Kopparkis

Kopparkis
Kopparkis
Kategori	Sulfidmineral
Strunz klassificering	02.CB.10a
Kemisk formel	CuFeS2
Färg	Mässingsgul med matt lila skimmer
Kristallsystem	Tetragonalt
Tvillingbildning	Penetrerande
Spaltning	Otydlig, tydlig utefter (201)
Brott	Oregelbundet, ojämnt
Hållbarhet	Skör
Hårdhet (Mohs)	3,5
Glans	Metallisk
Streckfärg	Grönsvart
Specifik vikt	4,1 – 4,3

Kopparkis, kallas även kalkopyrit, CuFeS₂ , är ett mineral som består av koppar (34,5 %), järn (30,5 %) och svavel. Mineralet kristalliserar tetragonalt och smälter ganska lätt under utveckling av svavelsyrlighet och blir då magnetiskt. Det sönderdelas av kungsvatten och, om än med svårighet, av salpetersyra, varvid svavel skiljs ut.

Förekomst

Kopparkis förekommer vanligen i lager eller gångar, ofta tillsammans med svavelkis, som till viss del liknar kopparkis, men kopparkis är mjukare och har en grön färgton. Den vanligaste förekomsten är dock i hydrotermala och metasomatiska mineraliseringar tillsammans med zinkblände, blyglans, magnetkis, magnetit och eventuellt baryt.

Mineralet förekommer i hela Sverige, speciellt i Bergslagen och utanför Skellefteå.

Förekomster finns även allmänt i Mellaneuropa, Spanien, Portugal och på många håll i övriga världsdelar.

Användning

Kopparkis finns i naturen och är den vanligaste av alla kopparmalmer, trots att kopparhalten ibland är så låg som en halv procent. Man bryter, eller har brutit, kopparkis i Falu koppargruva, Saxberget, Riddarhyttan, Ljusnarsberg och Aitik koppargruva för framställning av koppar och kopparvitriol.

Källor

Meyers varulexikon, Forum, 1952

Erich Spicar, Mineral och bergarter, ICA Bokförlag, 1995

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Wikipedia

Se även

• Falu koppargruva

Bilder & media