Vesuvianit
| Vesuvianit | |
| Vesuvianit i asbest | |
| Kategori | Mineral |
|---|---|
| Strunz klassificering | 08.BN.05 |
| Kemisk formel | Ca10(Mg, Fe)2Al4(SiO4)5(Si2O7)2(OH,F)4 |
| Färg | Gul, grön, brun, färglös till vit,blå, violett, rosa, röd, svart |
| Förekomstsätt | Korta pyramidala till långa prismatiska kristaller vanliga, massiv massiv till pelarformig |
| Kristallsystem | Tetragonalt |
| Tvillingbildning | Fina tvillingområden observerade |
| Spaltning | Svag på {110} och {100}, mycket svag på {001} |
| Brott | Subconchoidalt till oregelbundet |
| Hårdhet (Mohs) | 6 - 7 |
| Glans | Harts- till glasartad |
| Refraktion | nω=1,703 – 1,752, nε=1,700 – 1,746 |
| Ljusbrytning | Enaxlig (-) |
| Dubbelbrytning | δ=0,004 – 0,006 |
| Pleokroism | Lätt i färgade varianter |
| Transparens | Halvtransparent till genomskinlig |
| Fluorescens | Ingen |
| Streckfärg | Vit |
| Specifik vikt | 3,32 –3,43 |
| Löslighet | Till synes olöslig i syror |
Vesuvianit, eller idokras, är en halvädelsten med varierande färg. Den består av ett silikat av lerjord och kalk. De gröna varianterna är något lättare än de bruna.
Mineralet kristalliserar i talrika former, mest dock som fyra- till åttasidiga kristaller.
Förekomst
Vesuvianit förekommer på många platser såsom vid vulkanen Vesuvius, i Piemonte, Tyrolen, Ural, Sibirien och vid Eger i Böhmen. Vid Alathal i Piemonte förekommer en vacker gräsgrön och på Vesuvius en brun variant vilka slipas till prydnadsstenar.
I Sverige har den påträffats i Lindbo i Västmanland, vid Falun samt vid i Gökum i Uppland. Vidare finns förekomster vid Frugård i Finland och i Norge finns en blågrå variant i Telemarken, vid Eker och vid Egg utanför Kristiansand.
Användning
Vesuvianit i slipat tillstånd förekommer ibland som prydnadssten under benämningen krysiolit och grön granat.
Källor
Meyers varulexikon, Forum, 1952
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Wikipedia