Skillnad mellan versioner av "Billesholm"

Från GuldWiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök
m (1 version)
 
m
 
Rad 1: Rad 1:
{{inga fotnoter|månad=2009-10}}
{{Ortsfakta Sverige
{{Ortsfakta Sverige
| ortnamn          =  
| ortnamn          =  
Rad 265: Rad 264:


[[Kategori:Sveriges industrihistoria]]
[[Kategori:Sveriges industrihistoria]]
[[Kategori:Orter i Bjuvs kommun]]
[[Kategori:Gruvor i Skåne]]
[[Kategori:Gruvor i Skåne]]
[[Kategori:Tätorter i Sverige]]
[[en:Billesholm]]
[[nl:Billesholm]]
[[no:Billesholm]]
[[nn:Billesholm]]

Nuvarande version från 4 mars 2013 kl. 19.20

{{#invoke:Coordinates|coord}}{{#coordinates:56|3|N|12|58|E|type:city(2910)_region:SE||

|primary |name=

}}
Billesholm
Tätort
Land  Sverige
Landskap Skåne
Län Skåne län
Kommun Bjuvs kommun
Koordinater coord}}{{#coordinates: 56|3|N|12|58|E|type:city(2910)_region:SE name=

}}

Area 290,72 hektar
Folkmängd 2 910 (2010)[1]
Befolkningstäthet 10,01 inv./ha
Tidszon CET (UTC+1)
Postnummer 26771, 26772, 26773 och 26774
Riktnummer 042
Tätortskod 3344
Billesholms läge i Skåne län.
<div style="position:absolute; left:Fel i uttryck: Okänt skiljetecken "["px; top:Fel i uttryck: Okänt skiljetecken "["px; padding:0;">
Red pog.svg
Billesholms läge i Skåne län.

Billesholm är en tätort i Bjuvs kommun i Skåne län.

Billesholm låg med en del i Södra Vrams landskommun och en del i Risekatslösa kommun. Planerna på att bilda ett municipalsamhälle skrotades år 1947, varefter Billesholms kommun bildades år 1952 genom sammanslagning av de två nämnda samt Norra Vrams landskommun. Norra delen av tätorten Billesholm var före 1965 en egen tätort med namnet Södra Vram.

Etymologi

Namnet Billesholm kommer från grundaren av Billesholms kungsgård, Jens Bille (1531–1575). Han uppförde en gård 1571 omgiven av en vallgrav och gården kom då att ligga på en holme, eller rättare sagt fem holmar omgivna av vatten (Billes-holmar). Detta blev möjligt, genom att Bökebergsbäcken dämdes upp.

Jens Bille, ståthållareGotland under åren 1560 till 1570, kom efter denna tid hem till fädernesgården Ljungsgård. Eftersom stor otrygghet hade rått under Billes ståthållartid, ville han ha en boning som var lättare att försvara. Efter att ha suttit på starka Visborgs slott i Visby när Nordiska sjuårskriget rasade, måste Ljungsgård ha förefallit torftigt och framför allt osäkert. Ljungsgård hade under hans fader Claus Billes (1490-1558) tid, satts i brand av fientligt sinnade bönder och brunnit ner till grunden. Den nya bostaden Billesholm uppfyllde bättre säkerhetskraven, då den var omgiven av vallgravar som skulle försena ett eventuellt fientligt angrepp.

Efter Jens Billes död 1575, företogs inget skifte utan änkan Karen satt kvar i orubbat bo till sin död 1592. Jens och Karen hade två söner och den yngre av dessa Steen Jensen Bille (1565-1629), kom till att ta över gården efter moderns frånfälle 1598, dock kom han inte till Billeshom förrän 1613. Steen Bille dog 1629 och då var dödsboet efter honom på obestånd. Sonen Jens Bille (med samma namn som sin farfar)fick då överta gården, inklusive skulderna. Han var gift med Sofie Tott men äktenskapet var barnlöst. På hösten 1630 var Jens Bille den yngre tvungen till att lämna gården till fordringsägarna. Han blev den sista i ätten Bille på Billesholm. Dessa vallgravar som omgärdade Billesholms kungsgård, kunde man så sent som i början av nittonhundratalet ännu skönja i terrängen runt Kungsgården. Denna gård finns ännu kvar, men av Jens Billes boning som revs 1955 återstår bara källaren. Hans namn har, förutom att ge namn åt samhället, hållits levande genom att även en skola och en gata är uppkallade efter honom. Jens Bille var morbror till Tycho Brahe (1546–1601).

Historia

Sätesgården Ljungsgård

Sten Bille, som under åren 1490–1504 innehade Gladsax län och 1495–1516 var landsdomare i Skåne, hade fått stort behag till Ljungsgård och köpte upp en del gårdar i trakten. Sten Bille var gift med Eline Krognos som redan 1476 dog. De barn de båda hade, sex st. dog redan som små. 1479 gifte dock Sten Bille om sig med Margareta Rönnow, dotter till riksmarsken Claus Rönnow. Sten och Margareta Bille efterlämnade fyra barn, av vilka två var söner, nämligen Torben och Claus Bille. Torben Bille blev Lunds siste ärkebiskop och Claus Bille blev krigare, statsman, en av de rikaste männen i Danmark, samt den man som Gustaf Vasa fruktade och avskydde mest. Claus Bille återvände till Skåne vintern 1524–1525, sedan han haft diverse uppdrag i kronans tjänst. I mars 1525 stormades Ljungsgård av upproriska bönder och brändes som tidigare nämnts, ner till grunden. En munk och här förmodas att han var identisk med kaniken i Lund Christiern Pedersen, antogs vara anstiftare till detta bondeuppror. Claus Billes hämnd blev gruvlig, han lät bränna nämnda munk på bål, på de stumpar av gården som ännu var obrända. Åren 1525–1527 återuppbyggdes gården och sedan Claus Bille lämnat tjänsten på Bohus, slog han sig ner på Ljungsgård. Både Ljungsgård och sedermera Billesholm fick bönderna i Södra Vram bygga upp utan betalning, som straff för att de deltagit i Ljungsgårds nerbränning. Claus Billes hustru Lisbeth Ulfstrand, dog 1540 och han själv 1558. Då Claus Bille dog, fick sonen Jens ärva Ljungsgård. Året efter faderns död, gifte han sig med en Rönnow liksom farfadern, och något senare reste han till Dithmarschen, där ett krig pågick. År 1560–1570 var han ståthållare på Gotland och återvände inte till fädernesgården för än 1570.

Stenkolsbrytningen

Starten

Redan 1744 fann man och började bryta stenkol, vid Lunnom på Boserups ägor och denna brytning pågick i cirka 50 år. Dessutom började stenkolsbrytning på det som benämndes Boserupsfältet. Detta skedde i Adolf-Fredriks stenkolsgruvor 1746–1796. Vid denna tidpunkt fanns det vid Kalmarmöllan in till mölledammen i Boserup, en lerkärlsfabrik som anlades 1741. En del av dessa kol kom här väl till pass, för att elda denna lerkärlsfabriks brännugn. Denna lerkärlsfabrik som anlades av Bergmästare Anton von Swab (1702–1768), fanns här i knappt tio år.

Under nästföljande århundrade, kom det att brytas kol under dagbrottsliknande former, i Drottning Sofias och Drottning Lovisas dagorter 1866–1888. Det var Wallåkra gruvbolag som startade det hela, men 1895 slogs detta bolag samman med Kropps (Bjuv) gruvbolag till Billesholms-Bjuvs Aktiebolag. År 1903 bildade Billesholms-Bjuvs AB och Höganäsbolaget ett nytt bolag Höganäs-Billesholms AB, med runt tio miljoner i aktiekapital.

Från 1860-talet fram till 1932 bröts det i Billesholm stenkol ur en rad schakt, Teodor 1860-talet, Mattis 1865–1866, Christoffer 1870–1871, schakt 6 1868–1884, Kapten Berg 1874–1902, Brohult 1891–1895, Sonnadam 1882–1931, Ljungsgård 1889–1895, Albert 1901–1932, Ivar 1909–1932, Knut 1896–1909, Viktor 1899–1924 och Oscar 1903–1926. Schakt Ljungsgård benämndes även Millars schakt efter sin första ägare, grosshandlare John Millar (????-1904) från Göteborg. I vissa av dessa schakt bröts även lera till det tegelbruk som under några år fanns i Billesholm. Efter denna tid såldes leran till Höganäs, eftersom denna Billesholmslera höll högre kvalitet än den lera som fanns i Höganäs.

Namnen på gruvorna och sedermera på gatorna

Dessa mansnamn som fanns på en del gruvor kom många gånger från prominenta personer i landet, oftast personer som ingick i ledningen för Höganäs-Billesholms AB. Bland annat hade Vallåkrabolagets ledare Christoffer Billow, satt namn till schakt Christoffer och konsul Oscar Trapp (1847–1916) styrelseledamot i bolaget, fick låna ut sitt namn till Oscarschaktet. En annan styrelseledamot och Kapten tillika vid namn Albert Oldenberg, fick sätta namn på Albertschaktet, Ivarschaktet hade fått sitt namn efter överingenjör Ivar Svedberg (1866–1949) platschef för samtliga Höganäs-Billesholm AB:s gruvor och Viktorschaktet efter Viktor Schwartz (1843–1912), verkställande direktör och chef för Vallåkra stenkolsaktiebolag. Schakt Knut hade fått sitt namn efter vice häradshövding Knut Tillberg (1860–1946). Den enda som fick en gruva uppkallad efter sig utan att vare sig vara en prominent person eller en chefsperson vid bolaget, var smeden Mattis och det har kanske sin förklaring i att det var han som först stötte på dessa koltillgångar i denna del av kolfältet. Några av dessa herrar har även kommit till att sätta namn på en del gator i Billesholm. Vi kan bland gatorna i detta samhälle hitta: Alberts-, Oskars-, Viktors-, och Knutsgatan. Några gator associerar också med sina namn till gruvtiden, genom att de heter Kolgatan, Malmgatan, Gruvgatan, Sonnadamsgatan och Schaktsvägen. Överingenjör Ivar Svedberg har blivit ordentligt ihågkommen med två gator som är uppkallade efter honom, Ivarsgatan och Svedbergsgatan.

Nedläggningen

Gruvdriften hade legat nere under 1920-talet, men under början av 1930-talet steg efterfrågan och priser på stenkol och en rad investerare prövade lyckan i Billesholm, som låg nära bland annat den tyska marknaden. En "kolrusch" med många kortvariga brytningsprojekt och investeringar, fick orten att blomstra under ett par år. Men den 1 mars 1932, ansågs det inte längre vara lönsamt med kolbrytningen och nästan all gruvdrift lades ner. Denna dag vajade flaggorna i Billesholm på halv stång.

Svälten står för dörren

Detta var en katastrof för denna trakt och det gav också eko i medierna över hela landet. Situationen bedömdes så allvarlig, att det föranledde ett besök den 11 april 1932, av dåvarande statsminister Carl Gustaf Ekman och socialminister Sam Larsson. Året efter, 1933 i februari fick Billesholm ett nytt ministerbesök, i form av den nytillträdde socialministern Gustav Möller. Detta resulterade inte i någon hjälp för Billesholmsborna.

Nu följde några svåra år med stor arbetslöshet, som höll i sig tills andra världskriget startade. Under dessa år anordnades nödhjälpsarbeten, för att säkra någon form av inkomst för de cirka 450 arbetslösa, de flesta familjeförsörjare, som helt stod utan försörjning. Dessa nödhjälpsarbeten var många gånger vägarbeten, som låg långt från hemorten. Med dåtidens kommunikationsmedel betydde det ofta, att familjeförsörjaren var skild från sin familj tills det påbörjade arbetet var färdigt. Situationen var svår på ett annat vis också, Billesholm fick under denna tid in mycket begränsade skatteintäkter

För att på något sätt bereda arbete till alla arbetslösa, drogs det igång en hemstickningsindustri som närmast riktade sig till den kvinnliga delen av kommuninnevånarna. Detta visade sig högst otillräckligt, man får betänka att det var i stort sett alla i kommunen som hade blivit arbetslösa i samband med gruvnedläggelsen. Även en glasullsfabrik startades och den hade efter några år cirka 300 personer anställda. Denna industri skulle i framtiden visa sig bli den dominerande arbetsplatsen på orten.

Klondyketiden

Kolgrävarfeber i Billesholm.
Gruvägare förtjänar 500 kr i veckan!

Edvin Johansson svarar för uppfordringen i en gruva, endast några meter från en ladugård. Gruvan sysselsätter 30 man, därav flertalet krypande i de 70 cm höga, kruttorra orterna, 14 meter under jordytan.
Original rubriker och bildtext från fotoreportage i Se nr 49, 1941

Under krigsåren 1939–1945 blomstrade den gruvdrift som populärt fått namnet "Klondyketiden". Under denna tid hade många privatpersoner gruvor och en del av dessa gruvor var hemma i den egna trädgården. Under krigsåren sänktes cirka 140 gruvschakt, med djup varierande mellan tre och trettio meter och bara under år 1942 bröts i dessa privatschakt, 97 000 ton stenkol. 1943 bröts 70 000 ton och detta endast med hjälp av hacka, spett och kampjärn. En hel del av dessa gruvor var belägna i dalgången mellan Kungahus och nerströms längs Bökebergsbäcken, mot Billesholm. Billesholms Järnhandel med tillhörande såg/snickerifabrik gjorde strålande affärer under denna tid, då dom i stort sett levererade allt material, inklusive sprängämnen till dessa gruvor.

Uppskattningsvis 700 personer var under denna "Klondyketid", sysselsatta med sådan privatbrytning. Förtjänsterna var synnerligen goda, och att man i dessa smågruvor tjänade flera gånger så mycket som på ett vanligt arbete, var inte ovanligt. Ryktet om de goda förtjänsterna vid Billesholmsgruvorna, brandskattade en tid Nyvångs gruva på gruvarbetare. Denna gruva som hade varit i drift sedan 1911, hade många vanda gruvarbetare som kom att fungera bra i Billesholm.

Höganäsbolaget hade koncessionrätt på all kol i detta område och var till början med inte så pigga på, att tillåta denna privatbrytning. De fick dock så småningom, på grund av bristen på bränsle ge med sig, men fick några av sina krav tillgodosedda, för att denna brytning skulle kunna komma igång. Ett krav var, att det skulle alltid finnas en van gruvarbetare med vid varje gruva. Ett annat krav var, att Höganäsbolaget skulle ha 50 öre per hektoliter kol som togs upp. För att kunna kontrollera detta, byggdes ett stenkast från det då existerande godsmagasinet,en våg där alla kollass skulle passera. Där passerade också de flesta av lassen, men ett och annat letade sig om nätterna förbi denna våg, s.k. svartlass. Vågmästare vid denna våg, var ett par herrar som hette Nils Welander och Alfons Heintze, på denna tid ett par kända Billesholmsprofiler. Den sista tiden av denna privatgruvepok, började det dock bli glest med lassen till vågen. Då drogs heltidstjänsterna in och vägningen förrättades på deltid av Allan Nilsson, allmänt kallad "Allan i pappersaffären" som hade sin rörelse omkring hundra meter från vågen.

Trots att Billesholmskolen internationellt sett var av dålig kvalitet gick den att sälja, eftersom det inte gick att få tillräckiga volymer importkol.

Nystarten av schakt Ivar

Under dessa krigsår startades det gamla bolagsschaktet Ivar igen i privat regi och drevs under ett antal år av ett par entreprenörer vid namn Ernst Ström och Bengt Nyholm. Schakt Ivar hade då under några år tjänat som "soptipp" för en nystartad industri för framställning av isolering, gjord av glasull. Schaktet var vid nystarten fullt av kasserad glasull, som först fick rensas bort innan det gick att bryta någon kol. I denna gruva gick Ragnar Hägg efter en tid in som delägare efter Ernst Ström, som tragiskt nog omkom i detta gruvschakt.

Problemen

Stenkolsbrytningen i dessa privatschakt utfördes väldigt primitivt och på en del ställen var det stora problem med grundvatten som läckte in i ortsystemen och hela tiden måste pumpas bort. På många ställen kunde vattnet komma i sådana mängder att det inte gick att hålla undan, det blev ingen ekonomi i detta, då energiåtgång och investeringar i pumpar, åt upp förtjänsten. (Det finns uppgifter på att de fanns pumpar med 3000 minutliters kapacitet, men detta förslog inte alltid). Då fick denna brytningsplats överges, med de ekonomiska konsekvenser detta innebar för ägaren. Förutom problemet med vatten som måste hållas borta fanns förkastningar, vilket betydde att flötsen helt plötsligt tog slut och fortsatte på ett annat okänt djup. Den största kända förkastningen finns i den norra delen av kolfältet, vid Höganäs. Här finns en förkastning som är 160 meter. På en brytningsplats fanns en underjordisk sjö, där kolen fick skeppas över på pråmar.

Att folk genom olyckshändelser både skadade sig och omkom i dessa gruvor var inget ovanligt. En del av dessa olyckshändelser var rasolyckor, som många gånger berodde på ett inte alltid alltför väl utfört stämpningsarbete. Att stämpa innebar att stötta upp taket i gruvorterna och denna stöttning utfördes med granslanor som benämndes props. Sprängolyckor var också vanliga, eftersom det för att få loss stenkolen fick användas dynamit. Nästan ett tjugotal människor fick sätta livet till i gruvolyckor, under de åren som denna privata gruvdrift förekom.

Slutet på Klondykeperioden

Efter denna "Klondyketid" var det sagt att gruvägarna skulle återställa marken där de hade haft sina gruvor. För ändamålet hade det satts undan pengar i en fond som skulle finansiera detta. När det var dags att använda denna fond visade den sig vara alldeles för snålt tilltagen, därför lämnades det mesta som det var. En del gruvor stod till och med öppna utan några särskilda skyddsanordningar ett par år in på 1960-talet.

I dag

Slagghögen vid schakt Malmros.

Det finns i dag en hel del slagghögar i skogarna runt Billesholm som påminner om denna gruvtid. Bolagsschakten Oskar, Albert, Ivar, Ljungsgård, Sonnadam, Brohult, Viktor, Kapten Berg, Malmros och i viss mån Knut, går att identifiera i terrängen, trots att så många år förflutit sedan driften upphörde. Det är just på grund av dessa kvarvarande slagghögar som det går att hitta dessa platser. Övriga slagghögar man stöter på, har hört till privatgruvor och med tanke på att det fanns cirka 140 privatschakt under krigsåren, är det idag nästan omöjligt att fastställa vem som ägde vilken gruva, på den tid det begav sig. En del av dessa slagghögar har också blivit utplånade på grund av att man använt detta bergmaterial, till att bättra på beläggningen på en del skogsvägar med. Det börjar också bli glest i leden efter de människor som var med på denna tid och som skulle kunnat berätta. Det finns idag inga öppna gruvschakt längre, med undantag för schakt Malmros, där det gjutits ett rejält lock i betong över gruvschaktet och schakt 6 pumpschakt, som finns inne på Isovers fabriksområde och är skyddat med ett låst lock. Schakt 6 pumpschakt, används i dag för att ta kylvatten till nämnda industris process.

Höganäs-Billesholms AB sänker nytt schakt

Schakt Malmros med slagghögen i bakgrunden.

1943 sänktes schakt Malmros, i Höganäs-Billesholms AB:s regi och bolaget ansåg det då lönsamt igen, med kolbrytning. Detta berodde nog till viss del på att denna schaktsänkning subventionerades med statliga pengar, för att det skulle bereda arbete till en del av de arbetslösa i kommunen. Meningen med brytningen i schakt Malmros var då främst att bearbeta *B-flötsen, som här låg på cirka 60 meters djup. Driften var här igång i ca.10 år och lades ner 1954. I detta schakt bröts kolen med moderna metoder. Här hade hackan, spettet och kampjärnet byts ut mot tryckluftsdrivna förskrämnings- och bergborrmaskiner och transporterna av gruvvagnarna skedde med ett vajersystem, där vagnarna hakades på en vajer som löpte i taket i huvudorterna. På detta sätt transporterades gruvvagnarna med det material som brutits fram till schaktet, där en hissanordning tog hand om det för vidare befordran upp till marknivå. På marknivå sorterades detta material i stenkol, lera och sten. Det var naturligtvis bara stenkolen och leran som togs till vara, stenen eller bergmassorna hamnade i en hög som med åren växte sig rätt så stor och ännu finns orörd kvar.

Tidningsredaktören Josef Nilsson (1901–1976) gjorde 1946 i samarbete med Hembygdsföreningen en film som fick titeln, Billesholm I Helg & Söcken, där det finns en hel del tagningar från just Schakt Malmros, både över och under jord.

Detta schakt fick med tiden underjordisk förbindelse med schakt III i Bjuv. Schakt III, som även kallades Greve Strömfeldts schakt, hade förbindelse med schakt Gustav Tornérhjelm i Gunnarstorp och med schakt Carl Cervin i Nyvång, som var Sveriges genom tiderna största stenkolsgruva. Det var alltså möjligt att på denna tid transportera sig under jord från Billesholm via Bjuv och Gunnarstorp till Nyvång. Dessa transporter under jord utfördes på senare tid oftast medelst cykel, och det var för att transportera gruvarbetarna till de olika brytningsplatserna som kunde ligga långt från schaktet, där de kom ner.

Schakt Malmros har också fått förbindelse med schakt 6 pumpschakt, trots att det skiljer nära sextio år mellan dessa båda schakts brytningsperioder. Detta har konstaterats därigenom att vid låg vattennivå i sexans pumpschakt, går det att känna ett vinddrag i schaktet. Detta vinddrag kan bara komma från schakt Malmros, eftersom inget annat schakt i närheten är öppet. Dessa båda schakt ligger cirka en och en halv kilometer från varandra och troligtvis har man av misstag vid brytningen i schakt Malmros brutit sig in i schakt 6 gamla ortsystem och på så vis upprättat denna underjordiska förbindelse. En annan teori är att där har blivit förbindelse mellan dessa schakt genom ras. I dag kan man intill Söderåsens golfklubbs banor beskåda schakt Malmros enorma slagghög, som reser sig som ett monument över en era som denna trakt aldrig mera kommer att återuppleva.

Den definitiva nerläggningen

Efter krigsslutet 1945 när gränserna öppnades och det var fritt fram för importerad kol kunde inte den dåliga Billesholmskolen konkurrera längre. En del kolgruvor hölls i gång en bit in på 1950-talet, främst för att vissa gruvägare hade varit så förutseende att de skrivit långtidskontrakt med sina kunder.

En av få stenkolsfyndigheter

Den kolkropp som bearbetades i Billesholm sträcker sig från Höganäs i norr till Ekeby och Simmelsberga i söder. Den består av två flötser med som mest cirka 25 meters mellanrum, varav det som benämnes A-flöts[2] på en del ställen ligger väldigt ytligt. Detta utnyttjades under privatgruvetiden eftersom denna kol var förhållandevis enkel att få upp, då man inte alltid behövde gräva så djupt för att nå den. I någon del av gruvfältet låg kolflötserna så nära varandra så att brytning av båda samtidigt var möjlig och i någon del fanns endast en kolflöts.

Andra orter i denna trakt där gruvdrift bedrevs var Höganäs, Nyvång, Gunnarstorp, Olstorp, Bjuv, Hyllinge, Ekeby och Simmelsberga. Denna stenkolsfyndighet är förutom en fyndighet i Fyledalen norr om Ystad och en i Stabbarpsområdet norr om Eslöv, de enda som hittats i landet och under de år som det bröts kol uppskattas det att det bröts cirka 30 miljoner ton ur dessa flötser. Gemensamt har dessa kolfyndigheter det, att de alla är belägna i Skåne. Fyndigheten i Fyledalen exploaterades aldrig, på grund av att kolflötsen här låg på så stort djup, att den bedömdes inte vara lönsam att bryta.

Lerbrytningen

Förutom att lerbrytning förekom tillsammans med kolbrytningen i en del av gruvorna, kom denna lerbrytning att fortsätta långt in på sextiotalet. Detta skedde då på en plats en bit utanför Billesholm som kallas Hultet, och det var bl.a. bröderna Erik och Gösta Sjödahl, kompanjonerna Evert Karlsson och Sture Troedsson, Bröderna Henning, Hugo och Agne Rosvall och Aron Nilsson, som stod för denna lerbrytning. Redan så sent som 1960 sänkte Karlsson/Troedsson ett nytt schakt, som det bröts lera i till 1968. Detta var den sista gruva under jord som då stängdes här i Billesholm. Efter denna tid har endast brytning av lera skett i dagbrott. Två stora dagbrott finns, ett mellan Lunnom och Hagaslätt och ett som benämnes Albert 2, eller nya Albert. Det sistnämnda är beläget i Södra Vram.

Fackföreningarna

Under denna första gruvtid var fackföreningarna, såväl de syndikalistiska, kommunistiska som socialdemokratiska, aktiva i Billesholm, Bjuv och Ekeby. En rad strejker och konflikter påverkade relationerna mellan gruvägare och arbetare, men även mellan arbetarna. Den 17 maj 1890 bildades det i Billesholm, mitt under en av dessa ständigt återkommande konflikter, Sveriges kolgruvearbetares förbund. Detta förbund bestod av föreningarna i Billesholm, Ljungsgård och Bjuv.

Folkets Hus

Byst av Per Albin Hansson.

Folkets Hus började byggas i slutet på 1800-talet, på mark som hade inköpts av granngården Borgavad, och invigdes i januari 1901. Första maj-talare 1908, var vår kommande folkhemsbildare Per Albin Hansson (1885–1946). Det finns i parken en byst av Per-Albin hansson, som påminner om detta besök han här gjorde 1908.

Den största anledning till uppförandet av Folkets Hus var, att gruvarbetarna skulle få någonstans att ha sina sammankomster. Arbetsgivaren gruvbolaget ägde praktiskt taget hela bygden, så gruvarbetarnas möten blev ofta avbrutna och mötesdeltagarna skingrade, en del gånger med rätt bryska metoder. Med Folkets Hus fick de äntligen en plats där de kunde samlas, utan att bli bortkörda. Folkets Hus, eller Folkets Park som det oftast kallas, hade sin storhetstid på trettio-, fyrtio- och femtiotalen. Först under ledning av Ernst Södergren tills 1945, och sedan under en femtonårsperiod av Arne Nykvist. Arne Nykvist var också en duktig fotbollsspelare, först i Ljungsgårds IF och sedan i Billesholms GIF, där Arne spelade över 300 matcher.

Bland annat de lokalrevyer som här gick av stapeln under dessa decennier, drog mycket folk till Folkets Park. Textförfattare till 30-talsversionerna av dessa revyer, var Sven "Herris" Jönsson och 40-talsversionerna, Knut de la Motte, fotbollsspelare i BGIF, tjänsteman vid Billesholms järnvägsstation och en välkänd Billesholmsprofil. Bygdens son Hasse HP Persson har skrivit en del om Billesholms Folkets Park, som går att läsa i skriften Folkets Park en hundraårskrönika.

Kolmilorna

Under en period på 1940 talet, tillverkades träkol i två kolmilor i Boserups gods regi. Det fanns under krigsåren ett konstant behov av träkol, då bensinen var ransonerad och fordonen drevs med gengas, som man bland annat utvann från träkol.

Järnvägen

Billesholms station.

Billesholm hade under en tid, förutom den järnvägslinje som ännu det finns kvar en bit av och som anlades 1876 (Ängelholm-Billesholm-Landskrona), även en järnväglinje (1874–1940) mellan Billesholm och Bjuv. Denna linje gick den första tiden, även bort till Hyllinge. Järnvägsstationen som betjänade denna tåglinje, hette på denna tid Billesholm och benämndes även "Lille station". Efter nerläggningen av järnvägslinjen Billesholm-Bjuv, övergick stationsnamnet Billesholm 1943, till den station som finns i dag och som tidigare hette Billesholms Grufva. Vidareutbyggnaden av västkustbanan från Billesholm via Teckomatorp till Malmö, hade då blivit färdigställd redan 1886.

Billesholms järnvägsstation var tidigare en järnvägsknutpunkt, och hade även tågförbindelse med Landskrona. Denna järnväg hade sträckningen Billesholm-Ekeby-Kingelstad-Ottarp-Vadensjö-Säby-Landskrona. Järnvägslinjen till Landskrona som inte var elektrifierad trafikerades till en början av ånglok. Ångloken ersattes så småningom av dieseldrivna rälsbussar och dessa användes tills järnvägen från Billesholm till Landskrona lades ner 1960. Man kan ännu i dag se fragment av denna järnväg. Vid Tjutebro finns de gamla fundamenten för järnvägsbron kvar, och i Vadensjö, kan man se resterna av den gamla banvallen. Även brofundamenten där denna bana korsade järnvägen mellan Helsingborg och Eslöv, i Råå-åns dalgång vid Ottarp finns kvar.

Förutom detta spårnät, hade gruvorna Oskar, Albert, Viktor, Knut och Ivar spårförbindelse med Billesholms Grufva, och schakten Malmros och Ljungsgård, hade spårförbindelse med Billesholms station (Lille station). Spåret som gick från Billesholms Grufva upp till Ivarschaktet, passerade på sträckan dit upp, både Viktorschaktet och schakt Knut. Schakt Albert var knutet till detta spår med en växel, ungefär mitt emellan Billesholms Grufva och schakt Viktor. Där detta stickspår till schakt Albert en gång gick, kan man ännu idag hitta brofundamenten där spåret gick över Bökebergsbäcken. Detta spår gick från bangården, över Järnvägsgatan mitt för Torngatan, vidare emellan där brandammen ligger, och Bäckstigen. Spåren gick över Ängsgatan, som precis som Bäckstigen inte fanns på denna tid, och fortsatte på det som idag är en promenadstig, vilken utmynnar vid Charkprodukters fabrik. Dock gick dessa spår rakt fram mot schakt Knut, istället för att följa vägen ner för backen mot bäcken och "Fäladen". Att Torngatan idag har den något böjda sträckning gentemot de andra gatorna i samma kvarter, beror på att när nämnda gata anlades, lades den parallellt med järnvägsspåret till gruvorna.

Lille station var knuten med ett stickspår till Billesholms Grufva, och av detta spår finns det mesta kvar och det är det spår som idag går mellan Billesholms station och Isovers fabrik. Av spåret Lille station-Bjuv-Hyllinge, finns det en bit av järnvägen kvar och det är den mellan Findus och Bjuvs station. Där övriga spår till dessa schakt en gång gick, finns i dag på en del ställen populära promenadstråk. En bra bit in på sextiotalet kunde man på den sträckan där Bjuvsjärnvägen hade varit dragen mellan Billesholm och Olstorp, både promenera och cykla på den gamla banvallen. Dock har tidens tand gjort att delar av detta promenad- och cykelstråk växt igen, och vissa delar av det som passerade odlad mark, har med tiden blivit upplöjt och på så vis blivit utplånat. En bit av det har försvunnit i och med byggandet av villakvarteret med adress Knutsgatan i Billesholm.

Hotellet

Hotellbyggnaden uppfördes runt förra sekelskiftet av Höganäsbolaget och fungerade i första hand som representationslokal med övernattningsmöjligheter åt företaget, men även som komplement till järnvägsstationen med dess ständiga ström av resenärer. Billesholms Hotells storhetstid, slutade när gruvdriften lades ner. Trots att en hel del driftiga entreprenörer försökt hålla liv i denna rörelse, har det i modern tid inte gått att få någon större lönsamhet i den. Det som där var mest fart på var "trean", ett ölshapp som under ett antal år fanns i hotellets regi. Billesholms Hotell revs på mitten av 1980-talet, för att lämna plats åt ett modernt hyreshus. Då hade hotellverksamheten redan varit nerlagd några år, och en av de sista hyresgästerna i denna anrika byggnad, var ett möbelföretag som hette Eternus Möbler.


Handeln

Under krigsåren och in på 1950- och 60-talet blomstrade handeln i Billesholm. Förutom ett tiotal livsmedelsaffärer där Konsum var representerad både i Billesholm, på Ljungsgård och på Fäladen, fanns det skoaffär, herr- och damekiperingsaffärer, tobaksaffär, blomsteraffär, köttaffär, järnhandel, färgaffär, möbelaffär, konditori, café, med mera. Det fanns på femtiotalet också en del ambulerade verksamhet, då mjölk, bröd, kött, läsk- och fiskförsäljning skedde vid dörrarna till folks hem. Det hände också att ambulerande försäljare av korgar, trädgårdsmöbler, stegar och liknande kom på hembesök, dessa försäljare som ofta var från Göingebygden, benämndes i folkmun med namnet "stiagöingar".

Denna ambulerande verksamhet sköttes när det gällde fiskförsäljning av en Alva Lundgren, läsk och pilsner av Gunnar Seth från Ljungsgård, mjölk av Erik Nordin, bröd av Ettans bageri och senare av "Pelles Brödbil" (Per Jakobsson) och kött såldes en tid, av en herre som hette Felbe och som kom från Strövelstorp.

Annan verksamhet

Det har också funnits smedjor, åkeri- och taxiverksamhet, dam- och herrfrisör, begravningsbyrå, vvs-firmor, gatukök, elinstallationfirmor, byggnadsfirmor, snickeri, hotell, pub, banker, post, bageri, skrädderi, bensinstationer, bilverkstäder med mera. En del av dessa verksamheter finns ännu kvar.

Billesholms Cykel Grand Prix

Billesholms Cykel Grand Prix är ett motionslopp, som första gången kördes 1981 och alltid körs på Kristi Himmelfärdsdag. Det finns två banor en på 31 och en på 57 km. Start och mål är Billesholms Folkets Park och dagen avslutas alltid med dans i parken. Billesholms Cykel Grand Prix grundare, är Allan Andersson. 2011 flyttades detta cykellopp, till söndagen efter Kristi Himmelfärdsdag. Anledningen till detta är svår att förstå, då detta lopp nu kolliderar med Mors Dag.Denna flyttnig gjorde att deltagarna svek,och detta år blev också det sista som Billesholms Cykel Grand Prix kördes. Man kan kanske uttrycka det med, att en epok gick i graven.

Detta var egentligen från början ett lopp för bilar (Vrams Grand Prix), med start i Norra-Vram och loppet kördes endast en gång 1933. Banan var 29,7 km lång och kördes 12 varv. Loppet arrangerades av KAK Kungliga Automobilklubben och segrare i detta lopp, blev Italienaren Antonio Brivio och han hade en snittfart på 121,45 km/tim. Loppet blev nerlagt, på grund av att en dödsolycka inträffade. Den inträffade på "Fäladen" och sex bilar var inblandade i denna krasch. En mekaniker vid namn Erik Lafrens fick sätta livet till och fastigheten som låg där olyckan inträffade, tog eld och brann ner till grunden. Den kurva där olyckan inträffade, kallas ännu idag för Grand Prixkurvan. Kurvan finns på det som idag heter Böketoftavägen, cirka 400 meter från Charkprodukters fabrik, i riktning mot Kågeröd. Nämnas kan, att den idag icke helt okända barnboksförfattaren Astrid Lindgren, var tävlingssekreterare vid detta evenemang.

Idrott

Träskulptur med klubbmärket för Billesholms GIF vid idrottsplatsen.

Billesholm har genom åren haft fyra fotbollslag, Ljungsgårds IF (1920-1930-talet), Billesholms FF (1943–1946), Vrams IF (sedermera Billesholms IK), och Billesholms GIF. De två sistnämnda existerar ännu.

Den 19 september 1919 bildades Billesholms Gymnastik o Idrottsförening. Hemmaarenan var då den s.k. ”Blåsarbacken”. Denna fotbollsplan bebyggdes senare av Bolaget, som då istället upplät ny mark till BGIF. 1920 flyttades fotbollsplanen till de s.k. ”Dammarna” vid gamla tegelbruket. 1921 flyttades planen vidare ”till torget”. 1925 ansågs fotbollsplanen vid torget för liten för att bli kallad förstklassig, så 1927 inleddes bygget av ny idrottsplats ”vid forna grusgraven bakom Folkets Park”. Den 14 juli 1929 invigdes planen vid Folkets Park (samma område som IP sedan byggdes), med match mot Landskrona BOIS. Den 11 februari 1935, köpte Höganäs-bolaget ytterligare mark till IP-bygget. Mellan 1936 och 1938 medan nuvarande IP byggdes, spelade BGIF hemmamatcherna på ”Skogsvallen”, belägen mellan Kyrkbacken och f d Schakt Viktor (Blå berg). Under denna tid fungerade f.d. hemvärnsgården på kyrkbacken som omklädningsrum, trots att den låg nästan en kilometer från fotbollsplanen. Den 26 juni 1938, invigdes Idrottsparken i Billesholm, som då tagit två år att färdigställa. Den invigdes av dåvarande prinsen, sedermera Kung Gustaf VI Adolf.

Billesholms GIF hade en gång i slutet av femtiotalet en sejour i division 2, det som i dag kallas superettan. Debutmatchen i division 2 var mot Åtvidaberg och gick av stapeln klockan 14.00 den 19 april 1959. BGIF vann denna match med 4-3. Detta resultat bidrog till att BGIF:s supportrar blev helt övertygade, att deras lag skulle fortsätta i samma stil och gå upp i Allsvenskan. Så blev det dock inte, till mångas förtret blev det istället nerflyttning året därpå. På den tid BGIF spelade i division 2 kunde en del kända fotbollsspelare som gästade idrottsparken beskådas. Bland andra har fotbollslegenden Hasse Persson, Landskrona BOIS, spelat på denna arena.

Publikrekord: 3 785 betalande mot Landskrona BOIS i division 2 1959. 3 160 åskådare vid invigningen av Idrottsparken 26 juni 1938 då Helsingborgs IF stod för motståndet.

Rekordet flest spelade matcher i BGIF innehas av Lars "Sanny" Nilsson som under åren 1976 till 2005 spelade 793 matcher. "Sanny" är följd av Bertil Hägg som spelade 718 matcher i den röd-blåa dressen, tätt följd av Stig Sjöholm närmast en legend i BGIF som inte kom långt efter med 704 spelade matcher. Stig Sjöholms mångkunnighet som fotbollsspelare kom väl till pass, då någon blev skadad i laget. Då kunde Stig kastas in på vilken plats som helst, och det hände några gånger, att han även fick dra målvaktströjan på sig. Stig Sjöholm var aktiv spelare i Billesholms GIF under fyrtio-, femtio-, och sextiotalen. BGIF:s skyttekung är Otto Nordin, hans målrekord från trettio- och fyrtiotalen med 419 mål på 334 matcher är svårslaget och till dags dato är där ingen som ens kommit i närheten av detta målrekord. Otto Nordin provspelade vid två tillfällen för HIF, men blev trots detta Billesholms GIF trogen.

Billesholms IK uppstod vid ett namnbyte 1970 från Vrams IF. Redan 1939 bildades Vrams IF, men inte förrän 1961 då en reorganisation gjordes, lät det talas om klubben. Året därpå 1962, tog Vrams IF steget in i i A-lagsserien division 6 Skåneserien. Klubbhuset byggdes 1971 i Norra Vram, och bidrog starkt till klubbens utveckling. Ett damlag startades 1973, och BIK var en av de första att presentera flickfotboll 1976. 1980-talet handlade mest om ett damlag som med raketfart avancerade i seriesystemet samt på herrsidan om Ronny Sörensen (HIF & Landskrona BOIS målvakt) som byggde upp ett lag av princip ingenting. 1990-talet förlöpte ganska lugnt förbi. 2005 blev BIK en ren tjej-förening. BIK policy "den gula tråden", genomsyrar föreningens verksamhet. Karl-Erik "Kalle" Ohlin Vikingarnas Viking, är fortfarande engagerad i den förening, han 1970 var med och bildade.

Söderåsens Golfklubb med klubbhuset belägen invid f.d. schakt Malmros, invigdes 1966 och erbjuder en 18-hålsbana som ligger mycket vackert belägen.Här finns också en välbesökt restaurang.

Under femtio- och sextiotalen fanns det en hel del duktiga tennisspelare i byn och de höll till på en tennisbana, som låg där äldreboendet Ekhaga ligger i dag. Denna plats kallades förr kohagen och i förra seklets början, fanns här en populär dansbana. Tennisbanan hyrdes per timme och bokades i dåvarande järnaffären, som låg vid torget i Billesholm. Att bokningen förhöll sig så, hade att göra med att en av de verkligt entusiastiska tennisspelarna en herre vid namn Arne Nilsson, arbetade i nämnda affär och så att säga kunde sköta bokningen på ordinarie arbetstid.

Billesholm har i BBMK Billesholms Badmintonklubb, en livaktig klubb som startades för över 25 år sedan.

Det har under åren även funnits många duktiga brottare i Billesholms Brottarklubb, en klubb som på sin tid var mycket framgångsrik. Klubben vann sin serie 1961-62. Lagledare var en tid Allan Andersson, kanske mera känd som duktig bilförsäljare på Lindells Bil och initiativtagare till Billesholms Cykel Grand Prix. Allan är idag mycket engagerad i Billesholmstraktens Hembygdsförening.

Industri

Förutom gruvindustrin som varit dominerande på denna ort, har det under åren även funnits annan verksamhet. Från 1888 fanns ett tegelbruk på det område där Isover finns i dag. Tegelbruket låg strax söder om gruvschaktet Kapten Berg. Detta bruk lades ner efter en brand 1912. Tegelbruket hade vid starten en kapacitet på en och en halv million tegel per år. Bruket byggdes sedermera ut till en kapacitet på fem miljoner tegel per år.

Under många år drevs Billesholms tryckeri och det startades 1933 i Ljungsgårds f.d. skola av en herre som hette August Olsson, denna August Olssons son var Ernst Olsson och han övertog denna verksamhet efter sin far. Han lämnade sedan efter en del år över verksamheten till sin son Lasse. Då hade företaget flyttat in i nya lokaler på Tryckerivägen, nära Nybrodal. Lasse Olsson hade ett mycket nära samarbete med Hasse HP Persson och var delaktig i att så mycket av Hasses verk kom på pränt. Billesholms tryckeri är idag nerlagt.

På femtiotalet fanns det en syltindustri i Åvarp en liten bit utanför Billesholm. Namnet på denna industri var, Skånska Saft och Syltfabriken och innehavare var Folke Holmberg, en välkänd Bjuvsprofil. Denna industri var inrymd i en byggnad som tidigare tjänat som mejeri och ännu tidigare inrymt en limfabrik.

Malte Rönnberg f.d gruvägare från Klondyketiden, drev under många år mekanisk verkstad i Billesholm. Denna verkstad utvecklades så småningom, till en industri för tillverkning av bl.a. traktorhyttar.

WI-TÖ Rostfria etablerades redan i början på sextiotalet, då det startades upp av ett par herrar vid namn Lennart Wiktorsson och Bertil Törnkvist. Företaget hette vid starten Wi-Tö Plåt & Svets och behöll detta namn tills 1982, då det bytte namn till Wi-Tö Rostfria. Verksamheten startade i schakt Oskars f.d. lokaler, men flyttade efter några år in i nya lokaler på Glasgatan, i närheten av Isovers fabrik. De båda innehavarna var även kända som duktiga brottare i Billesholms Brottarklubb. Företaget finns ännu kvar och drivs idag av Kenneth och Vibeke Törnkvist, son och dotter till en av de herrar som startade firman.

Charkuteriföretaget Billesholmskorv, startades på den första halvan av sextiotalet av en herre som hette Arne Madsen. Företaget existerar ännu i dag, dock med andra ägare och under namnet Charkprodukter AB.

Isover (före detta Gullfiber) har fabrik i Billesholm och är ortens största arbetsgivare. Denna fabrik startades 1933 av Höganäsbolaget, som en ersättningsindustri för gruvorna. Industrin startade i väldigt liten skala och hette från början Billesholms Glasulls AB.

Fabriken började tillverka glasull för isoleringsändamål, enligt en metod som benämndes Hagermetoden och fabriken hade som mest tolv stycken Hagerugnar i drift. Denna metod användes fram till 1960 då man gick över till en fransk tillverkningsmetod som heter Telmetoden. Att tillverka glasull enligt denna franska metod hade då sedan 1957, provats på företagets dotterbolag i Söråker. Denna fabrik i Billesholm har med åren blivit Sveriges ledande industri för isoleringmaterial. Dotterbolagen i Söråker, Alvesta, Vrena, Älvängen och Katrineholm, har däremot blivit nerlagda. Malte Johansson var VD från 1959 och till början av 1976, och under dessa år skedde det stora förändringar på företaget. Företaget har förutom att vara ägt av Höganäsbolaget, även varit ägt av Gullhögens Bruk och Industrivärden. Företaget har haft den världsomspännande koncernen Saint-Gobain i Frankrike som delägare sedan 1963 och då med en 40 procentig andel, men sedan 1986 är Saint-Gobain ensam ägare. Företaget har under åren skiftat namn några gånger och förutom namnet Billesholms Glasulls AB har det hetat både Gullhögen och Gullfiber.Sedan år 2000 heter företaget Saint-Gobain Isover AB. Isover har också ett dotterbolag i Hyllinge, som heter Ecophon.

Billesholmstraktens Hembygdsförening

Billesholmstraktens Hembygdsförening grundad 1928, är en livaktig förening med cirka 600 medlemmar. Föreningen har sitt säte i Norra-Vrams prästgård, vilken de sedan 1993 även är ägare till. Här finns ett arkiv med mycket dokumentation, både i form av skrifter och fotografier, som sträcker sig långt tillbaka i tiden. En del eldsjälar i hembygdsföreningen, är i dagsläget fullt sysselsatta med att föra över detta enorma material, till digital form. Allt detta som idag fyller ett arkiv från golv till tak, kommer i framtiden att vara tillgängligt för allmänheten genom några knapptryckningar på en dator.

Vi Billesholmare var en tidning som gavs ut under en period på över 20 år och den kom ut med sitt första nummer 1954. Utgivare var Josef Nilsson (1901–1976) och från 1969 kom tidningen ut som medlemstidning för Billesholmstraktens Hembygdsförening och då fortfarande med Josef Nilsson som redaktör. Tidningen gavs ut fram till Josef Nilssons död 1976 och från 1977 till 2001 utgavs en medlemstidning under namnet Grufvan. Ernst Olsson var redaktör för tidningen Grufvan. Sedan 2002 utges en särskild årsskrift, som ingår i medlemsavgiften.

Källor

  • Sjölin, Walter, Jord och kol : bidrag till den skånska bondeklassens och kolbrytningens historia, Bjuv.
  • Ett flertal författare sammanställd av Ernst Olsson. Tre Skånska gruvorter Bjuvs kulturnämnd/Billesholmstraktens Hembygdsförening.
  • Hasse Persson, Utsikt från eken i Billesholm.
  • Hasse Persson, Billesholm det skånska Klondyke.
  • Hasse Persson/Lasse Olsson, Billesholm från svunnen tid Nr:1-10.
  • Hasse Persson/Staffan Nilsson/Billesholmstraktens Hembygdsförening, Billesholm i backspegeln.
  • Hasse Persson, Folkets Park, en hundraårskrönika.
  • Björn Olson/Curt Svensson, Wezäta Idé AB Göteborg, Gullfiber 1933-1983.
  • Allan Weinhagen, Meddelande från Lunds Geografiska Institution Nr:123 Billesholm en kolgruvas utveckling och stagnation.
  • Hembygdsföreningen/Josef Nilsson, Filmen Billesholm I Helg & Söcken.

Befolkningsutveckling

Befolkningsutvecklingen i Billesholm 1960–2010[3][4]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
1 373
1965
  
1 761
1970
  
2 465
1975
  
2 735
1980
  
2 903
1990
  
2 860 280
1995
  
2 814 289
2000
  
2 688 290
2005
  
2 794 290
2010
  
2 910 291
Anm.: Sammanvuxen med Södra Vram 1970



Se även

Noter

  1. ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/ProductTables____13001.aspx. Läst 16 juni 2011. 
  2. Med A- och B-flöts menas de kolkroppar som finns i två skikt, varav det skikt som finns närmast jordytan benämndes A och det undre B. Dessa flötsar kunde variera i tjocklek, från någon decimeter upp till en meter.
  3. ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  4. Statistiska centralbyrån den 31 december 2010

Externa länkar