Cinnober: Skillnad mellan sidversioner
m 1 version |
mIngen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Fil:Cinnabar on Dolomite.jpg|thumb|Cinnober på [[dolomit]]]] | [[Fil:Cinnabar on Dolomite.jpg|thumb|Cinnober på [[dolomit]]]] | ||
[[Fil:Cinnabar.jpg|thumb|Cinnober]] | [[Fil:Cinnabar.jpg|thumb|Cinnober]] | ||
| Rad 20: | Rad 19: | ||
[[Kategori:Kvicksilverföreningar]] | [[Kategori:Kvicksilverföreningar]] | ||
[[Kategori:Sulfider]] | [[Kategori:Sulfider]] | ||
Nuvarande version från 3 april 2013 kl. 11.30
Cinnober, (HgS), (kvicksilversulfid) är ett röd-orange mineral som förr i tiden användes som färgämne. Numera är det förbjudet på grund av sin giftighet. Färgämnet kallas även vermilion.
Cinnober används även för att framställa kvicksilver som man utvinner genom upphettning i luft, varvid det bildas kvicksilver och svaveldioxid (SO2).
Förekomst
Cinnober förekommer i naturen som cinnabarit, som är ett mycket mjukt, kochenillrött mineral, med densitet 8,0 - 8,2. Förekomsten finns i ådror i lera och sandsten på många ställen i Europa och Amerika.
Det förekommer antingen som små kristaller eller som täta, korniga massor med färg från kochenillrött till blygrått. I finmalen form är dock pulvret betydligt ljusare. Cinnabarit är den viktigaste malmen för framställning av kvicksilver och har endast i liten omfattning, i finmalen form, använts till målarfärg.[1]
Vetenskapshistorisk roll
Tolkningen av resultaten vid sönderdelningen av cinnober vid upphettning, till metalliskt kvicksilver under bildande av svaveldioxid, var central inom den pneumatiska kemin i övergången från flogistonteorin till modern kemi, med syre som grundämne, den så kallade kemiska revolutionen.
Källor
- ↑ Meyers varulexikon, Forum, 1952