Dan Olsson den 26 februari 2013 kl. 22.13

2013-02-26T22:13:51Z

← Äldre version		Versionen från 26 februari 2013 kl. 18.13
Rad 1:		Rad 1:
	~~{{olika}}~~

	{{grundämne		{{grundämne
	\|föreg-namn=[[jod]]		\|föreg-namn=[[jod]]
Rad 99:		Rad 97:

	== Historia ==		== Historia ==
	Xenon upptäcktes i [[England]] av [[William Ramsay]] och [[Morris Travers]] den 12 juli 1898, en kort tid efter deras upptäckt av grundämnena [[krypton]] och [[neon]]. Med en maskin som kunde framställa flytande luft försökte de två forskarna extrahera en tyngre gas med fraktionerad destillation ur flytande krypton.<ref>{{Tidningsref \|författare = W. Ramsay and M. W. Travers\|titel = On the extraction from air of the companions of argon, and neon\|tidning = Report of the Meeting of the British Association for the Advancement of Science\|datum = 1898\|sidor = 828}}</ref><ref>{{Webbref \| titel = It's Elemental – Xenon\| url = http://education.jlab.org/itselemental/ele054.html\| författare = Gagnon\| förnamn = Steve\| hämtdatum = 2007-06-16\| utgivare = Thomas Jefferson National Accelerator Facility}}</ref> Ramsay föreslog namnet ''xenon'' för gasen utifrån det [[grekiska]] ordet ''ξένον'' [xenon], [[neutrum]]-[[singular]]-formen av ''ξένος'' [xenos], vilket betyder främmande, annorlunda, eller gäst.<ref>{{Bokref \|författare = Anonym \|editor = Daniel Coit Gilman, Harry Thurston Peck, Frank Moore Colby \|år = 1904 \|titel = The New International Encyclopædia \|utgivare = Dodd, Mead and Company \|sid = 906}}</ref><ref>{{Bokref \|författare = Staff \|år = 1991 \|titel = The Merriam-Webster New Book of Word Histories \|sid = 513 \|utgivare = Merriam-Webster, Inc. \|id = ISBN 0-87779-603-3}}</ref> 1902 uppskattade Ramsay proportionen xenon i jordens atmosfär till en på 20 miljoner.<ref>{{Tidningsref \|författare = Ramsay\|förnamn = William\|titel = An Attempt to Estimate the Relative Amounts of Krypton and of Xenon in Atmospheric Air\|tidning = Proceedings of the Royal Society of London\|datum = 1902\|volym = 71\|sidor = 421–426\|url = http://adsabs.harvard.edu/abs/1902RSPS...71..421R\|hämtdatum = 2 oktober 2007}}</ref>		Xenon upptäcktes i England av William Ramsay och Morris Travers den 12 juli 1898, en kort tid efter deras upptäckt av grundämnena [[krypton]] och [[neon]]. Med en maskin som kunde framställa flytande luft försökte de två forskarna extrahera en tyngre gas med fraktionerad destillation ur flytande krypton.<ref>{{Tidningsref \|författare = W. Ramsay and M. W. Travers\|titel = On the extraction from air of the companions of argon, and neon\|tidning = Report of the Meeting of the British Association for the Advancement of Science\|datum = 1898\|sidor = 828}}</ref><ref>{{Webbref \| titel = It's Elemental – Xenon\| url = http://education.jlab.org/itselemental/ele054.html\| författare = Gagnon\| förnamn = Steve\| hämtdatum = 2007-06-16\| utgivare = Thomas Jefferson National Accelerator Facility}}</ref> Ramsay föreslog namnet ''xenon'' för gasen utifrån det [[grekiska]] ordet ''ξένον'' [xenon], [[neutrum]]-[[singular]]-formen av ''ξένος'' [xenos], vilket betyder främmande, annorlunda, eller gäst.<ref>{{Bokref \|författare = Anonym \|editor = Daniel Coit Gilman, Harry Thurston Peck, Frank Moore Colby \|år = 1904 \|titel = The New International Encyclopædia \|utgivare = Dodd, Mead and Company \|sid = 906}}</ref><ref>{{Bokref \|författare = Staff \|år = 1991 \|titel = The Merriam-Webster New Book of Word Histories \|sid = 513 \|utgivare = Merriam-Webster, Inc. \|id = ISBN 0-87779-603-3}}</ref> 1902 uppskattade Ramsay proportionen xenon i jordens atmosfär till en på 20 miljoner.<ref>{{Tidningsref \|författare = Ramsay\|förnamn = William\|titel = An Attempt to Estimate the Relative Amounts of Krypton and of Xenon in Atmospheric Air\|tidning = Proceedings of the Royal Society of London\|datum = 1902\|volym = 71\|sidor = 421–426\|url = http://adsabs.harvard.edu/abs/1902RSPS...71..421R\|hämtdatum = 2 oktober 2007}}</ref>

	Under 1930-talet började ingenjören [[Harold Edgerton]] att undersöka [[stroboskop]]tekniken för höghastighetsfotografier. Detta fick honom att uppfinna xenonblixtlampan. I xenonblixtlampan alstras ljus genom att man sänder en hastig [[elektrisk ström]] genom ett glasrör fyllt med xenongas. 1934 kunde Edgerton generera korta blixtar (cirka en mikrosekund) med hjälp av metoden.<ref name=burke/><ref>{{Webbref \| titel = History\| url = http://www.millisecond-cine.com/history.html\| författare = Anonymous\| hämtdatum = 2007-11-07\| utgivare = Millisecond Cinematography}}</ref><ref>{{Webbref \| titel = Lamp-pumped lasers\| verk = Encyclopedia of Laser Physics and Technology\| url = http://www.rp-photonics.com/lamp_pumped_lasers.html\| författare = Paschotta\| förnamn = Rüdiger\| datum = [[1 november]], [[2007]]\| hämtdatum = 2007-11-07\| utgivare = RP Photonics}}</ref>		Under 1930-talet började ingenjören Harold Edgerton att undersöka [[stroboskop]]tekniken för höghastighetsfotografier. Detta fick honom att uppfinna xenonblixtlampan. I xenonblixtlampan alstras ljus genom att man sänder en hastig [[elektrisk ström]] genom ett glasrör fyllt med xenongas. 1934 kunde Edgerton generera korta blixtar (cirka en mikrosekund) med hjälp av metoden.<ref name=burke/><ref>{{Webbref \| titel = History\| url = http://www.millisecond-cine.com/history.html\| författare = Anonymous\| hämtdatum = 2007-11-07\| utgivare = Millisecond Cinematography}}</ref><ref>{{Webbref \| titel = Lamp-pumped lasers\| verk = Encyclopedia of Laser Physics and Technology\| url = http://www.rp-photonics.com/lamp_pumped_lasers.html\| författare = Paschotta\| förnamn = Rüdiger\| datum = [[1 november]], [[2007]]\| hämtdatum = 2007-11-07\| utgivare = RP Photonics}}</ref>

	Albert R. Behnke Jr. började 1939 utforska orsakerna till "berusningen" hos djuphavsdykarna i den amerikanska flottan. Han undersökte effekterna av olika inandningsblandningar på sina testpersoner, och upptäckte att detta ledde till att dykarna kände av en förändring av djupet de befann sig på, trots att de i själv verket befann sig på samma djup som tidigare. Från dessa resultat drog han slutsatsen att xenongas kunde tjäna som ett generellt [[anestetikum]]. Trots att Lazharev, i Ryssland, ska ha studerat xenonanestetikum redan 1941 så publicerades inte den första vetenskapliga rapporten om xenons anestetiska effekt förrän 1946, och då av J.H. Lawrence, som hade utfört experiment på möss. Som ett kirurgiskt anestetikum användes xenon för första gången 1951 av Stuart C. Cullen som framgångsrikt utförde operation på två patienter med xenon som anestetikum.<ref>{{Tidningsref \|författare = Marx, Thomas; Schmidt, Michael; Schirmer, Uwe; Reinelt, Helmut\|titel = Xenon anesthesia\|tidning = Journal of the Royal Society of Medicine\|datum = 2000\|volym = 93\|sidor = 513–517\|url = http://www.jrsm.org/cgi/reprint/93/10/513.pdf\|hämtdatum = 2 oktober 2007}}</ref>		Albert R. Behnke Jr. började 1939 utforska orsakerna till "berusningen" hos djuphavsdykarna i den amerikanska flottan. Han undersökte effekterna av olika inandningsblandningar på sina testpersoner, och upptäckte att detta ledde till att dykarna kände av en förändring av djupet de befann sig på, trots att de i själv verket befann sig på samma djup som tidigare. Från dessa resultat drog han slutsatsen att xenongas kunde tjäna som ett generellt [[anestetikum]]. Trots att Lazharev, i Ryssland, ska ha studerat xenonanestetikum redan 1941 så publicerades inte den första vetenskapliga rapporten om xenons anestetiska effekt förrän 1946, och då av J.H. Lawrence, som hade utfört experiment på möss. Som ett kirurgiskt anestetikum användes xenon för första gången 1951 av Stuart C. Cullen som framgångsrikt utförde operation på två patienter med xenon som anestetikum.<ref>{{Tidningsref \|författare = Marx, Thomas; Schmidt, Michael; Schirmer, Uwe; Reinelt, Helmut\|titel = Xenon anesthesia\|tidning = Journal of the Royal Society of Medicine\|datum = 2000\|volym = 93\|sidor = 513–517\|url = http://www.jrsm.org/cgi/reprint/93/10/513.pdf\|hämtdatum = 2 oktober 2007}}</ref>

	1960 upptäckte den amerikanska fysikern [[John Reynolds]] att vissa [[meteorit]]er innehöll en isotopisk avvikelse i form av ett överflöd av xenon-129. Han kom fram till att detta var en [[sönderfallsprodukt]] av radioaktiva [[jod]]-129. Eftersom [[halveringstid]]en för <sup>129</sup>I är 16 miljoner år påvisade detta att meteoriterna hade bildats under [[solsystemet]]s tidiga historia, eftersom <sup>129</sup>I-isotopen troligtvis blev till innan solsystemet antagit sin form.<ref>{{Bokref \|förnamn = Donald D. \|efternamn = Clayton \|år = 1983 \|titel = Principles of Stellar Evolution and Nucleosynthesis \|sid = 75 \|upplaga = 2:a upplagan \|utgivare = University of Chicago Press \|id = ISBN 0-226-10953-4}}</ref><ref>{{Webbref \| titel = John H. Reynolds, Physics: Berkeley\| url = http://content.cdlib.org/xtf/view?docId=hb1r29n709&doc.view=content&chunk.id=div00061&toc.depth=1&brand=oac&anchor.id=0\| författare = Bolt, B. A.; Packard, R. E.; Price, P. B.\| år = 2007\| hämtdatum = 2007-10-01\| utgivare = The University of California, Berkeley}}</ref>		1960 upptäckte den amerikanska fysikern John Reynolds att vissa [[meteorit]]er innehöll en isotopisk avvikelse i form av ett överflöd av xenon-129. Han kom fram till att detta var en [[sönderfallsprodukt]] av radioaktiva [[jod]]-129. Eftersom [[halveringstid]]en för <sup>129</sup>I är 16 miljoner år påvisade detta att meteoriterna hade bildats under [[solsystemet]]s tidiga historia, eftersom <sup>129</sup>I-isotopen troligtvis blev till innan solsystemet antagit sin form.<ref>{{Bokref \|förnamn = Donald D. \|efternamn = Clayton \|år = 1983 \|titel = Principles of Stellar Evolution and Nucleosynthesis \|sid = 75 \|upplaga = 2:a upplagan \|utgivare = University of Chicago Press \|id = ISBN 0-226-10953-4}}</ref><ref>{{Webbref \| titel = John H. Reynolds, Physics: Berkeley\| url = http://content.cdlib.org/xtf/view?docId=hb1r29n709&doc.view=content&chunk.id=div00061&toc.depth=1&brand=oac&anchor.id=0\| författare = Bolt, B. A.; Packard, R. E.; Price, P. B.\| år = 2007\| hämtdatum = 2007-10-01\| utgivare = The University of California, Berkeley}}</ref>

	Man trodde under lång tid att xenon och andra ädelgaser inte kunde bilda några som helst former av [[kemisk förening\|kemiska föreningar]]. Men under den tid då [[Neil Bartlett]] undervisade på [[University of British Columbia]] upptäckte han att gasen platinahexafluorid (PtF<sub>6</sub>), som är ett kraftigt [[Redox\|oxiderande]] ämne, kunde oxidera syrgas (O<sub>2</sub>) till att bilda [[superoxid\|dioxygenylhexafluorplatinat]] (O<sub>2</sub><sup>+</sup>[PtF<sub>6</sub>]<sup>−</sup>).<ref>{{Tidningsref \|titel = Dioxygenyl hexafluoroplatinate (V), O<sub>2</sub><sup>+</sup>[PtF<sub>6</sub>]<sup>−</sup>\|författare = Neil Bartlett and D. H. Lohmann\|tidning = Proceedings of the Chemical Society\|utgivare = Chemical Society\|utgivningsort = London\|nummer = 3\|sidor = 115\|month = mars\|datum = 1962\|doi = 10.1039/PS9620000097}}</ref> Eftersom O<sub>2</sub> och xenon har näst intill samma första [[jonisationspotential]] insåg Bartlett att platinahexafluorid kanske även kan oxidera xenon. Den [[23 mars]] [[1962]] blandade han de två gaserna och producerade den första kända ädelgasföreningen, [[xenonhexafluorplatinat]].<ref name=bartlettxe>{{Tidningsref \|titel = Xenon hexafluoroplatinate (V) Xe<sup>+</sup>[PtF<sub>6</sub>]<sup>−</sup>\|författare = Bartlett, N.\|tidning = Proceedings of the Chemical Society\|volym = \|utgivare = Chemical Society\|utgivningsort = London\|nummer = 6\|sidor = 218\|month = juni\|datum = 1962\|url = \|doi = 10.1039/PS9620000197}}</ref><ref name=beautiful>{{Webbref \| titel = Chemistry at its Most Beautiful\| url = http://www.chem.umn.edu/class/2301/barany03f/fun/beautiful1.pdf\| författare = Freemantel\| förnamn = Michael\| datum = [[25 augusti]], [[2003]]\| hämtdatum = 2007-09-13\| utgivare = Chemical & Engineering News}}</ref> Bartell trodde att föreningens sammansättning var Xe<sup>+</sup>[PtF<sub>6</sub>]<sup>−</sup>, även om senare studier har påvisat att det förmodligen rörde sig om en blandning innehållande flera xenonsalter.<ref name="grahm">{{Tidningsref \|författare = Graham\|förnamn = L.\|författare2 = Graudejus, O., Jha N.K., and Bartlett, N.\|datum = 2000\|titel = Concerning the nature of XePtF<sub>6</sub>\|tidning = Coordination Chemistry Reviews\|volym = 197\|sidor = 321–334\|doi = 10.1016/S0010-8545(99)00190-3}}</ref><ref>p. 392, §11.4, ''Inorganic Chemistry'', translated by Mary Eagleson and William Brewer, edited by Bernhard J. Aylett, San Diego: Academic Press, 2001, ISBN 0-12-352651-5; översättning av ''Lehrbuch der Anorganischen Chemie'', ursprungligen av A. F. Holleman, fortsatt av Egon Wiberg, redigerad av Nils Wiberg, Berlin: de Gruyter, 1995, 34:e upplagan, ISBN 3-11-012641-9.</ref><ref>{{Webbref \| titel = Biography of Neil Bartlett\| url = http://chemistry.berkeley.edu/Publications/news/summer2006/bio_bartlett.html\| författare = Steel\| förnamn = Joanna\| år = 2007\| hämtdatum = 2007-10-25\| utgivare = College of Chemistry, University of California, Berkeley}}</ref> Sedan dess har många andra xenonföreningar upptäckts,<ref>{{Tidningsref \|författare = Bartlett\|förnamn = Neil\|datum = [[8 september]], [[2003]]\|url = http://pubs.acs.org/cen/80th/noblegases.html\|titel = The Noble Gases\|tidning = Chemical & Engineering News\|volym = 81\|nummer = 36\|utgivare = American Chemical Society\|hämtdatum = 1 oktober 2007}}</ref> och vissa föreningar av ädelgaserna [[argon]], [[krypton]] och [[radon]] har även identifierats, däribland [[argonfluorhydrid]] (HArF),<ref>{{Tidningsref \|författare = Leonid Khriachtchev, Mika Pettersson, Nino Runeberg, Jan Lundell, and Markku Räsänen\|datum = [[24 augusti]], [[2000]]\|titel = A stable argon compound\|tidning = Nature\|volym = 406\|sidor = 874–876\|doi = 10.1038/35022551\|url = http://www.nature.com/nature/journal/v406/n6798/abs/406874a0.html}}</ref> kryptondifluorid (KrF<sub>2</sub>),<ref>{{Bokref \|författare = Lynch, C. T.; Summitt, R.; Sliker, A. \|år = 1980 \|titel = CRC Handbook of Materials Science \|utgivare = CRC Press \|id = ISBN 0-87819-231-X}}</ref><ref>{{Tidningsref \|titel = Krypton Difluoride: Preparation and Handling\|författare = D. R. MacKenzie\|datum = [[20 september]], [[1963]]\|tidning = Science\|volym = 141\|nummer = 3586\|sidor = 1171\|doi = 10.1126/science.141.3586.1171}}</ref> och radonfluorid.<ref>{{Tidningsref \|författare = Paul R. Fields, Lawrence Stein, and Moshe H. Zirin\|titel = Radon Fluoride\|tidning = Journal of the American Chemical Society\|datum = 1962\|volym = 84\|nummer = 21\|sidor = 4164–4165\|doi = 10.1021/ja00880a048}}</ref>		Man trodde under lång tid att xenon och andra ädelgaser inte kunde bilda några som helst former av [[kemisk förening\|kemiska föreningar]]. Men under den tid då [[Neil Bartlett]] undervisade på [[University of British Columbia]] upptäckte han att gasen platinahexafluorid (PtF<sub>6</sub>), som är ett kraftigt [[Redox\|oxiderande]] ämne, kunde oxidera syrgas (O<sub>2</sub>) till att bilda [[superoxid\|dioxygenylhexafluorplatinat]] (O<sub>2</sub><sup>+</sup>[PtF<sub>6</sub>]<sup>−</sup>).<ref>{{Tidningsref \|titel = Dioxygenyl hexafluoroplatinate (V), O<sub>2</sub><sup>+</sup>[PtF<sub>6</sub>]<sup>−</sup>\|författare = Neil Bartlett and D. H. Lohmann\|tidning = Proceedings of the Chemical Society\|utgivare = Chemical Society\|utgivningsort = London\|nummer = 3\|sidor = 115\|month = mars\|datum = 1962\|doi = 10.1039/PS9620000097}}</ref> Eftersom O<sub>2</sub> och xenon har näst intill samma första [[jonisationspotential]] insåg Bartlett att platinahexafluorid kanske även kan oxidera xenon. Den [[23 mars]] [[1962]] blandade han de två gaserna och producerade den första kända ädelgasföreningen, [[xenonhexafluorplatinat]].<ref name=bartlettxe>{{Tidningsref \|titel = Xenon hexafluoroplatinate (V) Xe<sup>+</sup>[PtF<sub>6</sub>]<sup>−</sup>\|författare = Bartlett, N.\|tidning = Proceedings of the Chemical Society\|volym = \|utgivare = Chemical Society\|utgivningsort = London\|nummer = 6\|sidor = 218\|month = juni\|datum = 1962\|url = \|doi = 10.1039/PS9620000197}}</ref><ref name=beautiful>{{Webbref \| titel = Chemistry at its Most Beautiful\| url = http://www.chem.umn.edu/class/2301/barany03f/fun/beautiful1.pdf\| författare = Freemantel\| förnamn = Michael\| datum = [[25 augusti]], [[2003]]\| hämtdatum = 2007-09-13\| utgivare = Chemical & Engineering News}}</ref> Bartell trodde att föreningens sammansättning var Xe<sup>+</sup>[PtF<sub>6</sub>]<sup>−</sup>, även om senare studier har påvisat att det förmodligen rörde sig om en blandning innehållande flera xenonsalter.<ref name="grahm">{{Tidningsref \|författare = Graham\|förnamn = L.\|författare2 = Graudejus, O., Jha N.K., and Bartlett, N.\|datum = 2000\|titel = Concerning the nature of XePtF<sub>6</sub>\|tidning = Coordination Chemistry Reviews\|volym = 197\|sidor = 321–334\|doi = 10.1016/S0010-8545(99)00190-3}}</ref><ref>p. 392, §11.4, ''Inorganic Chemistry'', translated by Mary Eagleson and William Brewer, edited by Bernhard J. Aylett, San Diego: Academic Press, 2001, ISBN 0-12-352651-5; översättning av ''Lehrbuch der Anorganischen Chemie'', ursprungligen av A. F. Holleman, fortsatt av Egon Wiberg, redigerad av Nils Wiberg, Berlin: de Gruyter, 1995, 34:e upplagan, ISBN 3-11-012641-9.</ref><ref>{{Webbref \| titel = Biography of Neil Bartlett\| url = http://chemistry.berkeley.edu/Publications/news/summer2006/bio_bartlett.html\| författare = Steel\| förnamn = Joanna\| år = 2007\| hämtdatum = 2007-10-25\| utgivare = College of Chemistry, University of California, Berkeley}}</ref> Sedan dess har många andra xenonföreningar upptäckts,<ref>{{Tidningsref \|författare = Bartlett\|förnamn = Neil\|datum = [[8 september]], [[2003]]\|url = http://pubs.acs.org/cen/80th/noblegases.html\|titel = The Noble Gases\|tidning = Chemical & Engineering News\|volym = 81\|nummer = 36\|utgivare = American Chemical Society\|hämtdatum = 1 oktober 2007}}</ref> och vissa föreningar av ädelgaserna [[argon]], [[krypton]] och [[radon]] har även identifierats, däribland [[argonfluorhydrid]] (HArF),<ref>{{Tidningsref \|författare = Leonid Khriachtchev, Mika Pettersson, Nino Runeberg, Jan Lundell, and Markku Räsänen\|datum = [[24 augusti]], [[2000]]\|titel = A stable argon compound\|tidning = Nature\|volym = 406\|sidor = 874–876\|doi = 10.1038/35022551\|url = http://www.nature.com/nature/journal/v406/n6798/abs/406874a0.html}}</ref> kryptondifluorid (KrF<sub>2</sub>),<ref>{{Bokref \|författare = Lynch, C. T.; Summitt, R.; Sliker, A. \|år = 1980 \|titel = CRC Handbook of Materials Science \|utgivare = CRC Press \|id = ISBN 0-87819-231-X}}</ref><ref>{{Tidningsref \|titel = Krypton Difluoride: Preparation and Handling\|författare = D. R. MacKenzie\|datum = [[20 september]], [[1963]]\|tidning = Science\|volym = 141\|nummer = 3586\|sidor = 1171\|doi = 10.1126/science.141.3586.1171}}</ref> och radonfluorid.<ref>{{Tidningsref \|författare = Paul R. Fields, Lawrence Stein, and Moshe H. Zirin\|titel = Radon Fluoride\|tidning = Journal of the American Chemical Society\|datum = 1962\|volym = 84\|nummer = 21\|sidor = 4164–4165\|doi = 10.1021/ja00880a048}}</ref>
Rad 217:		Rad 215:
	{{Utmärkt}}		{{Utmärkt}}
	{{Periodiska systemet navbox}}		{{Periodiska systemet navbox}}
	~~{{Link FA\|en}}~~
	~~{{UA\|de}}~~
	~~<!-- interwiki -->~~

	[[Kategori:Xenon\| ]]		[[Kategori:Xenon\| ]]

Dan Olsson den 24 februari 2013 kl. 18.51

2013-02-24T18:51:10Z

← Äldre version		Versionen från 24 februari 2013 kl. 14.51
Rad 226:		Rad 226:
	[[Kategori:Generella anestetika]]		[[Kategori:Generella anestetika]]
	[[Kategori:NMDA-receptorantagonister]]		[[Kategori:NMDA-receptorantagonister]]

	~~[[af:Xenon]]~~
	~~[[am:ዜኖን]]~~
	~~[[ar:زينون]]~~
	~~[[an:Xenón]]~~
	~~[[gn:Tatapytagua]]~~
	~~[[az:Ksenon]]~~
	~~[[bn:জেনন]]~~
	~~[[be:Ксенон]]~~
	~~[[be-x-old:Ксэнон]]~~
	~~[[bg:Ксенон]]~~
	~~[[bs:Ksenon]]~~
	~~[[br:Ksenon]]~~
	~~[[ca:Xenó]]~~
	~~[[cv:Ксенон]]~~
	~~[[ceb:Xenon]]~~
	~~[[cs:Xenon]]~~
	~~[[co:Xenu]]~~
	~~[[cy:Senon]]~~
	~~[[da:Xenon]]~~
	~~[[de:Xenon]]~~
	~~[[et:Ksenoon]]~~
	~~[[el:Ξένο]]~~
	~~[[en:Xenon]]~~
	~~[[es:Xenón]]~~
	~~[[eo:Ksenono]]~~
	~~[[eu:Xenon]]~~
	~~[[fa:زنون]]~~
	~~[[hif:Xenon]]~~
	~~[[fr:Xénon]]~~
	~~[[fur:Xenon]]~~
	~~[[ga:Xeanón]]~~
	~~[[gv:Xenon]]~~
	~~[[gl:Xenon]]~~
	~~[[xal:Ксенөн]]~~
	~~[[ko:제논 (원소)]]~~
	~~[[hy:Քսենոն]]~~
	~~[[hi:ज़ेनान]]~~
	~~[[hr:Ksenon]]~~
	~~[[io:Xenono]]~~
	~~[[id:Xenon]]~~
	~~[[ia:Xenon]]~~
	~~[[is:Xenon]]~~
	~~[[it:Xeno]]~~
	~~[[he:קסנון]]~~
	~~[[jv:Xenon]]~~
	~~[[kn:ಝೆನಾನ್]]~~
	~~[[ka:ქსენონი]]~~
	~~[[kk:Ксенон]]~~
	~~[[sw:Xenoni]]~~
	~~[[kv:Ксенон]]~~
	~~[[mrj:Ксенон]]~~
	~~[[la:Xenon]]~~
	~~[[lv:Ksenons]]~~
	~~[[lb:Xenon]]~~
	~~[[lt:Ksenonas]]~~
	~~[[lij:Seno]]~~
	~~[[li:Xenon]]~~
	~~[[jbo:fangynavni]]~~
	~~[[hu:Xenon]]~~
	~~[[mk:Ксенон]]~~
	~~[[ml:സെനൊൺ]]~~
	~~[[mr:झेनॉन]]~~
	~~[[ms:Xenon]]~~
	~~[[my:ဇီနွန်]]~~
	~~[[nl:Xenon]]~~
	~~[[ja:キセノン]]~~
	~~[[no:Xenon]]~~
	~~[[nn:Xenon]]~~
	~~[[oc:Xenon]]~~
	~~[[uz:Ksenon]]~~
	~~[[nds:Xenon]]~~
	~~[[pl:Ksenon]]~~
	~~[[pt:Xenônio]]~~
	~~[[ro:Xenon]]~~
	~~[[qu:Senun]]~~
	~~[[ru:Ксенон]]~~
	~~[[stq:Xenon]]~~
	~~[[scn:Xenu]]~~
	~~[[simple:Xenon]]~~
	~~[[sk:Xenón]]~~
	~~[[sl:Ksenon]]~~
	~~[[ckb:زێنۆن]]~~
	~~[[sr:Ксенон]]~~
	~~[[sh:Ksenon]]~~
	~~[[fi:Ksenon]]~~
	~~[[tl:Henon (elemento)]]~~
	~~[[ta:செனான்]]~~
	~~[[th:ซีนอน]]~~
	~~[[tr:Ksenon]]~~
	~~[[uk:Ксенон]]~~
	~~[[ur:زینون]]~~
	~~[[ug:كسېنون]]~~
	~~[[vep:Ksenon]]~~
	~~[[vi:Xenon]]~~
	~~[[war:Xenon]]~~
	~~[[yi:קסענאן]]~~
	~~[[yo:Ksenon]]~~
	~~[[zh-yue:氙]]~~
	~~[[zh:氙]]~~

Dan Olsson: 1 version

2013-02-23T19:44:53Z

1 version

Visa ändringar

Xenon - Versionshistorik

Dan Olsson den 26 februari 2013 kl. 22.13

Dan Olsson den 24 februari 2013 kl. 18.51

Dan Olsson: 1 version