Ammoniak

	Ammoniak
Systematiskt namn	Ammoniak
Övriga namn	Azan
Kemisk formel	NH3
Molmassa	17,031 g/mol
Utseende	Färglös stickande gas
CAS-nummer	7664-41-7
SMILES	N
Egenskaper
Densitet	0,73 g/cm³
Löslighet (vatten)	7020 g/l (20 °C)
Smältpunkt	-77,73 °C
Kokpunkt	-33,34 °C
Faror
Huvudfara	Giftig Miljöfarlig
NFPA 704	1 3 0
LD50	3500 mg/kg
	SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.

Ammoniak, kemisk formel NH₃, är en kemisk förening av väte och kväve som vid standardtryck och -temperatur är en färglös gas med starkt stickande lukt som av gammal urin. Den är löslig i vatten och bildar då den basiska lösningen ammoniumhydroxid, NH₄⁺ + OH^-. I dagligt tal benämns även ammoniumhydroxid för "ammoniak". Om ammoniak får reagera med saltsyra bildas salmiak.

Ammoniak bildas vid nedbrytning organiskt kvävehaltigt material och har varit känd sedan förhistorien. Fram till omkring 1915 utvanns ammoniak främst ur chilesalpeter eller gödsel, samt som biprodukt från koks- och metangasframställning. Redan 1754 hade dock Joseph Priestley framställt ammoniak genom en reaktion mellan salmiak och kalksten.

Brist på gödningsmedel och sprängämnesråvara där ammoniak är en viktig råvara under första världskriget stimulerade utvecklingen av tekniker för att binda luftens kväve. Bland de metoder som utvecklades märks Birkland-Eyes metod, kalkkvävemetoden samt Haber-Boschmetoden, varav den sistnämnda blev den som kom att dominera ammoniakframställningen. Haber-Boschmetoden, startades 1913 vid BASFs anläggningar vid Ludwigshafen-Oppau efter ett samarbete mellan kemisten Fritz Haber och teknikern Carl Bosch. Under fem års tid utvecklades och förbättrades processen bland annat ersattes osmium av järn som katalysator gjorde tekniken betydligt billigare. Arbetet gav de båda forskarna Nobelpriset i kemi, Haber 1918 och Bosch 1931.^[1]

Ammoniak i kroppen

Ammoniak bildas i kroppen, som regel i form av ammoniumjoner (NH4+), genom nedbrytning av proteiner och andra ämnen som innehåller kväve. Bildandet av ammoniak är beroende av bl.a. rätt pH-värde. Eftersom ammoniak är något skadligt för kroppen ombildar enzymer det i normalfallet snabbt till urea huvudsakligen i levern.^[2] Vid sjukdomar kan ammoniakhalten i blodet vara för hög (hyperammonemi).^[3]

Användningsområden för ammoniak

Ammoniak används som rengöringsmedel, till exempel fönsterputs, hårfärg, ugnsrengöring och rengöring av guld samt vid tillverkningen av handelsgödsel, salpetersyra och plaster^{[källa behövs]}. Används även som köldmedium i köldmaskinerier.

Ammoniak återfinns även i olika läkemedel, till exempel cocillana.

Ammoniakutsläpp

Ammoniak släpps ut i naturen. Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) fördelade sig utsläppen av ammoniak 1999 enligt följande:

Europeiska lantbruk 89 %, därav
- stallgödsel 77 %
- betesmarker 9 %
- handelsgödsel 3 %
vägtransporter 6 %
industriprocesser 3 %
övrigt 2 %

Se även

Källor

↑ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
↑ http://www.lj.se/index.jsf?childId=1201&nodeId=25084&nodeType=12
↑ http://mesh.kib.ki.se/swemesh/show.swemeshtree.cfm?Mesh_No=C23.550.421&tool=karolinska

Denna artikel inom oorganisk kemi är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.

[1] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000

[2] ttp://www.lj.se/index.jsf?childId=1201&nodeId=25084&nodeType=12

[3] ttp://mesh.kib.ki.se/swemesh/show.swemeshtree.cfm?Mesh_No=C23.550.421&tool=karolinska

[1]

[2]

[3]