Dan Olsson den 25 februari 2013 kl. 01.02

2013-02-25T01:02:08Z

← Äldre version		Versionen från 24 februari 2013 kl. 20.02
Rad 42:		Rad 42:
	[[Kategori:Geologi]]		[[Kategori:Geologi]]
	[[Kategori:Glaciologi]]		[[Kategori:Glaciologi]]

	~~[[ca:Ajustament postglacial]]~~
	~~[[cs:Postglaciální vzestup]]~~
	~~[[da:Landhævning]]~~
	~~[[de:Postglaziale Landhebung]]~~
	~~[[el:Μεταπαγετώδης άνοδος]]~~
	~~[[en:Post-glacial rebound]]~~
	~~[[es:Ajuste postglacial]]~~
	~~[[fr:Rebond post-glaciaire]]~~
	~~[[ka:გლაციოიზოსტაზია]]~~
	~~[[nl:Postglaciale bodembeweging]]~~
	~~[[no:Landhevning]]~~
	~~[[nn:Landheving]]~~
	~~[[pl:Ruchy izostatyczne]]~~
	~~[[ru:Гляциоизостазия]]~~
	~~[[fi:Maankohoaminen]]~~
	~~[[uk:Гляціоізостазія]]~~

Dan Olsson: 1 version

2013-02-23T18:20:44Z

1 version

← Äldre version	Versionen från 23 februari 2013 kl. 13.20
(Ingen skillnad)

212.255.44.199: /* Externa länkar */

2013-02-14T14:17:05Z

Externa länkar

Ny sida

[[Fil:PGR Paulson07 big.jpg|thumb|330px|I röda områden sker en landhöjning som är större än havsnivåhöjningen, och i blå områden sker en skenbar landsäkning till följd av smältande polarisar. Figurernas färgskalor har olika upplösning, och anger landförändring i mm/år (vatten-densitets-ekvivalenter). <ref>http://grace.jpl.nasa.gov/data/pgr/ Landhöjningsberäkning utifrån NASA GRACE-satellitdata</ref>]][[Fil:Suomi_jaakauden_jalkeen.png|thumb|180px|Exempel på postglacial landhöjning i Bottenviken och Finland på 11 000 år.]]

'''Postglacial landhöjning''' är [[landhöjning]] orsakad av att [[jordskorpan]] återvänder till ett mekaniskt [[viloläge]] efter att ha befriats från [[tryck]] av [[inlandsis]].

I slutet av senaste [[istid]]en var delar av norra Europa och Nordamerika täckta av ett upp till 4 km tjockt istäcke. Isen pressade genom sin tyngd ner jordskorpan i [[manteln]]. När isen smälte undan, började landet att stiga igen. På grund av jordmantelns höga [[viskositet]] tar denna process tusentals år.

Forskning har visat att landhöjningen inledningsvis var omkring 75 mm/år. Denna fas pågick i cirka 2000 år då isen tunnades ut och drog sig undan. När isen hade försvunnit, minskade landhöjningen till cirka 25 mm/år, och avtog sedan exponentiellt. Landhöjningen beräknas pågå i cirka 10 000 år till. Där landhöjningen idag är som störst kan 50–100 m landhöjning återstå. Exempelvis beräknas att [[Kvarken]] kommer att torrläggas vilket leder till att [[Bottenviken]] blir en sötvattenssjö med älvförbindelse till [[Bottenhavet]].

I Sverige har den totala landhöjningen haft sitt maximum i [[Ångermanland]] ([[Höga kusten]]), där landet har höjt sig 800 meter sedan landet trycktes ned som mest under istiden.<ref>[http://www.raa.se/cms/extern/se_och_besoka/varldsarv/hoga_kusten.html Riksantivarieämbetet]</ref> För närvarande är landhöjningen i Sverige mellan -0,5 mm/år och 9,2 mm/år. Den största landhöjningen äger rum i [[Furuögrund]] i norra [[Västerbotten]]s kustland. Det negativa värdet (alltså en landsänkning) gäller för [[Skåne]]. I [[Mälardalen]] är höjningen cirka 4 mm/år och kring Höga kusten cirka 8 mm/år.<ref>{{bokref |redaktör=Wastenson Leif, Fredén Curt |titel=Sveriges nationalatlas. Berg och jord |utgåva=3. utg. |år=2002 |utgivare=Sveriges nationalatlas (SNA)|sid=101 |utgivningsort=Vällingby |språk=swe |isbn=91-87760-50-9 (inb.) |libris=8814813}}</ref>

Den pågående klimatförändringen kan resultera i att landhöjningen minskar pga att medelhavsvattenytan höjs. I en prognos från ett FN-organ 2007 har prognosticerats en höjning av medelhavsvattenytan på 0,15–0,5 m under de närmaste 100 åren. För exempelvis Stockholms del som har en skenbar landhöjning på knappt 4 mm/år vid en höjning av medelhavsvattenytan på drygt 1 mm/år, skulle detta innebära att landhöjningen hamnar i intervallet 0–3,5 mm/år de närmaste 100 åren.

== Upptäcktshistoria ==
I Sverige trodde man på sjuttonhundratalet att det rörde sig om en ''[[vattuminskning]]''. På initiativ av [[Anders Celsius]] inhöggs ett antal märken i bergväggar runt om i landet. Med hjälp av dessa kunde man redan 1765 konstatera att det inte var en vattenminskning utan en olikformig landhöjning. Orsaken till landhöjningen var dock okänd tills skotten [[Thomas Jamieson]] 1865 satte den i samband med teorin om [[Weichsel (geologi)|istiden]] som [[Louis Agassiz]] hade presenterat 1837. Först efter [[Gerard De Geer (1858-1943)|Gerard De Geers]] undersökningar 1890 av gamla strandlinjer, blev teorin allmänt accepterad.

== Effekter ==
[[Fil:Landhöjningen i Stockholm.jpg|thumb|Den postglaciala landhöjningens effekter på strandlinjer i [[Stockholm]]sområdet.]]
En konsekvens av landhöjningen är den [[tillandning]] som sker när land stiger ur havet. Vid Ångermanland ligger exempelvis [[högsta kustlinjen]] cirka 300 m högre än dagens strandlinje. En annan konsekvens är att insjöars storlek ändras. Eftersom landhöjningen är som störst vid Västerbottenskusten, kommer sjöar söder därom och med avlopp i söder att krympa medan sådana sjöar med avlopp i norr växer. Ett exempel är Vättern med avlopp vid Motala. Där stiger vattnet allt högre nere vid Jönköping. I norra Norrland avtar landhöjningen ju längre in i landet man kommer, varför de inre delarna av flertalet sjöar med en viss utsträckning har en långsamt stigande vattennivå. De stora lapplandssjöarna har t ex en stigande vattennivå närmast fjällkedjan, där landhöjningen är långsammare än vid utloppet, som i regel ligger närmast Bottenvikskusten.

Landhöjningen har haft stor betydelse i Skandinavien. Mälaren var tidigare en vik av Östersjön, men på grund av landhöjningen skars den av med början för ca 1000 år sedan, vilket påverkade att Stockholm anlades i mitten av 1200-talet. Många skandinaviska hamnstäder, exempelvis [[Östhammar]], [[Vasa]] och [[Torneå]], har flyttats en eller flera gånger då hamnen grundats upp.

I Storbritannien var Skottland men inte södra England istäckt. Idag sker därför en landsänkning i södra England vilket ökar risken för översvämningar från havet, speciellt i områdena vid de nedre delarna av floden [[Themsen]]. I kombination med klimatförändringen innebär detta att Londons översvämningsbarriärer ([[Thames Barrier]]) kommer att bli underdimensionerade redan efter 2030.

De [[Stora sjöarna]] i Nordamerika ligger i stort sett på ''pivotlinjen'' mellan land som höjs och sänks. ''[[Lake Superior]]'' (Övre sjön) var tidigare del av en mycket större sjö tillsammans med ''[[Lake Michigan]]'' och ''[[Lake Huron]]'', men landhöjningen delade upp sjöarna för 2100 år sedan. Idag sker en landsänkning vid sjöarnas sydstränder medan landhöjning sker vid deras nordstränder.

== Referenser ==
<references/>

== Se även ==
* [[Vattuminskning]]
* [[Landhöjning]]
* [[Landhöjningen i Stockholm]]
* [[Strandförskjutning]]
* [[Transgression]]
* [[Östersjöns utvecklingshistoria]]

== Externa länkar ==
* [http://www.lantmateriet.se/templates/LMV_Page.aspx?id=15100 Lantmäteriets sida om landhöjning, med karta]
* [http://www.oso.chalmers.se/oso/geo/gps/bifrost/html-sv/raise.html GPS-baserad karta]
* [http://www.planet-wissen.de/laender_leute/ostsee/binnenmeer_ostsee/index.jsp Östersjöns historia på "Planet Wissen" (på tyska)]

[[Kategori:Geologi]]
[[Kategori:Glaciologi]]

[[ca:Ajustament postglacial]]
[[cs:Postglaciální vzestup]]
[[da:Landhævning]]
[[de:Postglaziale Landhebung]]
[[el:Μεταπαγετώδης άνοδος]]
[[en:Post-glacial rebound]]
[[es:Ajuste postglacial]]
[[fr:Rebond post-glaciaire]]
[[ka:გლაციოიზოსტაზია]]
[[nl:Postglaciale bodembeweging]]
[[no:Landhevning]]
[[nn:Landheving]]
[[pl:Ruchy izostatyczne]]
[[ru:Гляциоизостазия]]
[[fi:Maankohoaminen]]
[[uk:Гляціоізостазія]]

Postglacial landhöjning - Versionshistorik

Dan Olsson den 25 februari 2013 kl. 01.02

Dan Olsson: 1 version

212.255.44.199: /* Externa länkar */