Gästriklands bergslag
Gästriklands bergslag eller Torsåkers bergslag var det bergsbruk som pågick i trakten runt Torsåker och Ovansjö.
Bergsmännen i Gästrikland fick sina första bergsprivilegier 6 maj 1374, men då hade bergsbruk redan bedrivits länge i regionen, möjligen sedan tiden från Kristi födelse. Den första kända ort som sysslade med bergsbruk var vid berget i Torsåker. Malmen var dock av mycket dålig kvalitet eftersom den innehöll en stor del svavel, och därför kom aldrig Gästrikland att betraktas som ett fullvärdigt bergslag. Albrekt av Mecklenburg utfärdade från Lövsta kyrka privilegiebrevet, där han gör veterligt att de som vill bygga i Torsåkers berg ska ha all den rätt lag, villkor och privilegier som redan Norbergs bergslag fått.[1]
Före reformationen betalades en stor mängd skatt i järn, vilket tyder på att bergsbruk trots allt var en viktig näring. Under medeltiden tillverkade Gästrikland osmundsjärn som de sålde till borgarna i Gävle, vilka i sin tur exporterade det. År 1542 fanns sex hyttor i Gästrikland, i Torsåker två och i Ovansjö fyra.
En följd av att det inte ansågs för ett riktigt bergslag var att de hade rusttjänst, men de slapp också skatt på tackjärn. Dessutom kunde bergsmännen i Gästrikland få tillverka sitt eget stångjärn, något som i de riktiga bergslagen endast fick ske vid järnbruken som ägades av adeln och rikare borgare. Bergsmännen i Gästrikland hade därmed bättre inkomster än de i de riktiga bergslagen. Järnbruk fanns emellertid också i Gästrikland.
Administrativt ingick bergslaget från 1637 i Sjunde bergmästardömet, med Uppland och Roslagen samt Hälsingland och Västernorrland. Christoffer Geijer var den förste bergmästaren över regionen sedan Bergskollegium bildades. Andra bergmästare i historien var Claes Depken, Johan Funck, David Leijel d.ä., Erland Fredrik Hjärne och Adolph von Engeström. När Bergskollegiet lades ner 1856 uppgick bergmästardömet i Tredje distriktet, Gävle.
Under de första årtiondena på 1800-talet fanns det sju hyttor i bergslaget. Därtill fanns 19 stångjärnssmideshammare. Brobygge i Ovansjö var den sista hyttan som ägdes av bergsmän. Den lades ner 1890. Samma år lades den sista hammarsmedjan ner, som låg i Tjärnäs i Torsåker. Avvecklingen berodde på de försämrade ekonomiska villkoren. Småägare kunde inte konkurrera med storägarnas prissättning. Många bergsmän i Gästrikland ombildade därför sina bergsverk till sågverk.
Områdena för bergsbruk i Gästrikland är av Riksantikvarieämbetet förklarade som riksintresse.