Fåglavik
| Fåglavik | |
| Småort | |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Västergötland |
| Län | Västra Götalands län |
| Kommun | Herrljunga kommun Vara kommun |
| Församling | Hudene församling Larvs församling |
| Koordinater | coord}} |
| Area | 32 hektar |
| - Herrljunga kommun | 50 hektar () |
| - Vara kommun | 7 hektar () |
| Folkmängd | 142 (2010) |
| - Herrljunga kommun | 176 () |
| - Vara kommun | 33 () |
| Befolkningstäthet | 4,44 inv./hektar |
| - Herrljunga kommun | 3,52 inv./hektar |
| - Vara kommun | 4,71 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| Tätortskod | (4824) |
| Småortskod | S5383 |
  | |
| [1] | |
Fåglavik är en småort som i huvudsak ligger i Hudene socken i Herrljunga kommun i Västergötland, men nordligaste delen av samhället ligger i Larvs socken i Vara kommun. Fram till 2010 var Fåglavik klassad som tätort, men på grund av minskad befolkning förlorade Fåglavik sin tätortsstatus.[2]
Samhället växte upp vid Fåglaviks järnvägsstation som öppnades 1858. Stationen hade anlagts där den nyanlagda Västra stambanan korsade den gamla allfarvägen mellan Borås och Skara, mitt i den gamla allmänningsskogen Edsveden. Där fanns även en gästgivaregård på 1920-talet.[3]
I början var orten en knutpunkt för spannmålshandel, men efter att Fåglaviks glasbruk öppnats 1874 växte ett brukssamhälle fram. Grosshandlaren Magnus Andersson (1835-1891) inköpte då Lindspångs gård nära Fåglaviks station, där han året innan påbörjat anläggandet av Fåglaviks glasbruk, som till en början tillverkade slipade och oslipade småglas och flaskor, samt senare fotogenbelysningsglas, flaskor och husghållsglas. Glasbruket i Fåglavik lades ner 1978, och därefter har samhällets invånarantal och näringsliv minskat.
I Fåglavik föddes den saligförklarade birgittinnunnan Elisabeth Hesselblad (1870-1957). Under en stor del av glasbrukseran var Magnus Eidem (1866-1930) den tongivande personen på orten. En yngre bror till Magnus Eidem var ärkebiskopen Erling Eidem.
Befolkningsutveckling
| Befolkningsutvecklingen i Fåglavik 1960–2010[4] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1960 | 365 | |||
| 1965 | 336 | |||
| 1970 | 274 | |||
| 1975 | 232 | |||
| 1980 | 249 | |||
| 1990 | 224 | 57 | ||
| 1995 | 214 | 57 | ||
| 2000 | 203 | 57 | ||
| 2005 | 209 | 57 | ||
| 2010 | 142 | 32# | ||
| Anm.: Upphörde som tätort 2010. # Som småort.
| ||||
Se även
Noter
- ↑ ”Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010” (Excel). Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2012. http://www.webcitation.org/6BAEzPG78. Läst 7 oktober 2012.
- ↑ ”Sveriges tätorter 2010” (PDF). SCB. Arkiverad från originalet den 18 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zXLYLCfE. Läst 16 juni 2011.
- ↑ Svenska Turistföreningens resehandböcker XXII, Västergötland. Wahlström & Widstrand, Stockholm 1922, s 46
- ↑ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 13 december 2010.
| |||||||||||||
