Hoppa till innehållet

Syra-baspar: Skillnad mellan sidversioner

Från GuldWiki
m 1 version
 
mIngen redigeringssammanfattning
 
Rad 1: Rad 1:
Ett '''syra-baspar''' är i [[Johannes Nicolaus Brønsted|Brønsted]]-[[Martin Lowry|Lowry]]s teori för syra-basreaktioner en [[syra]] och en [[bas (kemi)|bas]] som omvandlas till varandra genom att vinna eller förlora en [[proton]]. Syramedlemmen, HX, kallas basens ''korresponderande syra'', och basen, X<sup>−</sup>, kallas syrans ''korresponderande bas''.
Ett '''syra-baspar''' är i Brønsted-Lowrys teori för syra-basreaktioner en [[syra]] och en [[bas (kemi)|bas]] som omvandlas till varandra genom att vinna eller förlora en [[proton]]. Syramedlemmen, HX, kallas basens ''korresponderande syra'', och basen, X<sup>−</sup>, kallas syrans ''korresponderande bas''.


:HX + H<sub>2</sub>O [[fil:Equilibrium.svg|20px]]<noinclude> X<sup>−</sup> + H<sub>3</sub>O<sup>+</sup>
:HX + H<sub>2</sub>O [[fil:Equilibrium.svg|20px]]<noinclude> X<sup>−</sup> + H<sub>3</sub>O<sup>+</sup>


==Källor==
==Källor==
*{{bokref |författare=[[Gunnar Hägg|Hägg, Gunnar]] |år=1978 |titel= Allmän och oorganisk kemi|upplaga= sjunde upplagan|sid=301 |utgivningsort= Stockholm |utgivare=[[Almqvist & Wiksell]] |id= ISBN 91-20-06123-4}}
*{{bokref |författare=Gunnar Hägg |år=1978 |titel= Allmän och oorganisk kemi|upplaga= sjunde upplagan|sid=301 |utgivningsort= Stockholm |utgivare=Almqvist & Wiksell |id= ISBN 91-20-06123-4}}


{{kemistub}}
{{kemistub}}


[[kategori:Syrabaskemi]]
[[kategori:Syrabaskemi]]
[[ar:حمض مترافق]]
[[ca:Base conjugada]]
[[en:Conjugate acid]]
[[es:Base conjugada]]
[[it:Acido coniugato]]
[[nl:Geconjugeerd zuur]]
[[pt:Ácido conjugado]]
[[th:คู่กรด-เบส]]
[[vi:Axit liên hợp]]
[[zh:共軛酸鹼對]]

Nuvarande version från 3 mars 2013 kl. 07.05

Ett syra-baspar är i Brønsted-Lowrys teori för syra-basreaktioner en syra och en bas som omvandlas till varandra genom att vinna eller förlora en proton. Syramedlemmen, HX, kallas basens korresponderande syra, och basen, X−, kallas syrans korresponderande bas.

HX + H2O X− + H3O+

Källor

  • Gunnar Hägg (1978). Allmän och oorganisk kemi (utgåva sjunde upplagan). Stockholm: Almqvist & Wiksell. Sid. 301. ISBN 91-20-06123-4