Kondrodit
| Kondrodit | |
 Kondrodit fråm New Jersey, USA | |
| Kategori | Nesosilikat |
|---|---|
| Dana klassificering | 52.3.2b.2 |
| Strunz klassificering | 8/B.04-20 eller 9.AF.45 |
| Kemisk formel | Mg5(SiO4)2F2 |
| Färg | Gulbrun till rödbrun |
| Kristallsystem | Monoklint |
| Tvillingbildning | Enkel eller multippel |
| Spaltning | Otydlig |
| Brott | Mussligt |
| Hårdhet (Mohs) | 6 – 6,5 |
| Glans | Glasglans |
| Dubbelbrytning | 0,027 till 0,032 |
| Pleokroism | Obetydlig |
| Fluorescens | Hos vissa exemplar |
| Streckfärg | Vit, grå |
| Specifik vikt | 3,1 – 3,2 |
| Löslighet | Löslig i HCl och H2SO4 |
Kondrodit är det mest vanliga mineralet av humitmineralen. I detta mineral ligger två skikt olivin mellan ett skikt brucit på ömse håll osv. Det kan inte uppstå magmatiskt utan bildas istället metamorft i orena magnesiumförande karbonatstenar.
Kondrodit kan eventuellt förväxlas med spessartin och med grossular. Denna är dock lätt smältbar i motsats till kondroditen.
Vidare finns möjlighet att förväxla kondrodit med flogopit, som förekommer i samma miljö. Den senare har dock mycket hög spaltbarhet.
Förekomst
Kondrodit förekommer endast i metamorfa kisel- och magnesiumförande karbonatstenar. Mineralet är rätt vanligt i kalkiga skarnmalmer i Bergslagen och i Södermanlands urkalkstenar, där upp till 5 mm stora, helt klara kristaller förekommer.
I Tallgruvan vid Norberg finns stora kvantiteter av en rödbrun kondroditfels, en bergart som till största delen består av kondrodit.
Källor
Erich Spicar, Mineraler och bergarter, ICA-förlaget, 1995
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Wikipedia