Magnetit: Skillnad mellan sidversioner
mIngen redigeringssammanfattning |
mIngen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 49: | Rad 49: | ||
==Övriga fyndigheter== | ==Övriga fyndigheter== | ||
I | I Norge förekommer talrika fyndigheter från Trondheim till Tromsö, liksom i Sydvaranger. | ||
Bland andra områden, som är rika på magnetit, kan nämnas | Bland andra områden, som är rika på magnetit, kan nämnas Uralbergen och många ställen i Nordamerika.<ref>Meyers varulexikon, Forum, 1952</ref> | ||
== Se även == | == Se även == | ||
Nuvarande version från 3 april 2013 kl. 13.56
| Magnetit | |
 Magnetit från Italien | |
| Grupp | Oxider |
|---|---|
| Dana klassificering | 7.2.2.3 |
| Strunz klassificering | 4.BB.05 |
| Kemisk formel | Fe3O4 |
| Färg | svart, grå |
| Förekomstsätt | Vanligen massivt kornig eller som oktaedriska kristaller, även som dodekaedriska kristaller. |
| Kristallsystem | Kubisk |
| Spaltning | Saknas |
| Brott | Ojänmt |
| Hållbarhet | Skör |
| Hårdhet (Mohs) | 5,5–6,5 |
| Glans | Metallisk, submetallisk |
| Transparens | opak |
| Streckfärg | svart |
| Specifik vikt | 5,17–5,18 |
| Diagnostiska egenskaper | Starkt magnetisk |
| Referenser | [1] |
Magnetit, ibland även kallat svartmalm, är en gråsvart järnoxid med formeln Fe3O4, där två av järnatomerna har laddningen +3 och en har laddningen +2. Magnetit bildas huvudsakligen under högt tryck och hög temperatur och nybildas inte i någon stor utsträckning på jordytan. Bildas dock till exempel i samband av korrosion av stål, och ingår därför ofta i rost. Magnetit är också en vanlig järnmalm som bryts i bland annat Kiruna och Malmberget. Magnetit är naturligt magnetiskt (ferrimagnetiskt), vilket gör den lätt att skilja ut från det omgivande gråberget.
Ett närbesläktat mineral är maghemit γ-Fe2O3, en gulaktig järnoxid som framförallt förekommer i tropikernas jordar efter det att allt järn oxiderats till Fe3+, och ingår även i rost. Även maghemit är ferrimagnetiskt.
Svenska fyndplatser
- Kiruna, massiv och i kristallform. Utgör malmen i de flesta gruvorna i området.
- Malmberget, som upp till 2 cm stora kristaller i druser (i renare form än Kirunagruvan då den innehåller lägre halter Fosfor).
- Smålands Taberg, en stor förekomst av varianten titanomagnetit med upp till 6% TiO.
- Bergslagen, förekommer i många gruvor som fina kristaller i talkhaltiga bergarter.
Övriga fyndigheter
I Norge förekommer talrika fyndigheter från Trondheim till Tromsö, liksom i Sydvaranger.
Bland andra områden, som är rika på magnetit, kan nämnas Uralbergen och många ställen i Nordamerika.[2]
Se även
Referenser
Externa länkar
- webmineral.com: Magnetite (engelska)
- mindat.org: Magnetite (engelska)
- The Scandinavian mineral gallery: Magnetite (engelska)