https://wiki.guldforum.se/w/index.php?action=history&feed=atom&title=J%C3%A4rnmalmsmineraliseringJärnmalmsmineralisering - Versionshistorik2026-11-07T12:29:17ZVersionshistorik för denna sida på wikinMediaWiki 1.43.6https://wiki.guldforum.se/w/index.php?title=J%C3%A4rnmalmsmineralisering&diff=7501&oldid=prevDan Olsson: 1 version2013-02-24T14:37:23Z<p>1 version</p>
<p><b>Ny sida</b></p><div>{{Sammanhang|datum=2012-08}}<br />
{{OVIKT|Varför tar artikeln bara upp Mellansverige?|datum=2012-08}}<br />
De i [[Mellansverige]] helt dominerande järnmalmsmineralerna är [[magnetit]] (Fe<sub>3</sub>O<sub>4</sub>) och blodsten eller [[hematit]] (Fe<sub>2</sub>O<sub>3</sub>). Ofta förekommer båda mineralerna i en malmkropp. Magnetiten är starkt magnetisk till skillnad från blodstenen, som fått sitt namn av att den vid repning med t ex kniv får ett rött streck. Andra karaktäristiska mineral kan vara knutna till vissa fyndigheter, t ex den [[fosfor]]rika [[apatit]]en, som i [[Grängesberg]] och [[Idkerberget]] medfört att råmalmen betraktas som en fosforrik järnmalm (ca 1&nbsp;% P). [[Manganoxid]]er och [[mangansilikat]] följer t ex malmer i [[Basttjärn]] och [[Dannemora]], som således benämns [[mangan]]rik (upp till 3-4&nbsp;% Mn).<br />
<br />
Även innehållet [[kalk]] (CaO) och [[kiselsyra]] (SiO<sub>2</sub>) är av betydelse. Kalkrika malmer benämns basiska, SiO<sub>2</sub>-rika är däremot sura. Moderna masugnprocesser är även känsliga för innehållet alkali (Na<sub>2</sub>O+K<sub>2</sub>O) i malmen. Denna får ej överskrida 0,15&nbsp;%.<ref>''De mellansvenska järnmalmsgruvorna 1930-1980'' - En teknikhistorisk studie av Boris Serning, Karl-Axel Björkstedt och Curt Westlund, IVA-rapport 322, Ingenjörsvetenskapsakademin 1987, ISBN 91-7082-4142</ref><ref>[http://www.bergsbruk.se/tips.htm Bergsbruk.se/tips]</ref><br />
<br />
==Källor==<br />
<references /><br />
<br />
[[Kategori:Mineralogi]]</div>Dan Olsson