Oxider

Oxider är kemiska föreningar mellan syre och ett eller flera andra grundämnen, exempelvis rost (= järnoxid), eller bauxit (=aluminiumoxid). Olika typer av oxider förekommer normalt och rikligt i naturen, från människokroppen till jordskorpan, och är även vanliga beståndsdelar i fast materia över huvud taget i universum.

Oxider skapas ofta genom en kemisk process som kallas oxidering.

På grund av grundämnenas elektronegativitet kan man se en principiell skillnad mellan å ena sidan oxider av metaller, å andra sidan oxider av icke-metaller (och vissa övergångsmetaller).

De förstnämnda bildar jonföreningar med syre som anjon (negativ jon), som i hög grad påminner om salter där anjonen kommer från en syra (enligt Arrhenius definition). De är fasta ämnen med hög smältpunkt och ger när de löses i vatten en basisk reaktion. De kallas därför även basiska oxider. En oxidjon har en negativ laddning på 2-. Därför har ska den ha motsvarande katjoner (positiva joner) för att föreningen ska bli neutral. Exempelvis består magnesiumoxid av lika många magnesiumjoner (med en laddning på 2+) och oxidjoner.

Icke-metalloxiderna hålls samman av kovalenta bindningar. Det bildar därför oftast små molekyler, som vid rumstemperatur utgör en gas eller vätska. När de löser sig i vatten får man en sur reaktion, varför de kallas sura oxider. En av de mest välkända icke-metalloxiderna är vatten, som är väteoxid.

Vissa halvmetaller som kisel, och övergångsmetaller som kvicksilver bildar med syreatomer kovalenta kedjor eller nätverk. Ett exempel på de sistnämnda är de silikater som utgör huvuddelen av jordskorpan.

Organiska föreningar som innehåller syre kallas vanligtvis inte oxider, men några undantag finns, till exempel epoxider.

Se även

• Peroxid