Alabaster: Skillnad mellan sidversioner
m 1 version |
mIngen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Bild:Alabaster-satin spar.jpg|thumb|200px|En skulptur i behandlad alabaster, kalciumsulfat (foten är av [[marmor]])]] | [[Bild:Alabaster-satin spar.jpg|thumb|200px|En skulptur i behandlad alabaster, kalciumsulfat (foten är av [[marmor]])]] | ||
'''Alabaster''' är en finkornig [[sedimentär bergart]] av vilken det finns två slag: | '''Alabaster''' är en finkornig [[sedimentär bergart]] av vilken det finns två slag: | ||
*''Antik eller orientalisk alabaster'', kalkalabaster, utgörs av vit eller rosa [[kalciumkarbonat]] ([[kalksten]], [[marmor]]), hårdhet omkring 3 på [[Mohs hårdhetsskala]]. I naturen bildas den i form av [[droppsten]] ([[stalaktit]]er och [[stalagmit]]er). Användes till | *''Antik eller orientalisk alabaster'', kalkalabaster, utgörs av vit eller rosa [[kalciumkarbonat]] ([[kalksten]], [[marmor]]), hårdhet omkring 3 på [[Mohs hårdhetsskala]]. I naturen bildas den i form av [[droppsten]] ([[stalaktit]]er och [[stalagmit]]er). Användes till skulpterade arbeten, dosor och amforor i det gamla Egypten och Mesopotamien. Dosorna och amfororna var avsedda för förvaring av balsam och smörjelser. | ||
*''Vanlig alabaster'' är vattenhaltigt [[kalciumsulfat]], en ofta svagt genomskinlig, variant av gips, med hårdhet mellan 1,5 och 2,0 på Mohs hårdhetskala. De finare sorterna liknar marmor men är mjukare än denna och därför lättare att bearbeta, men också mindre hållbara. I allmänhet är alabaster vit till färgen, men förekommer också i gul eller rödaktig variant. | *''Vanlig alabaster'' är vattenhaltigt [[kalciumsulfat]], en ofta svagt genomskinlig, variant av gips, med hårdhet mellan 1,5 och 2,0 på Mohs hårdhetskala. De finare sorterna liknar marmor men är mjukare än denna och därför lättare att bearbeta, men också mindre hållbara. I allmänhet är alabaster vit till färgen, men förekommer också i gul eller rödaktig variant. | ||
| Rad 17: | Rad 15: | ||
==Användning== | ==Användning== | ||
Alabaster användes mycket till skulpterade arbeten i mindre skala i | Alabaster användes mycket till skulpterade arbeten i mindre skala i Europa från medeltiden och framåt. Den kan bearbetas i svarv eller med kniv, slipas eller putsas med tvålvatten och fin kalk. Då alabaster så småningom angripes och löses av vatten, bör den inte utsättas för fuktig luft. Stenen användes ofta i lampor och andra inredningsdetaljer utformade i jugendstil. | ||
Flisor från bearbetning användes för tillverkning av alabastergips, ett slags bränt gips, som är renare än det vanliga.<ref name="Meyer"/> | Flisor från bearbetning användes för tillverkning av alabastergips, ett slags bränt gips, som är renare än det vanliga.<ref name="Meyer"/> | ||
| Rad 29: | Rad 27: | ||
[[Kategori:Mineral]] | [[Kategori:Mineral]] | ||
[[Kategori:Sedimentära bergarter]] | [[Kategori:Sedimentära bergarter]] | ||
Nuvarande version från 3 april 2013 kl. 11.13
Alabaster är en finkornig sedimentär bergart av vilken det finns två slag:
- Antik eller orientalisk alabaster, kalkalabaster, utgörs av vit eller rosa kalciumkarbonat (kalksten, marmor), hårdhet omkring 3 på Mohs hårdhetsskala. I naturen bildas den i form av droppsten (stalaktiter och stalagmiter). Användes till skulpterade arbeten, dosor och amforor i det gamla Egypten och Mesopotamien. Dosorna och amfororna var avsedda för förvaring av balsam och smörjelser.
- Vanlig alabaster är vattenhaltigt kalciumsulfat, en ofta svagt genomskinlig, variant av gips, med hårdhet mellan 1,5 och 2,0 på Mohs hårdhetskala. De finare sorterna liknar marmor men är mjukare än denna och därför lättare att bearbeta, men också mindre hållbara. I allmänhet är alabaster vit till färgen, men förekommer också i gul eller rödaktig variant.
Alabaster och kalkalabaster kan lätt skiljas från varandra genom att den senare fräser kraftigt vid tillsats av en droppe saltsyra eller ättiksyra. Därtill kommer att alabaster har liten värmeledningsförmåga - känns således inte så kall som marmor.
Förekomst
De bästa sorterna av vanlig alabaster finns i Norditalien vid Volterra, Florens, Livorno och Milano. Den kallas ofta florentinsk alabaster eller mischio. En vacker variant, Granadaalabaster, finns i Spanien och enklare kvaliteter finns i Tyskland, England, Schweiz och Ural.
Olika former av kalkalabaster förekommer i Harz, Egypten och Mexiko. Dessa former av kalciumkarbonat har ofta blandad struktur av olika färgnyanser. Många av de föremål som säljes som alabaster består av dessa slag av kalciumkarbonat.[1]
Användning
Alabaster användes mycket till skulpterade arbeten i mindre skala i Europa från medeltiden och framåt. Den kan bearbetas i svarv eller med kniv, slipas eller putsas med tvålvatten och fin kalk. Då alabaster så småningom angripes och löses av vatten, bör den inte utsättas för fuktig luft. Stenen användes ofta i lampor och andra inredningsdetaljer utformade i jugendstil.
Flisor från bearbetning användes för tillverkning av alabastergips, ett slags bränt gips, som är renare än det vanliga.[1]