Hoppa till innehållet

Bleke: Skillnad mellan sidversioner

Från GuldWiki
m 1 version
 
mIngen redigeringssammanfattning
 
Rad 1: Rad 1:
{{Hänvisning|jordarten|den nautiska termen|Stiltje}}
'''Bleke''', även benämnt [[myrkalk]] eller [[sjökalk]], är en gyttjeblandad kalk, ofta med stor halt av snäckskal. Bleke bildas i sjöar och är i många fall överlagrad med torvlager. Sjökalk bildas fortfarande i många sjöar.
'''Bleke''', även benämnt [[myrkalk]] eller [[sjökalk]], är en gyttjeblandad kalk, ofta med stor halt av [[snäckskal]]. Bleke bildas i sjöar och är i många fall överlagrad med torvlager. Sjökalk bildas fortfarande i många sjöar.


Bleken används på många ställen på samma sätt som [[märgel]] och [[jordbrukskalk]] som jordförbättringsmedel. I Sverige finns bleke i Jämtland, Västergörland och Skåne samt på Öland och Gotland, där denna jordart är mycket vanlig. I Danmark förekommer den på östra Jylland och på öarna.
Bleken används på många ställen på samma sätt som [[märgel]] och [[jordbrukskalk]] som jordförbättringsmedel. I Sverige finns bleke i Jämtland, Västergörland och Skåne samt på Öland och Gotland, där denna jordart är mycket vanlig. I Danmark förekommer den på östra Jylland och på öarna.

Nuvarande version från 28 februari 2013 kl. 07.21

Bleke, även benämnt myrkalk eller sjökalk, är en gyttjeblandad kalk, ofta med stor halt av snäckskal. Bleke bildas i sjöar och är i många fall överlagrad med torvlager. Sjökalk bildas fortfarande i många sjöar.

Bleken används på många ställen på samma sätt som märgel och jordbrukskalk som jordförbättringsmedel. I Sverige finns bleke i Jämtland, Västergörland och Skåne samt på Öland och Gotland, där denna jordart är mycket vanlig. I Danmark förekommer den på östra Jylland och på öarna.

På grund av sin stora halt av organiska ämnen och då den ofta ligger under grundvattennivån innehåller bleken oftast mycket vatten - ända upp till 70–80 %, varför en analys av halten kalciumkarbonat i torrsubstans kan vara kraftigt missvisande. Kalkhalten i naturlig bleke kan variera från några få procent och upp till 80–90 % i torrsubstansen.[1]

Källor

  1. Meyers varulexikon, Forum, 1952