbättrad variant av degelstålmetoden som kom att kallas CRU-stål efter den dåvarande bruksdisponenten Carl Reinhold Ulff. <ref>[http://gamlavikmanshyttan.se/gamlaindustrin/ulff/ Vikmanshyttans förste bruksdisponent: Carl Reinhold Ulff]</ref> Kolhalten i det färdiga stålet kunde styras genom att man ändrade på mängden järn, malm och kol som tillsattes i degeln.<ref name="degel"/><ref name="grön"/> Syret i järnmalmen (järnmalm består huvudsak av olika former av järnoxid) reagerade med kolet. En förutsättning för ett bra slutresultat var att man hade tillgång till en malm som hade en mycket låg halt av oönskade [[grundämne]]n. I Vikmanshyttan använde man järnmalm från [[Bispbergs gruva]] som levererade malm med en sällsynt hög halt av järn.<ref name="grön">Källa: Torsten Gröning (född 1922), som fram till 1949 arbetade på laboratoriet vid bruket i Vikmanshyttan</ref> Under slutet av 1800-talet började man tillverka [[legering|legerat stål]], dvs stål som var legerat med andra metaller än järn.<ref>[http://gamlavikmanshyttan.se/gamlaindustrin/sjelfherdande/ CRU SJELFHÄRDANDE – ett stål som härdade sig självt?!]</ref> Produktionen av degelstål minskade senare under 1900-talet, och har nu upphört.

==Källor==
<references />

[[Kategori:Metallurgi]]

[[ca:Acer de gresol]]
[[en:Crucible steel]]
[[es:Acero crucible]]
[[fr:Acier au creuset]]
[[hr:Čelični lijev]]

Degelstål - Versionshistorik

Dan Olsson den 25 februari 2013 kl. 00.41

Dan Olsson: 1 version