Turmaliner: Skillnad mellan sidversioner
m 1 version |
mIngen redigeringssammanfattning |
||
| (4 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
{| class="infobox" width=250 | {| class="infobox" width=250 align="right" border=1 | ||
|----- align=center bgcolor="#998898" | |----- align=center bgcolor="#998898" | ||
!colspan=2 align=center | Turmalin | !colspan=2 align=center | Turmalin | ||
| Rad 35: | Rad 35: | ||
'''Turmaliner''' är en grupp närbesläktade [[mineral]] med komplexa kemiska formler(aluminium-borosilikater) som bildar hexagonala kristaller. Färgvarianterna är typiska för fyndorten. | '''Turmaliner''' är en grupp närbesläktade [[mineral]] med komplexa kemiska formler(aluminium-borosilikater) som bildar hexagonala kristaller. Färgvarianterna är typiska för fyndorten. | ||
Större fyndigheter av turmalin finns i | Större fyndigheter av turmalin finns i Sri Lanka, Brasilien, Madagaskar, Afghanistan och Moçambique (röda och tvåfärgade stenar). | ||
Mindre fyndigheter i | Mindre fyndigheter i Angola, Australien, Burma, Indien, Rhodesia, Namibia, Tanzania, Thailand, f d Sovjetunionen, USA. | ||
Sällsynt i Schweiz | Sällsynt i Schweiz Ticino och på Elba (i mineralet ''[[elbait]]).'' | ||
Turmaliner hittas ofta i [[pegmatit]]er tillsammans med [[lepidolit]] och [[spodumen]], och ibland också i avlagringar. | Turmaliner hittas ofta i [[pegmatit]]er tillsammans med [[lepidolit]] och [[spodumen]], och ibland också i avlagringar. | ||
| Rad 45: | Rad 45: | ||
Turmalin är också den [[ädelsten]] som kan uppvisa flest färger, den kan efterlikna praktiskt taget alla ädelstenar i färg, från färglöst till helt svart och alla färger däremellan. Flerfärgade förekommer också. Namnet kommer från singalesiskans ''tura mali,'' som betyder "mångfärgad sten". Sällsynt finns färgändrande stenar, som skiftar färg mellan dagsljus och konstljus ([[metameri]]) och stenar med s.k. [[kattögoneffekt]]. | Turmalin är också den [[ädelsten]] som kan uppvisa flest färger, den kan efterlikna praktiskt taget alla ädelstenar i färg, från färglöst till helt svart och alla färger däremellan. Flerfärgade förekommer också. Namnet kommer från singalesiskans ''tura mali,'' som betyder "mångfärgad sten". Sällsynt finns färgändrande stenar, som skiftar färg mellan dagsljus och konstljus ([[metameri]]) och stenar med s.k. [[kattögoneffekt]]. | ||
En annan utmärkande egenskap för turmalin är att den är [[Pyroelektricitet|pyroelektrisk]], d.v.s. får elektrisk laddning vid upphettning. I | En annan utmärkande egenskap för turmalin är att den är [[Pyroelektricitet|pyroelektrisk]], d.v.s. får elektrisk laddning vid upphettning. I Nederländerna utnyttjades denna egenskap för att dra ut askan ur [[sjöskum]]pipor. P g a detta kallades turmalin "aschentrekker" (askdragare, askblåsare). | ||
Färgrikedomen beror på att även minimala ändringar i den kemiska sammansättningen av kristallstrukturen ger upphov till mycket stora färgändringar, en typisk egenskap för just turmalin. Den har en ibland mycket tydlig dikroism, d.v.s. uppvisar två olika färger beroende på från vilken riktning den betraktas. Detta ger en vacker effekt när man sakta vrider på stenen. | Färgrikedomen beror på att även minimala ändringar i den kemiska sammansättningen av kristallstrukturen ger upphov till mycket stora färgändringar, en typisk egenskap för just turmalin. Den har en ibland mycket tydlig dikroism, d.v.s. uppvisar två olika färger beroende på från vilken riktning den betraktas. Detta ger en vacker effekt när man sakta vrider på stenen. | ||
| Rad 51: | Rad 51: | ||
I en mångfärgad kristall, såsom i illustrationen ligger färgerna i skivor med varierande störämnen. Om dessa sågas tvärsöver fås smyckematerial för särskilt intressanta färgvariationer. | I en mångfärgad kristall, såsom i illustrationen ligger färgerna i skivor med varierande störämnen. Om dessa sågas tvärsöver fås smyckematerial för särskilt intressanta färgvariationer. | ||
En del av de historiskt mest kända "rubinerna" har i efterhand visat sig egentligen vara rubelliter, d.v.s. rubinliknande turmaliner. Ett exempel på en sådan "rubin", som alltså egentligen är en turmalin, är stenen i ett smycke som | En del av de historiskt mest kända "rubinerna" har i efterhand visat sig egentligen vara rubelliter, d.v.s. rubinliknande turmaliner. Ett exempel på en sådan "rubin", som alltså egentligen är en turmalin, är stenen i ett smycke som Gustav III skänkte till den ryska kejsarinnan Katarina den stora. Den är 4 cm lång och väger 255 [[carat]] (51 gram). Smycket finns nu i Kremlmuseet i Moskva. | ||
Värdet varierar enormt, från helt överkomliga priser till mycket höga [[carat]]priser för de bästa stenarna från | Värdet varierar enormt, från helt överkomliga priser till mycket höga [[carat]]priser för de bästa stenarna från Paraíbaområdet i Brasilien (diamanter är en riktigt vanlig ädelsten i jämförelse med dessa). Syntetiska turmaliner förekommer inte på marknaden; det har visat sig vara för svårt att syntetisera dessa. | ||
Ofta är turmaliner som smyckesten helt obehandlade, ibland upphettade, och i sällsynta fall har de oljats eller bestrålats. Turmalin är en robust sten som tål slitage bra och därför är utmärkt som smyckesten. Den bör dock inte utsättas för starka syror. | Ofta är turmaliner som smyckesten helt obehandlade, ibland upphettade, och i sällsynta fall har de oljats eller bestrålats. Turmalin är en robust sten som tål slitage bra och därför är utmärkt som smyckesten. Den bör dock inte utsättas för starka syror. | ||
| Rad 75: | Rad 75: | ||
|} | |} | ||
Intensiva | Intensiva kromfärger liksom rent gult förekommer. | ||
[[Kategori:Silikatmineral]] | [[Kategori:Silikatmineral]] | ||
Nuvarande version från 2 april 2013 kl. 14.00
| Turmalin | |
|---|---|
| |
| Kategori | Mineral |
| Grupp | Silikater |
| Kemi | Komplex aluminiumborsilikat Na(Mg, Fe, Mn, Li, Al)3Al(Si6(Si6O18)(BO3)3(OH, F)4 |
| Färg | Färglös, blå, brun, grön, gul, rosa, röd, violett, svart, flerfärgad |
| Streckfärg | Vit |
| Kristallsystem | Hexagonala |
| Brott | ojämnt |
| Hårdhet | 7 — 7,5 (Mohs hårdhetsskala) |
| Ljusbrytning | 1,616 — 1,652 |
| Dubbelbrytning | −0,014 — −0,044 |
| Spaltning | ingen |
| Densitet | 3 020 — 3 260 kg/m3 |
| Dispersion | 0,017 |
Turmaliner är en grupp närbesläktade mineral med komplexa kemiska formler(aluminium-borosilikater) som bildar hexagonala kristaller. Färgvarianterna är typiska för fyndorten.
Större fyndigheter av turmalin finns i Sri Lanka, Brasilien, Madagaskar, Afghanistan och Moçambique (röda och tvåfärgade stenar).
Mindre fyndigheter i Angola, Australien, Burma, Indien, Rhodesia, Namibia, Tanzania, Thailand, f d Sovjetunionen, USA.
Sällsynt i Schweiz Ticino och på Elba (i mineralet elbait).
Turmaliner hittas ofta i pegmatiter tillsammans med lepidolit och spodumen, och ibland också i avlagringar.
Turmalin är också den ädelsten som kan uppvisa flest färger, den kan efterlikna praktiskt taget alla ädelstenar i färg, från färglöst till helt svart och alla färger däremellan. Flerfärgade förekommer också. Namnet kommer från singalesiskans tura mali, som betyder "mångfärgad sten". Sällsynt finns färgändrande stenar, som skiftar färg mellan dagsljus och konstljus (metameri) och stenar med s.k. kattögoneffekt.
En annan utmärkande egenskap för turmalin är att den är pyroelektrisk, d.v.s. får elektrisk laddning vid upphettning. I Nederländerna utnyttjades denna egenskap för att dra ut askan ur sjöskumpipor. P g a detta kallades turmalin "aschentrekker" (askdragare, askblåsare).
Färgrikedomen beror på att även minimala ändringar i den kemiska sammansättningen av kristallstrukturen ger upphov till mycket stora färgändringar, en typisk egenskap för just turmalin. Den har en ibland mycket tydlig dikroism, d.v.s. uppvisar två olika färger beroende på från vilken riktning den betraktas. Detta ger en vacker effekt när man sakta vrider på stenen.
I en mångfärgad kristall, såsom i illustrationen ligger färgerna i skivor med varierande störämnen. Om dessa sågas tvärsöver fås smyckematerial för särskilt intressanta färgvariationer.
En del av de historiskt mest kända "rubinerna" har i efterhand visat sig egentligen vara rubelliter, d.v.s. rubinliknande turmaliner. Ett exempel på en sådan "rubin", som alltså egentligen är en turmalin, är stenen i ett smycke som Gustav III skänkte till den ryska kejsarinnan Katarina den stora. Den är 4 cm lång och väger 255 carat (51 gram). Smycket finns nu i Kremlmuseet i Moskva.
Värdet varierar enormt, från helt överkomliga priser till mycket höga caratpriser för de bästa stenarna från Paraíbaområdet i Brasilien (diamanter är en riktigt vanlig ädelsten i jämförelse med dessa). Syntetiska turmaliner förekommer inte på marknaden; det har visat sig vara för svårt att syntetisera dessa.
Ofta är turmaliner som smyckesten helt obehandlade, ibland upphettade, och i sällsynta fall har de oljats eller bestrålats. Turmalin är en robust sten som tål slitage bra och därför är utmärkt som smyckesten. Den bör dock inte utsättas för starka syror.
Några olika varianter:
| * Akroit: | färglös, |
| * Dravit: | brun |
| * Indigolit: | blå |
| * Rubellit: | röd, rosa (den dyrbaraste varianten) |
| * Schörl: | svart |
| * Siberit: | rödviolett, blåviolett |
| * Verdelit: | grön (den i smycken vanligaste varianten) |
Intensiva kromfärger liksom rent gult förekommer.