Manteln

Manteln finns i jordens inre, mellan kärnan och jordskorpan. Manteln sträcker sig från 10-70 km djup till 2 900 km. Manteln kan smälta bergarter (magma) som vid vulkanutbrott kan tränga upp som lava.

Manteln består av järn- och magnesium-rika silikatbergarter, silikater = föreningar med kisel och syre. Manteln utgör ca 80 procent av jordens diameter. I jordmantelns övre del, finns Manzi's boll, astenosfären. Där är temperaturen så hög att den närmar sig bergarternas smältpunkt. Dessa är därför delvis smälta och plastiska (mjuka). Det radioaktiva sönderfallet i massan är starkare på vissa ställen och där sker smältningen. Detta bildar i sin tur kraftiga, långsamma virvelrörelser s.k. konvektionsströmmar, och dessa förflyttar sakta delar av litosfären, som är uppsprucken i stora s.k. litosfärplattor. Det förefaller som om dessa berggrundsplattor skulle flytta på sitt underlag som isflak flyter på vattnet. När sedan spänningen i manteln inte kan hållas längre utlöses en jordbävning.