Vanadinit
| Vanadinit | |
| Vanadinit på pyrolusit. | |
| Kategori | Vanadatmineral |
|---|---|
| Grupp | Apatit |
| Strunz klassificering | 08.BN.05 |
| Kemisk formel | Pb5(VO4)3Cl |
| Färg | Ljusröd, orangeröd, rödbrun, brun, gul,grå eller färglös |
| Förekomstsätt | Prismatisk eller nodulär |
| Kristallsystem | Hexagonalt, dipyramidalt 6/m |
| Spaltning | Ingen |
| Brott | Ojämnt till conchoidalt |
| Hållbarhet | Spröd |
| Hårdhet (Mohs) | 3 - 4 |
| Glans | Harts- till hornartad |
| Refraktion | nω=2,416, nε=2,350 |
| Ljusbrytning | Enaxlig (-) |
| Dubbelbrytning | δ=0,066 |
| Transparens | Transparent, genomskinlig eller opak |
| Fluorescens | Ingen |
| Streckfärg | Brunaktigt gul |
| Specifik vikt | 6,8 – 7,1 |
Vanadinit, eller vanadinblymalm, är ett ganska sällsynt mineral, som bildar gula eller röda hexagonal kristaller. Det har bildats genom oxidation av blydepositioner som galenit, och upptäcktes först i Mexiko år 1801.
Förekomst
Vanadinit förekommer huvudsakligen i Mexiko, Chile, Arizona samt i Sibirien, Skottland och Spanien. Det finns på enstaka platser i Sverige, till exempel i Bölets mangangruvor i Västergötland.
Det uppträder endast som ett resultat av kemiska förändringar i redan existerande material och betaktas därför som ett sekundärt mineral.
Användning
Mineralet används för framställning av vanadinföreningar. Det är en av de viktigaste industriella malmerna för metallen vanadin, men också en mindra källa för utvinning av bly.
Källor
Meyers varulexikon, Forum, 1952