Hoppa till innehållet

Ortoklas: Skillnad mellan sidversioner

Från GuldWiki
m 1 version
 
mIngen redigeringssammanfattning
 
Rad 38: Rad 38:
|ref          =  
|ref          =  
}}
}}
'''Ortoklas''' är ett fältspatsmineral bestående av kaliumaluminiumsilikat. Ortoklas är beträffande den kemiska sammansättningen identiskt med [[mikroklin]]. Namnet kommer från [[grekiska]]ns orthós (ὀρτός) som bedyter rak eller rätvinklig och klásis (κλάσις) som betyder brott. Förekommer i många magmatiska bergarter. Ortoklas bildas vid hög temperatur, och vid den temperaturen är natrium-aluminiumsilikat ([[albit]]) löslig, men när temperaturen sjunker fälls denna ut om den är i minoritet. Om det sker i mycket tunna strängar (mindre än en mikrometer) i en transparent ortoklas, så uppstår det ljusbrytningsfenomen, som ger stenen ett blåaktigt skimmer. Sådan blåskimrande ortoklas kallas även ''[[månsten]]''.<ref>Erich Spicar: Mineral och bergarter, Ica bokförlag 1995. ISBN 91-534-1385-7, ss. 88 f.</ref> Eftersom ortoklas sakta omvandlas till det kemiskt sett identiska mineralet [[mikroklin]], så är ortoklas vanligast i yngre eruptivbergarter.<ref>Lars-Håkan Hedin: Mineral i Sverige, en fälthandbok. Bonnier Fakta 1985 ISBN 91-34-50581-4, s. 177</ref>   
'''Ortoklas''' är ett fältspatsmineral bestående av kaliumaluminiumsilikat. Ortoklas är beträffande den kemiska sammansättningen identiskt med [[mikroklin]]. Namnet kommer från grekiskans orthós (ὀρτός) som bedyter rak eller rätvinklig och klásis (κλάσις) som betyder brott. Förekommer i många magmatiska bergarter. Ortoklas bildas vid hög temperatur, och vid den temperaturen är natrium-aluminiumsilikat ([[albit]]) löslig, men när temperaturen sjunker fälls denna ut om den är i minoritet. Om det sker i mycket tunna strängar (mindre än en mikrometer) i en transparent ortoklas, så uppstår det ljusbrytningsfenomen, som ger stenen ett blåaktigt skimmer. Sådan blåskimrande ortoklas kallas även ''[[månsten]]''.<ref>Erich Spicar: Mineral och bergarter, Ica bokförlag 1995. ISBN 91-534-1385-7, ss. 88 f.</ref> Eftersom ortoklas sakta omvandlas till det kemiskt sett identiska mineralet [[mikroklin]], så är ortoklas vanligast i yngre eruptivbergarter.<ref>Lars-Håkan Hedin: Mineral i Sverige, en fälthandbok. Bonnier Fakta 1985 ISBN 91-34-50581-4, s. 177</ref>   


== Noter ==
== Noter ==
Rad 46: Rad 46:


[[Kategori:Silikatmineral]]
[[Kategori:Silikatmineral]]
[[ar:أورثوكليز]]
[[be:Артаклаз]]
[[be-x-old:Артакляз]]
[[bg:Ортоклаз]]
[[bs:Ortoklas]]
[[ca:Ortosa (mineral)]]
[[de:Orthoklas]]
[[et:Ortoklass]]
[[el:Ορθόκλαστο]]
[[en:Orthoclase]]
[[es:Ortoclasa]]
[[fa:آدولر]]
[[fr:Orthose]]
[[gl:Ortoclasio]]
[[ko:정장석]]
[[hr:Ortoklas]]
[[id:Ortoklas]]
[[it:Ortoclasio]]
[[he:אורתוקלז]]
[[kk:Ортоклаз]]
[[lt:Ortoklazas]]
[[nl:Orthoklaas]]
[[ja:正長石]]
[[pl:Ortoklaz]]
[[pt:Ortoclase]]
[[ro:Ortoclaz]]
[[ru:Ортоклаз]]
[[sah:Ортоклаз]]
[[sk:Ortoklas]]
[[sl:Ortoklaz]]
[[sr:Ортоклаз]]
[[sh:Ortoklas]]
[[fi:Kalimaasälpä]]
[[uk:Ортоклаз]]
[[vi:Orthoclas]]
[[zh:正長石]]

Nuvarande version från 2 mars 2013 kl. 16.51

Ortoklas
Ortoklas med kvarts och flusspat.
Ortoklas med kvarts och flusspat.
KategoriMineral
GruppFältspat
Kemisk formelKaliumaluminiumsilikat
K[AlSi3O8]
FärgFärglös eller opak i färgerna vitt, ljust tegelrött, gult eller brunt.
KristallsystemMonoklin
Spaltningfullständig
BrottUtmärkt spaltning efter två ytor med 90° vinkel.
Hårdhet (Mohs)6-6,5
Ljusbrytning1,520-1,525
Dubbelbrytning-0,005
Dispersion0,012
StreckfärgVit
Densitet2,55-2,63

Ortoklas är ett fältspatsmineral bestående av kaliumaluminiumsilikat. Ortoklas är beträffande den kemiska sammansättningen identiskt med mikroklin. Namnet kommer från grekiskans orthós (ὀρτός) som bedyter rak eller rätvinklig och klásis (κλάσις) som betyder brott. Förekommer i många magmatiska bergarter. Ortoklas bildas vid hög temperatur, och vid den temperaturen är natrium-aluminiumsilikat (albit) löslig, men när temperaturen sjunker fälls denna ut om den är i minoritet. Om det sker i mycket tunna strängar (mindre än en mikrometer) i en transparent ortoklas, så uppstår det ljusbrytningsfenomen, som ger stenen ett blåaktigt skimmer. Sådan blåskimrande ortoklas kallas även månsten.[1] Eftersom ortoklas sakta omvandlas till det kemiskt sett identiska mineralet mikroklin, så är ortoklas vanligast i yngre eruptivbergarter.[2]

Noter

  1. ↑ Erich Spicar: Mineral och bergarter, Ica bokförlag 1995. ISBN 91-534-1385-7, ss. 88 f.
  2. ↑ Lars-Håkan Hedin: Mineral i Sverige, en fälthandbok. Bonnier Fakta 1985 ISBN 91-34-50581-4, s. 177