Järnsulfid: Skillnad mellan sidversioner
m 1 version |
mIngen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 48: | Rad 48: | ||
[[Kategori:Järnföreningar]] | [[Kategori:Järnföreningar]] | ||
[[Kategori:Sulfider]] | [[Kategori:Sulfider]] | ||
Nuvarande version från 2 mars 2013 kl. 15.44
- Den här artikeln handlar om Järnsulfid (FeS). För Järndisulfid (FeS2), se Pyrit.
| Järnsulfid | |
-sulfide-sample.jpg) | |
| Systematiskt namn | Järn(II)sulfid |
|---|---|
| Kemisk formel | FeS |
| Molmassa | 87,910 g/mol |
| Utseende | Mörkt brungrå kristaller |
| CAS-nummer | 1317-37-9 |
| SMILES | [Fe+2].[S-2] |
| Egenskaper | |
| Densitet | 4,84 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | Olöslig |
| Smältpunkt | 1195 °C |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
.jpg)
Järnsulfid är en kemisk förening av järn och svavel. Det förekommer naturligt i mineralerna troilit och magnetkis, dock inte i pyrit. Ämnet uppträder ofta i icke-stökiometrisk form med verierande halter av järn och svavel.
Egenskaper
Finkornig järnsulfid kan vara pyrofor i kontakt med luft. Ämnet är ferrimagnetiskt om det innehåller en övervikt av järn, men närmar sig antiferromagnetisk ju mer jämvikt det är mellan järn och svavel.
Framställning
Järnsulfid kan framställas direkt från grundämnena järn och svavel.
- <math>\rm Fe + S \rightarrow FeS</math>
Det kan också produceras av anaeroba bakterier. Det sker främst i syrefattiga miljöer med lågt pH-värde.
Användning
Järnsulfid innehåller för mycket svavel för att vara intressant för utvinning av stål, men om det kalcineras frigörs svaveldioxid som sedan leds genom vatten för att bilda svavelsyra.