Skelleftefältet

Skelleftefältet, ett av världens mineralrikaste områden med mycket gynnsamma förhållanden för gruvbrytning. Fältet är beläget i norra Västerbottens län från Skellefteå och längs Skellefteälven c:a 150-200km västerut.

28 gruvor har öppnats sedan gruvdriften kom igång. I området finns det i dag fem gruvor, dessa ligger i; Kristineberg, Petiknäs, Renström, Maurliden samt Storlidengruvan i Lainejaur. Gruv- och smältverksföretaget Boliden AB äger alla gruvor förutom Storlidengruvan, här har man dock totalentreprenad.

Geologi

Skelleftefältet är ett sulfidmalmsrikt område med cirka 1,9 miljarder år gamla suprakrustalbergarter, dvs. bergartsbildningar som avsatts på jordytan, i det här fallet sura till intermediära vulkaniter samt sedimentbergarter.

I alla väderstreck utom norr inramas Skelleftefältet av gnejs- och granitområden medan det i norr gränsar till Arvidsjaurfältet som domineras av vulkaniska bergarter. Ur genetisk synpunkt är malmerna närmast att likna vid malmer av kurokotyp.

Historia

1920 fann man ett värdefullt malmområde i Boliden, som ligger i det sulfidmalmsrika Skelleftefältet. Malmbrytning påbörjades 1924 från ett dagbrott och detta kom att vara starten för det världskända gruv- och smältverksföretaget Boliden AB.

Många av Skelleftefältets malmfyndigheter ligger djupt och är utspridda över en stor yta. Prospekteringsarbetet har därigenom varit krävande. Under mellankrigstiden utvecklades därför elektromagnetiska metoder av svenska geologer och ingenjörer för att underlätta arbetet. Geofysikern Sture Werner och ingenjören Alfred Holm uppfann 1936 Slingramen; en utrustning och metod för malmletning, som fortfarande används i hela världen.

I dag sker ständigt nya prospekteringar i området och nya gruvor planeras. Det skall även undersökas om det kan finnas diamant i området, vilket är fullkomligt grundlöst då diamanter inte förekommer i så unga geologiska formationer.

Linbanan

Malm från Skelleftefältet transporterades under 44 år med en linbana mellan Kristineberg och anrikningsverket i Boliden. Malmlinbanan invigdes den 14 april 1943 och den sista malmkorgen gick den 9 januari 1987 från Kristineberg till Boliden. Därefter revs hela banan utom en sektion på 13,6 km Örträsk och Mensträsk. År 1989 öppnades den kvarvarande sektionen för turisttrafik. Den bevarade delen kallas i marknadsföringen ofta för Världens längsta linbana

Gruvor

• Adakfältet 1946-1976, koppar
• Bjurfors 1942-1947, koppar
• Bolidengruvan 1924-1967, guld, koppar, silver, bly
• Björkdalsgruvan
• Brännmyrangruvan
• Hornträsk 1987-91, koppar, zink
• Kankberg 1966-1997, koppar, zink, bly, guld och silver
• Kedträskgruvan 1989-1991, 1998-2000, koppar, zink, bly, silver och guld
• Kimheden 1967-69, 74-75
• Kristinebergsfältet
• Lainejaur 1941-1945, nickel
• Lindsköldsgruvan
• Långdalsgruvorna 1967-1997, koppar, zink, bly, guld och silver
• Långselegruvan 1957-1990, koppar, zink, bly, guld och silver
• Maurliden
• Näslidengruvan 1970-1989, koppar, zink, guld och silver
• Petiknäs
• Rakkejaur 1966-1970, koppar, zink, svavel
• Renströmgruvan
• Rävliden 1941-1988, koppar, zink
• Rävlidmyran 1950-1988, koppar, zink, bly, silver och guld
• Rudtjebäcken 1950-1976, koppar, zink
• Storlidengruvan
• Uddengruvan 1972-1991, koppar, zink. bly, guld och silver
• Varuträsk 1938-1947, litium-haltig pegmatit
• Ö Högkulla 1951-1960, zink, silver
• Åkerberg
• Åkulla Västra 1947-1960, koppar, guld och silver
• Åkulla Östra
• Åsengruvan 1970-1993, koppar, zink, guld och silver

Externa länkar

• Om linbanan