Koppar(I)oxid
| Röd kopparoxid | |
 | |
| Systematiskt namn | Koppar(I)oxid |
|---|---|
| Övriga namn | Röd kopparoxid |
| Kemisk formel | Cu2O |
| Molmassa | 143,09 g/mol |
| Utseende | rödbrunt pulver |
| CAS-nummer | 1317-39-1 |
| Egenskaper | |
| Densitet | 6 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | Olöslig |
| Smältpunkt | 1235 °C |
| Kokpunkt | 1800 °C |
| Faror | |
| Huvudfara |  Hälsovådlig |
| NFPA 704 |
0
2
0
|
| LD50 | 470 mg/kg |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Koppar(I)Oxid eller röd kopparoxid är en kemisk förening mellan koppar och syre. Ämnet förekommer naturligt i mineralet kuprit.
Framställning
Koppar oxideras mycket långsamt i torr luft under normala förhållanden. Röd kopparoxid bildas vid exponering av ren syrgas eller vid uppvärmning.
- <math>\rm 4\ Cu + O_2 \rightarrow 2\ Cu_2O</math>
Den kan också bildas genom reduktion av svart kopparoxid (CuO).
- <math>\rm 2\ CuO + CO \rightarrow Cu_2O + CO_2</math>
Silverpläterade kopparföremål kan drabbas av rödpest om pläteringen blir skadad. Det är röd kopparoxid som bildas genom en galvanisk reaktion med det ädlare silvret.
Egenskaper
Röd kopparoxid är olösligt i vatten och organiska lösningsmedel, men är lösbart i ammoniak och starka syror varvid motsvarande kopparsalt bildas.
Koppar(I)oxid var det första ämne som upptäcktes ha halvledande egenskaper. Likriktare av kopparoxid-dioder var kommersiellt tillgängliga redan 1924, långt innan kisel-baserade halvledare blev dominerande.
Användning
Röd kopparoxid används som pigment, fungicid och i bottenfärg som ett alternativ till blymönja.