Permalloy - Versionshistorik

Dan Olsson den 2 mars 2013 kl. 21.08

2013-03-02T21:08:30Z

← Äldre version		Versionen från 2 mars 2013 kl. 16.08
Rad 5:		Rad 5:

	==Utveckling==		==Utveckling==
	Permalloy utvecklades ursprungligen vid början av [[1900-talet]] för att [[Elektromagnetisk induktion\|induktivt]] kompensera telegrafkablar.<ref name="Green">{{Webbref \|efternamn = Green \|förnamn = Allen \|titel = 150 Years Of Industry & Enterprise At Enderby's Wharf \|verk = History of the Atlantic Cable and Undersea Communications \|utgivare = FTL Design \|datum = 2004 \|url = http://atlantic-cable.com/Article/EnderbyAG/index.htm \|hämtdatum = 28 februari 2012}}</ref>. När den första transatlantiska ~~[[Sjökabel\|~~undervattenstelegrafkabeln]] lades på 1860-talet fann man att en oväntat hög kapacitiv reaktans förorsakade störningar som minskade den maximala signaleringshastigheten till endast 10 - 12 ord per minut.<ref name="Green" /> Förutsättningar för överföring av signaler via kablar utan distorsion utarbetades för första gången matematiskt 1885 av [[Oliver Heaviside]].<ref name="Bragg">Bragg, L. ''Electricity'' (London: G. Bell & Sons, 1943) p. 212-3.</ref> Det upptäcktes av Karup i [[Danmark]] att en kabels [[kapacitiv]]a [[reaktans]] kunde kompenseras genom att linda den med en [[tråd]] eller [[tejp]] av [[metall]] med hög permeabilitet, och på så sätt öka induktansen. Efter en långvarig efterforskning upptäcktes permalloy 1914 av [[Gustav Elmén]] vid [[Bell Labs]], som fann att det hade högre [[permeabilitet]] än kiselstål. Senare, 1923, fann han att dess permeabilitet kunde starkt förbättras genom värmebehandling. En inpackning med permalloyband kan enligt uppgift fyrfaldigt öka signaleringshastigheten på en telegrafkabel.<ref name="Green" />		Permalloy utvecklades ursprungligen vid början av 1900-talet för att [[Elektromagnetisk induktion\|induktivt]] kompensera telegrafkablar.<ref name="Green">{{Webbref \|efternamn = Green \|förnamn = Allen \|titel = 150 Years Of Industry & Enterprise At Enderby's Wharf \|verk = History of the Atlantic Cable and Undersea Communications \|utgivare = FTL Design \|datum = 2004 \|url = http://atlantic-cable.com/Article/EnderbyAG/index.htm \|hämtdatum = 28 februari 2012}}</ref>. När den första transatlantiska undervattenstelegrafkabeln lades på 1860-talet fann man att en oväntat hög kapacitiv reaktans förorsakade störningar som minskade den maximala signaleringshastigheten till endast 10 - 12 ord per minut.<ref name="Green" /> Förutsättningar för överföring av signaler via kablar utan distorsion utarbetades för första gången matematiskt 1885 av Oliver Heaviside.<ref name="Bragg">Bragg, L. ''Electricity'' (London: G. Bell & Sons, 1943) p. 212-3.</ref> Det upptäcktes av Karup i Danmark att en kabels [[kapacitiv]]a [[reaktans]] kunde kompenseras genom att linda den med en tråd eller tejp av [[metall]] med hög permeabilitet, och på så sätt öka induktansen. Efter en långvarig efterforskning upptäcktes permalloy 1914 av Gustav Elmén vid Bell Labs, som fann att det hade högre [[permeabilitet]] än kiselstål. Senare, 1923, fann han att dess permeabilitet kunde starkt förbättras genom värmebehandling. En inpackning med permalloyband kan enligt uppgift fyrfaldigt öka signaleringshastigheten på en telegrafkabel.<ref name="Green" />

	==Andra sammansättningar==		==Andra sammansättningar==
	Andra sammansättningar av permalloy finns tillgängliga och betecknas med ett numerisk prefix som anger procenthalten [[nickel]] i [[legering]]en. Till exempel betyder beteckningen ''45 permalloy'' att legeringen innehåller 45% nickel och 55% [[järn]]. ''Molybden permalloy'', en legering bestående av 81% nickel, 17% järn och 2% [[molybden]], uppfanns 1940 vid [[Bell Labs]]. När materialet användes i telefonlinjer av [[koppar]] för långa avstånd, medförde det en tiofaldig ökning av högsta linjehastighet.<ref name="Bragg" /> [[Supermalloy]] med 77% Ni, 14% Fe, 5% Cu, och 4% Mo, är också välkänt för sin höga prestanda som mjukmagnetiskt material och kännetecknas av hög [[permeabilitet]] och låg [[koercivitet]].		Andra sammansättningar av permalloy finns tillgängliga och betecknas med ett numerisk prefix som anger procenthalten [[nickel]] i [[legering]]en. Till exempel betyder beteckningen ''45 permalloy'' att legeringen innehåller 45% nickel och 55% [[järn]]. ''Molybden permalloy'', en legering bestående av 81% nickel, 17% järn och 2% [[molybden]], uppfanns 1940 vid Bell Labs. När materialet användes i telefonlinjer av [[koppar]] för långa avstånd, medförde det en tiofaldig ökning av högsta linjehastighet.<ref name="Bragg" /> [[Supermalloy]] med 77% Ni, 14% Fe, 5% Cu, och 4% Mo, är också välkänt för sin höga prestanda som mjukmagnetiskt material och kännetecknas av hög [[permeabilitet]] och låg [[koercivitet]].

	==Se även==		==Se även==
Rad 27:		Rad 27:
	[[Kategori:Magnetism]]		[[Kategori:Magnetism]]
	[[Kategori:Elektroteknik]]		[[Kategori:Elektroteknik]]

	~~[[ar:الأُشابة]]~~
	~~[[ca:Permaloy]]~~
	~~[[cs:Permalloy]]~~
	~~[[en:Permalloy]]~~
	~~[[es:Permalloy]]~~
	~~[[fr:Permalloy]]~~
	~~[[ko:퍼멀로이]]~~
	~~[[it:Permalloy]]~~
	~~[[ja:パーマロイ]]~~
	~~[[pl:Permaloj]]~~
	~~[[pt:Permalloy]]~~
	~~[[ru:Пермаллой]]~~
	~~[[uk:Пермалой]]~~
	~~[[vi:Permalloy]]~~
	~~[[zh:透磁合金]]~~

Dan Olsson: 1 version

2013-02-27T17:05:14Z

1 version

Ny sida

[[Bild:Permalloy strip.jpg|thumb|En liten bit permalloy]]
'''Permalloy''' är en magnetisk [[legering]] bestående av 20% [[järn]] och 80% [[nickel]]. Legeringen har anmärkningsvärt hög magnetisk [[permeabilitet]], vilket gör den användbar som ett [[Magnetisk kärna|magnetiskt kärnmaterial]] i elektrisk och elektronisk utrustning. Materialet kan även användas för avskärmning av [[magnetfält]]. Kommersiella legeringar av permalloy har normalt en [[relativ permeabilitet]] på ungefär 100.000, jämfört med några tusen för vanligt [[stål]].<ref name="Jiles">{{Bokref |efternamn = Jiles |förnamn = David |titel = Introduction to Magnetism and Magnetic Materials |utgivare = CRC Press |datum = 1998 |sid = 354 |url = http://books.google.com/?id=axyWXjsdorMC&pg=PA354&dq=mu+metal |isbn = 0412798603 }}</ref>

Förutom hög permeabilitet är dess andra magnetiska egenskaper låg [[koercivitet]], närmast obefintlig [[magnetostriktion]] samt betydande [[anisotrop]] [[magnetoresistans]]. Dess låga magnetostriktion är kritisk för industriella tillämpningar, där den kan användas i tunna filmer med variabla påkänningar som annars skulle orsaka en förödande stor variation i magnetiska egenskaper. Elektriska resistiviteten för permalloy varierar i allmänhet inom intervallet 5% beroende på styrkan och riktningen av ett pålagt magnetfält. Permalloy har vanligtvis en ytcentrerad kubisk kristallstruktur med en gitterkonstant på cirka 0,355 nm i närheten av en nickel-koncentration av 80%. Permalloy används i [[transformatorplåt]] och magnetiska inspelningshuvuden.

==Utveckling==
Permalloy utvecklades ursprungligen vid början av [[1900-talet]] för att [[Elektromagnetisk induktion|induktivt]] kompensera telegrafkablar.<ref name="Green">{{Webbref |efternamn = Green |förnamn = Allen |titel = 150 Years Of Industry & Enterprise At Enderby's Wharf |verk = History of the Atlantic Cable and Undersea Communications |utgivare = FTL Design |datum = 2004 |url = http://atlantic-cable.com/Article/EnderbyAG/index.htm |hämtdatum = 28 februari 2012}}</ref>. När den första transatlantiska [[Sjökabel|undervattenstelegrafkabeln]] lades på 1860-talet fann man att en oväntat hög kapacitiv reaktans förorsakade störningar som minskade den maximala signaleringshastigheten till endast 10 - 12 ord per minut.<ref name="Green" /> Förutsättningar för överföring av signaler via kablar utan distorsion utarbetades för första gången matematiskt 1885 av [[Oliver Heaviside]].<ref name="Bragg">Bragg, L. ''Electricity'' (London: G. Bell & Sons, 1943) p. 212-3.</ref> Det upptäcktes av Karup i [[Danmark]] att en kabels [[kapacitiv]]a [[reaktans]] kunde kompenseras genom att linda den med en [[tråd]] eller [[tejp]] av [[metall]] med hög permeabilitet, och på så sätt öka induktansen. Efter en långvarig efterforskning upptäcktes permalloy 1914 av [[Gustav Elmén]] vid [[Bell Labs]], som fann att det hade högre [[permeabilitet]] än kiselstål. Senare, 1923, fann han att dess permeabilitet kunde starkt förbättras genom värmebehandling. En inpackning med permalloyband kan enligt uppgift fyrfaldigt öka signaleringshastigheten på en telegrafkabel.<ref name="Green" />

==Andra sammansättningar==
Andra sammansättningar av permalloy finns tillgängliga och betecknas med ett numerisk prefix som anger procenthalten [[nickel]] i [[legering]]en. Till exempel betyder beteckningen ''45 permalloy'' att legeringen innehåller 45% nickel och 55% [[järn]]. ''Molybden permalloy'', en legering bestående av 81% nickel, 17% järn och 2% [[molybden]], uppfanns 1940 vid [[Bell Labs]]. När materialet användes i telefonlinjer av [[koppar]] för långa avstånd, medförde det en tiofaldig ökning av högsta linjehastighet.<ref name="Bragg" /> [[Supermalloy]] med 77% Ni, 14% Fe, 5% Cu, och 4% Mo, är också välkänt för sin höga prestanda som mjukmagnetiskt material och kännetecknas av hög [[permeabilitet]] och låg [[koercivitet]].

==Se även==
* [[Mymetall]]
* [[Sendust]]
* [[Supermalloy]] (ett material med ännu högre magnetisk permeabilitet)

==Referenser==
Artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel: ''[http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Permalloy&oldid=469128511 Permalloy]'', läst den 28 februari 2012 där följande noter och källor anges.
===Noter===
<references/>
===Tryckta källor===
* Richard M. Bozorth, ''Ferromagnetism,'' Wiley-IEEE Press (1993 reissue), ISBN 0-7803-1032-2.
* P. Ciureanu and S. Middelhoek, eds., ''Thin Film Resistive Sensors,'' Institute of Physics Publishing (1992), ISBN 0-7503-0173-2.

[[Kategori:Legeringar]]
[[Kategori:Magnetism]]
[[Kategori:Elektroteknik]]

[[ar:الأُشابة]]
[[ca:Permaloy]]
[[cs:Permalloy]]
[[en:Permalloy]]
[[es:Permalloy]]
[[fr:Permalloy]]
[[ko:퍼멀로이]]
[[it:Permalloy]]
[[ja:パーマロイ]]
[[pl:Permaloj]]
[[pt:Permalloy]]
[[ru:Пермаллой]]
[[uk:Пермалой]]
[[vi:Permalloy]]
[[zh:透磁合金]]