Hoppa till innehållet

Magnetstål: Skillnad mellan sidversioner

Från GuldWiki
m 1 version
 
mIngen redigeringssammanfattning
 
Rad 14: Rad 14:
[[Kategori:Järnföreningar]]
[[Kategori:Järnföreningar]]
[[Kategori:Elektroteknik]]
[[Kategori:Elektroteknik]]
[[ca:Acer elèctric]]
[[cs:Trafoplech]]
[[de:Elektroblech]]
[[en:Electrical steel]]
[[es:Acero eléctrico]]
[[fr:Fer doux]]
[[hi:सिलिकन इस्पात]]
[[kk:Электротехникалық болат]]
[[nl:Weekijzer]]
[[ja:ケイ素鋼]]
[[pl:Blacha elektrotechniczna]]
[[ru:Электротехническая сталь]]
[[vi:Thép silic]]

Nuvarande version från 2 mars 2013 kl. 15.46

Kristaller I yta av kornorienterat magnetstål

Magnetstål är beteckning för olika stålsorter, som används till magneter.

För ankare och kärnor i generatorer och transformatorer, vars magnetism snabbt växlar, används ofta mjukt kiselstål med mindre än 0,1 % kol och 0,5 – 4 % kisel.

För permanenta magneter, som efter kraftig magnetisering skall kunna ges största möjliga magnetism och behålla denna konstant sedan det magnetiserande fältets verkan upphört, används kromstål med ca 1 % kol och 1,5 – 3 % krom, volframstål med ca 0,7 % kol och 5 – 6 % volfram eller krom-kobolt-molybden-stål med ca 1 % kol, 4 – 9 % krom, 6 – 40 % kobolt och ca 1 % molybden. Dessa förekommer i många sammanhang inom både starkströms- och svagströmstekniken.

Bland stål med speciella magnetiska egenskaper kan nämnas t ex permalloy, ett nickelstål med 78,5 % nickel, vilket har stor permeabilitet vid låg magnetisering, och som bl a kan användas för reläer och hörapparater. Hit kan också räknas aluminium- och nickel-järnlegeringar, som kan ges hög koercitivkraft.

Källor

Meyers varulexikon, Forum, 1952