Hoppa till innehållet

Fonolit: Skillnad mellan sidversioner

Från GuldWiki
m 1 version
 
mIngen redigeringssammanfattning
 
Rad 3: Rad 3:
'''Fonolit''', eller klingsten, är en vulkanisk mörkgrå till grågrön bergart, ibland med porfyrisk struktur. Grundmassa är finkristallinsk och består huvudsakligen av [[sanidin]], [[nefelin]] samt ofta [[augit]], vilken också bildar strökornen om sådana förekommer.
'''Fonolit''', eller klingsten, är en vulkanisk mörkgrå till grågrön bergart, ibland med porfyrisk struktur. Grundmassa är finkristallinsk och består huvudsakligen av [[sanidin]], [[nefelin]] samt ofta [[augit]], vilken också bildar strökornen om sådana förekommer.


Fonolit kan spaltas i skivor, som vid anslag ger ett klingande ljud, därav namnet fonolit eller ”klingsten”. Den förvittrar lätt och bildar då flera [[vittring]]sprodukter, som är god jordmån för [[vinodling]].
Fonolit kan spaltas i skivor, som vid anslag ger ett klingande ljud, därav namnet fonolit eller ”klingsten”. Den förvittrar lätt och bildar då flera [[vittring]]sprodukter, som är god jordmån för vinodling.


==Förekomst==
==Förekomst==
De flesta fonoliter är relativt unga, vulkaniska bergarter, som huvudsakligen förekommer i kägel- eller kupolformade berg samt i gångar. Förekomster finns i [[Böhmen]], Rhendistriktet och centrala [[Frankrike]]. De används där ibland som [[takskiffer]] eftersom de uppträder i skivform.
De flesta fonoliter är relativt unga, vulkaniska bergarter, som huvudsakligen förekommer i kägel- eller kupolformade berg samt i gångar. Förekomster finns i Böhmen, Rhendistriktet och centrala Frankrike. De används där ibland som takskiffer eftersom de uppträder i skivform.


Förekomster av egentlig fonolit, som är en dagbergart är ej kända i Skandinavien, men vid [[Särna]] i Dalarna finns en fonolitisk bergart som är föremål för brytning. Detta är dock en djupbergart, [[nefelinsyenit]] (eleolitsyenit), som motsvarar fonolit och även förekommer på [[Alnön]] vid Sundsvall och i [[Norge]].<ref>Meyers varulexikon, Forum, 1952</ref>
Förekomster av egentlig fonolit, som är en dagbergart är ej kända i Skandinavien, men vid Särna i Dalarna finns en fonolitisk bergart som är föremål för brytning. Detta är dock en djupbergart, [[nefelinsyenit]] (eleolitsyenit), som motsvarar fonolit och även förekommer på Alnön vid Sundsvall och i Norge.<ref>Meyers varulexikon, Forum, 1952</ref>


==Källor==
==Källor==
Rad 15: Rad 15:


[[Kategori:Bergarter]]
[[Kategori:Bergarter]]
[[en:Phonolite]]
[[cs:Znělec]]
[[de:Phonolith]]
[[es:Fonolita]]
[[fr:Phonolite]]
[[io:Fonolito]]
[[kk:Фонолит]]
[[nl:Fonoliet]]
[[ja:響岩]]
[[pl:Fonolit]]
[[ru:Фонолит]]
[[sk:Fonolit]]
[[sr:Фонолит]]
[[sh:Fonolit]]
[[zh:响岩]]

Nuvarande version från 28 februari 2013 kl. 07.30

Aegirin fonolit

Fonolit, eller klingsten, är en vulkanisk mörkgrå till grågrön bergart, ibland med porfyrisk struktur. Grundmassa är finkristallinsk och består huvudsakligen av sanidin, nefelin samt ofta augit, vilken också bildar strökornen om sådana förekommer.

Fonolit kan spaltas i skivor, som vid anslag ger ett klingande ljud, därav namnet fonolit eller ”klingsten”. Den förvittrar lätt och bildar då flera vittringsprodukter, som är god jordmån för vinodling.

Förekomst

De flesta fonoliter är relativt unga, vulkaniska bergarter, som huvudsakligen förekommer i kägel- eller kupolformade berg samt i gångar. Förekomster finns i Böhmen, Rhendistriktet och centrala Frankrike. De används där ibland som takskiffer eftersom de uppträder i skivform.

Förekomster av egentlig fonolit, som är en dagbergart är ej kända i Skandinavien, men vid Särna i Dalarna finns en fonolitisk bergart som är föremål för brytning. Detta är dock en djupbergart, nefelinsyenit (eleolitsyenit), som motsvarar fonolit och även förekommer på Alnön vid Sundsvall och i Norge.[1]

Källor

  1. Meyers varulexikon, Forum, 1952
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Wikipedia