Pyroklor
| Pyroklor | |
| | |
| Kategori | Oxidmineral |
|---|---|
| Dana klassificering | 08.02.01.01 |
| Strunz klassificering | 04.DH.15 |
| Kemisk formel | (Na,Ca)2Nb2O6(OH,F) |
| Färg | Svart till brun,rödbrun, rödorange |
| Förekomstsätt | Vanligtvis oktaedrar, spritt granulat eller massiv |
| Kristallsystem | Isometriskt - Hexoktahedralt |
| Tvillingbildning | 111 sällsynt |
| Spaltning | 111 otydlig, kan vara delning |
| Brott | Subconchoidalt till ojämnt, splittrigt |
| Hållbarhet | Spröd |
| Hårdhet (Mohs) | 5 – 5,5 |
| Glans | Glaskropp till hartsartad |
| Ljusbrytning | Isotrop, svag anomal anisotropi |
| Transparens | Svaggenomskinligt till opak |
| Streckfärg | Vit |
| Specifik vikt | 4,45 – 4,90 |
| Radioaktivitet | Varabelt radioaktivt |
Pyroklor är ett brunt till svart kristallinskt mineral, som särskilt innehåller niobat och titanat av torium och cerium. Det är ofta metamict på grund av strålskador från ingående radioaktiva ämnen. Pyroklor innehåller normalt mer än 0,05 % av naturligt förekommande uran och torium.
Förekomst
Pyroklor förekommer i pegmatitgångar på Alnön i Sverige och på flera ställen i Norge. Mineralet är ofta förenat med nefelin, syenit och andra alkaliska mineral. Det finns även i granit pegmatit och greisen. Andra associerade mineraler är zirkon, aegirin, apatit, perovskit och columbit.
Pyroklor beskrevs första gången 1826 i Larvik, Norge.
Användning
De tre största producenterna av niobmalm har brytning av pyroklorfyndigheter, varav de två största i Brasilien. En stor fyndighet utnyttjas även i Quebec, Kanada.
Källor
Meyers varulexikon, Forum, 1952
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Wikipedia
ca:Piroclor de:Pyrochlor el:Πυρόχλωρο en:Pyrochlore es:Pirocloro fa:پیروکلر it:Pirocloro pt:Pirocloro ru:Пирохлор uk:Пірохлор
